PRV-skolan om patent, varumärke, upphovsrätt osv.

Patent- och registreringsverket, PRV har en alldeles utmärkt kurs kring patent, varumärke, upphovsrätt osv. Man skulle önska att alla pirater tog del av denna innan man yttrar sig.

Utöver detta finns en distanskurs på 10 poäng. Den verkar tyvärr inte gå i höst men den kan vara intressant att gå nästa gång den går. Man kan läsa om den här.

Det finns enorma kunskapsluckor om ämnet från piraterna, gäller även de mest framträdande personerna inom Piratpartiet. Man skriver böcker om att reformera upphovsrätten utan att ens kunna grunderna och argumenterar med jämförelser om avgifter för kylskåp, för att isutkörarna blev arbetslösa då kylskåpet kom. Att ens ta upp en sådan jämförelse är helt sjukt, det visar att man inte förstår något om förutsättningen för upphovsrättsligt skydd, nämligen verkshöjd. Läser man boken av Falkvinge och Engström så måste man ha skämskudden nära till hands, annars är det nästan omöjligt att läsa vidare.

 

EU-domstolen förklarar holländska systemet med nedladdning för privat bruk olagligt

Pirater brukar hävda att det finns länder där det är tillåtet att ladda ner för privat bruk, ofta brukar man då ta upp Holland. Men nu har EU-domstolen förklarat det holländska systemet som olagligt och därmed är det per omgående olagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material för privat bruk. Det ska bli intressant att se vad Piratpartiet säger om detta, efter att ha hyllat EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet

Pressmeddelande och länk till domen finns här:

In a landmark ruling, the European Court of Justice has declared this system unlawful. The case was brought by several electronics stores and manufacturers, whose products were made more expensive because of the levy

Föga förvånande.

If Member States were free to adopt legislation permitting, inter alia, reproductions for private use to be made from an unlawful source, the result of that would clearly be detrimental to the proper functioning of the internal market.

Inte heller detta är förvånande.

Consequently, the Court holds that national legislation which makes no distinction between private copies made from lawful sources and those made from counterfeited or pirated sources cannot be tolerated.

Svenska systemet skiljer i teorin på kopior från lagliga original men det fungerar ju knappast i praktiken, inte heller att spridning bara sker inom närmaste bekantskapskretsen.

Furthermore, the Court states that it is for the Member State which has authorised the making of private copies to ensure the proper application thereof and to restrict acts which are not authorised by the rightholders.

Det här klarar knappast det svenska systemet heller.

The Court further notes that the Dutch system also punishes those who buy their digital movies and music from authorized sources, as they also pay the piracy levy on the devices and media they record them to.

Ja det är uppenbart att avgifter på media slår orättvist, speciellt om de som köper film och musik även måste betala avgifter på media för att bekosta andras snyltkopiering. Och eftersom det är uppenbart idag att lagring på hårddiskar och andra lagringsmedia görs i mycket högre omfattning för piratkopierat material än för lagligt köpt material (eller lagligt privatkopierat), så är det också uppenbart att större delen av avgifterna som Copyswede samlar in faktiskt går att härröra till piratkopiering. Därmed borde även svensk privatkopieringslagstiftning anses vara ogiltig enligt EU-rätt.

Today’s judgment is also likely to affect other European countries with similar systems, such as Switzerland where downloading pirated works for personal use is also permitted.

Tråkigt med motgångar angående brottsbekämpning mha datalagringsdirektivet men detta är ändå något rejält att fira! Kanske kan det här även på sikt göra att svenska systemet med privatkopiering och avgifter via Copyswede måste avskaffas, det vore verkligen på tiden!

ISP:er kan betraktas som mellanhänder för brottslighet och behöva blockera TPB och liknande illegala tjänster enligt EU-domstolen

EU-domstolen har nu beslutat att ISP:er kan avkrävas att blockera illegala tjänster eftersom ISP:erna fungerar som en mellanhand för den brottsliga verksamheten. Enligt domen:

1. Article 8(3) of Directive 2001/29/EC of the European Parliament and of the Council of 22 May 2001 on the harmonisation of certain aspects of copyright and related rights in the information society must be interpreted as meaning that a person who makes protected subject-matter available to the public on a website without the agreement of the rightholder, for the purpose of Article 3(2) of that directive, is using the services of the internet service provider of the persons accessing that subject-matter, which must be regarded as an intermediary within the meaning of Article 8(3) of Directive 2001/29.

En ISP som ger tillgång till piratsajt för en av sina kunder är alltså att betrakta som mellanhand för brottsligheten. I och med detta råder det heller ingen tveksamhet om att Piratpartiets tidigare leverans av bandbredd till TPB var olaglig.

2. The fundamental rights recognised by EU law must be interpreted as not precluding a court injunction prohibiting an internet service provider from allowing its customers access to a website placing protected subject-matter online without the agreement of the rightholders when that injunction does not specify the measures which that access provider must take and when that access provider can avoid incurring coercive penalties for breach of that injunction by showing that it has taken all reasonable measures, provided that (i) the measures taken do not unnecessarily deprive internet users of the possibility of lawfully accessing the information available and (ii) that those measures have the effect of preventing unauthorised access to the protected subject-matter or, at least, of making it difficult to achieve and of seriously discouraging internet users who are using the services of the addressee of that injunction from accessing the subject-matter that has been made available to them in breach of the intellectual property right, that being a matter for the national authorities and courts to establish.

Nationella domstolar får alltså besluta om att en ISP måste blockera en illegal tjänst som TPB, eftersom detta antingen förhindrar eller åtminstone försvårar fortsatt brottslighet och förebygger sådan. Detta givet att åtgärderna är proportionerliga och i TPB:s fall kan man ju knappast hävda att blockering skulle vara oproportionerlig. I och med denna dom kommer sannolikt en avsevärd ökning av blockering av piratsajter ske och detta är verkligen på tiden.

Se även theregister TorrentFreak

Snatteri och piratkopiering hos ungdomar

Jag hävdar att det finns många likheter mellan brotten snatteri, stöld och piratkopiering. Brotten utförs i stor mängd, för egen vinning (utan ”kommersiella intressen”) och någon annan får betala för att snattaren/tjuven resp. fildelaren snor åt sig en vara utan att betala för sig. Men när det gäller brottsbekämpningen finns det mycket stora skillnader, vilket jag nu ska visa via fakta.

Enligt Brottsförebyggande Rådet (Brå) så har mellan 60-70 000 butiksstölder/snatterier anmälts per år under de senaste 10 åren. Specialstudier av butikernas svinn visar att endast mellan 5-10 procent av det totala antalet butiksstölder/snatterier upptäcks och anmäls till polisen, vilket då skulle ge att det begås mellan 300 000 och 700 000 sådana varje år, en halv miljon grovt räknat. Enligt Brås skolundersökning uppgav var tredje niondeklassare att de snattat något under det senaste året. En vanlig (felaktig) piratuppfattning är följande (Per ”wertigon” Ekström):

Det är ytterst få som snattar, kanske en på hundra eller en på tusen. Det är en på fem som fildelar.

Bland ungdomar tycks alltså snatteri av varor snarare vara oerhört vanligt, var tredje niondeklassare är ju en enormt hög siffra och den verkar ha ökat på senare år, det låg kring var fjärde eller var femte niondeklassare tidigare.

Hela 45% av de anmälda brotten kunde klaras upp, dvs en person kunde bindas till brottet. Strafföreläggande och böter var de vanligaste påföljderna och 16 800 personer lagfördes för det år 2010.

Se Brås statistik och butiksstöld och snatterier.

Man kan alltså se att snatteri är ett mycket vanligt brott bland ungdomar men att man ändå upptäcker och bestraffar en relativt stor andel.

I fallet piratkopiering så har jag hittat en mycket intressant undersökning från 2007, Fildelningsvanorna bland gymnasieungdomar, gjord av studenter vid Matematiska och systemtekniska institutionen vid Växjö universitet. Man har fått 141 enkätsvar från ålder 16-19 år, 59% män och 41% kvinnor. Det är relativt många och eftersom undersökningen gjorts av studenter så kan man knappast beskylla den för att vara beställd av ”maffian” eller liknande. Tvärtom, personerna som genomfört undersökningen säger följande i slutet av rapporten:

Vi tror personligen att fildelning inte är något som man kommer att kunna lösa genom att förbjuda det och så länge parterna är oense om hur det hela ska lösas kommer folk fortsätta ladda ner alla sorters media med gott samvete.

En sammanfattande slutsats är följande:

En klar majoritet av gymnasieungdomar fildelar. Även om vissa skillnader finns mellan könen så är de på många punkter såsom bandbredd och moraliska inställning lika. Fildelningen påverkar även köpbeteendendet hos vår målgrupp som i många fall oftare laddade ner än köpte vissa sorters media. Lagstiftningen har inte heller någon större påverkan på deras fildelningsvanor.

Några intressanta delresultat av undersökningen:

  • 78 % ansåg att musiken var för dyr i handeln och resterande 22 % ansåg att priserna var rimliga. En hel del tyckte alltså att priserna var rimliga.
  • I fallet film ansåg 52% att priserna var för dyra men hela 46% ansåg att de var rimliga. Det här stämmer alltså inte alls med hur piratpartister och andra piratförespråkare på nätet brukar argumentera.
  • Hela 91% hade fildelat media.
  • Den olagliga andelen nedladdning står för 47% av all nedladdning. Stämmer inte heller med piratpartisternas argumentation.
  • Det handlar om massiv nedladdning:
    • 18% laddar ner musik varje dag, 37% några gånger varje vecka, 19% några gånger i månaden
    • 9% laddar ner film varje dag, 15% några gånger varje vecka, 19% några gånger i månaden
    • 6% laddar ner spel varje dag, 4% några gånger varje vecka, 11% några gånger i månaden
    • 5% laddar ner dataprogram varje dag, 4% några gånger varje vecka, 20% några gånger i månaden
    • 2% laddar ner böcker varje dag, 1% några gånger varje vecka, 1% några gånger i månaden. Det där med att internet skulle vara världens största bibliotek verkar inte stämma så bra, det är företrädesvis musik, film, spel och dataprogram som laddas ner alltså.
  • Ser vi sedan till mängden som laddas ner så är även den massiv:
    • 14% laddar ner mer än 100 låtar per månad, 21% mellan 30-100, 26% mellan 10-30, 23% mellan 1-10, 16% laddar aldrig ner musik
    • 4% laddar ner mer än 100 filmer per månad, 1% mellan 30-100, 9% mellan 10-30, 42% mellan 1-10, 44% laddar aldrig ner film
    • 5% laddar ner mer än 100 spel per månad, 0% mellan 30-100, 4% mellan 10-30, 39% mellan 1-10, 53% laddar aldrig ner spel
    • 3% laddar ner mer än 100 program per månad, 1% mellan 30-100, 5% mellan 10-30, 40% mellan 1-10, 51% laddar aldrig ner program
    • 2% laddade ner mer än 100 böcker per månad, 1% mellan 30-100, 0% mellan 10-30, 11% mellan 1-10, 86% laddar aldrig ner böcker
  • Hur många köper det man laddat ner?
    • 42% köper aldrig det man laddat ner
    • 41% köper sällan det man laddat ner
    • 17% köper ofta det man laddat ner
  • Angående samplingseffekten (som vissa hävdar har minskat och var större då fildelningen på internet tog fart):
    • 64% ansåg att de ofta hittade nya saker som de aldrig skulle ha hittat annars. 17% av de som upptäckt nytt på detta sätt säger sig ofta köpa produkten, detta skulle då innebär att i bästa fall 11% ofta skulle hitta nya saker som de sedan köper. Men det stora flertalet skulle ju inte göra så utan bara konsumera utan att betala medan andra får betala även för deras egen konsumtion. Och från denna statistik går det heller inte säga hur stor andel nya köp detta skulle leda till men ”ofta” borde sannolikt medföra betydligt mindre än 11%.
  • Hur  många skulle ha köpt lagligt om man inte kunde ladda ner olagligt?
    • Bara 8% skulle inte ha köpt något alls om man inte hade kunnat ladda ner
    • 61% skulle ha köpt ett fåtal
    • 15% skulle ha köpt det mesta. Ganska hög siffra ändå, stämmer relativt bra med Mediavisions undersökning som pekade på 25%. 15% i förlorad intäkt är enormt mycket!
    • Endast 1% skulle ha köpt allt
    • 15% valde att inte svara på frågan, vilket antyder att en högre andel än 15-16% skulle ha köpt om man inte kunnat ladda ner illegalt. Återigen, Mediavision var nog inte helt fel ute.
  • Hur många köper oftare än vad man laddar ner?
    • 12% köper oftare musik än vad man laddar ner
    • 31% köper oftare film än vad man laddar ner
    • 5% köper oftare program än vad man laddar ner
    • 46% köper oftare böcker än vad man laddar ner
  • Hur stor är rädslan för att åka dit för piratkopiering?
    • Bara 1% kände rädsla för att åka dit
    • 16% var lite rädda
    • 83% var inte alls rädda
  • Och hur var moralen kring fildelning?
    • 5% tyckte att det var moraliskt fel
    • 36% tyckte att det var moraliskt fel i vissa fall
    • 51% tyckte inte alls att det var moraliskt fel
    • 5% ville inte svara på frågan. Moralen är sannolikt mycket starkt kopplad till den låga risken för att åka dit för det.
  • De vanligaste svaren om vad som är positivt med olaglig fildelning
    • Det är gratis
    • Enkelt
    • Snabbt
    • Median når ut till en större målgrupp
    • Upptäcka saker man annars skulle ha missat
    • Stort utbud
    • Bra sätt för mindre kända artister att nå ut till en större och bredare publik
  • De vanligaste svaren om vad som är negativt med olagligt fildelning
    • Artister/förlag förlorar inkomster
    • Det är olagligt och man kan bli ställd inför rätta för det
    • Om industrin förlorar för stora inkomster så finns risken att kvaliteten på det material man ger ut kommer att minska

Både snatteri och piratkopiering är volymsbrott, en mycket stor andel (ungdomar är sannolikt överrepresenterade) svenskar bryter mot lagen. Hela 60-70 000 snatterier anmäls varje år, motsvarande för piratkopiering måste vara försumbart litet givet det man ser i media.  Det finns i alla fall ett mycket litet antal domar mot vanliga fildelare enligt Ung Pirats egen sammanställning. Andelen anmälda snattare som fälls för brottet är också relativt hög, 16 800 personer år 2010. Bara ett försumbart litet antal personer fälls för piratkopiering.

Jag hittade faktiskt lite statistik från Polisen angående anmälda brott som har med upphovsrättsbrott att göra, brottskoder 5101 till 5104. 5101 är brott mot upphovsrätten via fildelning. Totalt sett för dessa brottskoder anmäldes grovt sett bara 200 brott per år i hela Sverige under 2011 och 2012. Glädjande nog har dock uppklarningsprocenten gått från under 5% 2010 till över 30% 2012. Men även om uppklarningsprocenten ökar så anmäls ju en alldeles för liten andel av de begångna brotten om man jämför med hur det fungerar med snatteri av varor.

Det finns ingen undersökning kring hur stor andel av snattarna som skulle ha köpt om de inte hade kunnat snatta men det är inte alls orimligt att det handlar om liknande siffror som för media ovan. Procentsatserna kan förstås skilja sig en hel del men det gör det ju också mellan de olika typerna av media. Principen bör ändå vara att i bägge fallen så skulle en relativt stor andel lagliga köp ha ersatt snatterierna om man inte hade kunnat snatta. Inte orimligt att det handlar om 15-25% som i fallet piratkopiering. Även om många butiker går med höga vinster trots snatterier så skulle de då få ännu högre vinster utan dessa snatterier.

Sannolikt finns det en viss samplingseffekt även för vanliga snatterier, typ att en snattare kan tänka sig att sno en ny sorts godis som man inte hade lust att chansa på att köpa ifall man inte skulle gilla det. Detta skulle ju givetvis kunna leda till nya köp av denna produkt men ingen skulle väl komma på den befängda idén att sådan sampling via snatteri skulle vara OK? Så varför skulle den vara OK för upphovsrättsskyddad media? I fallet snattat godis så uteblir handlarens vinst eftersom köpesumman inte kommer in. Det blir även en viss förlust kopplat till inköpspris och administrativa kostnader. I fallet media via fil eller streaming så är det bara intäkten som uteblir eftersom något inköpspris inte förloras, dock är det ju ändå en förlust eftersom piraten utnyttjar produkten utan att betala, precis som när snattaren tar och äter godiset utan att betala.

Något har gått allvarligt fel i rättstillämpningen. Brotten är likartade men upphovsmännen tycks vara rättslösa till skillnad från butikerna vad gäller snatteri. Även om bara 5-10% av snatterierna upptäcks och anmäls så är det ändå totalt sett en rätt stor andel och därmed en hög avskräckande effekt. Motsvarande för piratkopiering finns ju inte alls, det är i praktiken bara ett fåtal av de som driver de stora piratsajterna som åker dit och får kännbara straff. Det verkar ligga kring 5-10% risk att åka dit för snatteri, vilket innebär att de allra flesta snattare känner en rädsla för att åka dit för det, trots detta snattar var tredje nioklassare. I fallet innehållsstöld/piratkopiering med bara 200 anmälda fall per år så är risken för att åka dit för det helt försumbar och bara 1% av brottslingarna känner allvarlig rädsla, en överdriven sådan givet den faktiska risken att åka dit. Något måste göras eftersom snatteri och piratkopiering är likartade brott och borde ges en likartad effektiv brottsbekämpning.

Inte nog med att man stjäl innehåll, det finns ett politiskt parti som propagerar för att detta ska vara OK, Piratpartiet och dess ungdomsförbund Ung Pirat. Ung Pirat har dessutom öppnat K-kassan som är en slags ”försäkring” ifall man åker dit för sin innehållstöld. Genom att teckna en sådan ”försäkring” så ska man alltså lugnt kunna fortsätta att stjäla från andra och få ekonomisk hjälp om man mot förmodan åker dit för det. Liknande moraliskt tveksamma konstruktioner finns eller har funnits för att planka i kollektivtrafiken eller för fortkörningsböter. Borde man ha en motsvarande kassa för att kunna snatta på Ica eller H&M, för att kunna bidragsfuska eller fuska med försäkringar, utan att oroa sig för de ekonomiska konsekvenserna utifall att man mot förmodan ändå åker dit för brottet?

Sammanfattningsvis är det enkelt att konstatera att moralen hos ungdomar inte skiljer sig nämnvärt angående snatteri av varor jämför med snatteri av innehåll, piratkopiering. Att en tredjedel av niondeklassarna snattar varor säger att moralen inte står högt i kurs ens när det gäller fysiska varor. När det då är betydligt enklare att snatta innehåll, piratkopiera, och att risken är oerhört mycket mindre att åka dit för det, ja då är det inte konstigt att piratkopiering är vardagsmat för samma ungdomar. Tillfället gör tjuven, ett gammalt talesätt som fortfarande gäller. Eftersom andelen niondeklassare som snattar ökat från var femte till var tredje på senare år är det heller inte orimligt att piratkopieringsmoralen får efterverkningar även på butikssnatterierna. Om det finns ett sådant samband så är misslyckandet i rättstillämpningen för upphovsrätt alltså katastrofal för medborgarnas moral kring stöld och snatteri, vilket kan åstadkomma en oerhörd skada för samhället.

Så här säger filmaren, författaren och journalisten Börje Peratt om Fildelning – Snatteri Stöld:

En konstnärs satsning är en chans att få lön för mödan i efterhand. Jämför med bonden som plöjer en åker, sår och vattnar fram kornkopior. När skörden är klar fylls ladan av råttor som alla tar för sig av kopiorna så att bonden förlorar sin skörd, går i konkurs och får se sin familj svälta.

Det handlar om att göra rätt för sig. Antipiratbyrån är idag konstnärens enda skydd. De borgeliga politiska ungdomsförbund vill slippa göra rätt för sig. Vänsterpartiet går ut hårdast och sällar sig till en organiserad ungdomsbrottslighet. Skrämmande.

Den som inte vill betala för något som man ska betala för utför en brottslig handling. Den som tar tillfället i akt att sno är en tjuv. I en affär kallas det att snatta. På internet kallas det att fildela eller helt enkelt IT-tjuv. Den som tycker att man ska kunna kopiera andras verk för eget syfte eller för spridning stjäl också. Innebörden i copyright och upphovsrätt är just att skydda ett konstnärligt verk. I de allra flesta fall kan det vara fråga om lång tids oavlönat arbete för att färdigställa ett verk. En bok, musik eller film. Poängen med en konstnärs/Författares/Kompositörs satsning är att man ska få en chans att få ersättning och lön för mödan för kopior, visningar, uppspelningar i efterhand. Man kan här jämföra med bonden. Som röjer en åker, plöjer dess mark, sår och så småningom skördar. När skörden är klar och ska säljas till kunder. Ja då sätter Piratbyrån igång och skickar in råttor i ladan som alla tar för sig så att bonden förlorar sin skörd, går i konkurs och får se sin familj svälta.

Vänsterpartiet gör gemensam sak med den tjuvuppmanande Piratbyrån och anklagar de som vill skapa rättvisa för att kriminalisera en hel generation ungdomar. Att tjyva och sno är fel. Och att bli anklagade för tjuveri och få svara för sina stölder är den enda chansen för konstnärers överlevnad. Så behåll fildelarlagen utan att kompromissa. Med Piratbyråns moral så är affärssnatteri också tillåtet. Varför ska man betala i kassan när man fritt kan ta från hyllorna? Det är min förhoppning att inte bara piratkopiering utan även spridandet av stöd för fildelning ska kriminaliseras. Det borde finnas någon lag som bestraffar uppmaning till lagbrott och stöld.

Tröttsamma repriser av Rick Falkvinge

Rick Falkvinge, Piratpartiets tidigare ledare som fick avgå efter skandalen om legalisering av barnporrinnehav, skriver regelbundet på TorrentFreak. Obegripligt, det är repris på samma smörja varenda gång. Han försöker styra debatten, vad piraterna ska tänka, vilka ord de ska välja och inte välja osv. Lyckas han? Nej, för varje nytt försök blir gensvaret bara mindre och mindre. Varför? För att det han skriver är nonsens. Ta som exempel det han skrev om It Was Never About The Money, Stupid: The Similarities Between Copyright Monopoly Madness & Boston Tea Taxes

I don’t want to hear the “you just don’t want to pay” ever again. We are manufacturing our own copies from what we observe firsthand with our own labor and materials, and we have every moral, philosophical, ethical, economical, and natural right to do so. We reject an obsolete industry’s legal right to enact private taxation on us for our own work. If you want to be part of the future, at least try to understand the bigger picture.

Detta är rent nonsens, piraterna ”tillverkar” visserligen kopior av filer men man tillverkar inget innehåll, man stjäl innehåll eftersom man inte har rätt att framställa exemplar av med detta innehåll. Det är helt irrelevant om man gör det med eget arbete och egna datorer, det är lika olagligt om det görs via andras arbete och andras datorer. Allt man gör av egen kraft och med egen utrustning är inte tillåtet, det finns hur många exempel som helst på detta. Så det finns inget i detta som gör det rätt vare sig ”filosofiskt”, ”etiskt”, ”ekonomiskt” eller ”naturligt”. Och vill man vara en del av framtiden så måste man verkligen förstå den stora bilden – att digitala produkter och tjänster blir en allt större del av marknaden och upphovsrätt och skyddande av skaparnas arbete är en förutsättning för den stora bilden.

Here’s to hoping the debate in 2014 will be just slightly better than in all the previous years since I got involved in this debate, which was in about 1987. It’s up to all of us to force the debate to go there.

Jag hoppas snarare att Rick Falkvinge förstår att om han har haft fel sedan 1987 och ständigt upprepar samma missförstånd, ja då är det nog dags att tänka om. Om hans karta inte visat sig stämma med verkligheten under så många år så är det hans karta som behöver ritas om.

Och hur ska Rick Falkvinge tvinga debatten i rätt riktning? Är det mer på temat att det personliga priset för att ha piratfientliga åsikter ska vara högt? Mer på temat censur och hot kanske?

Märkligt sammanträffande förresten att Falkvinge har samma argumentation och ordval som signaturen Fredrika som hotat mig med att mitt hem kan börja brinna om jag fortsätter att skriva i kommentarsfälten på TorrentFreak. Är sådana hot och aktioner ett rimligt personligt pris att betala för åsikter, Rick Falkvinge? Vågar du svara på frågan här i ett forum du inte kan kontrollera med censur? Kanske även Christian Engström och Anna Troberg vill dela med sig av sina svar?

Piratpartiets naiva syn på övervakningen

Gustav Nipe (Ung Pirat)  skriver i Norrbottenskuriren om övervakningen via främmande makt och Piratpartiets lösning på problemet. Vilken oerhört naiv syn man har på denna fråga!

Hela övervakningsskandalen har gjort att de politiska ledarna har tappat ansiktet inför omvärlden. Det har blivit för pinsamt; vänner spionerar inte på varandra.

Ärligt talat så är inget av det här okänt för vare sig de politiska ledarna eller för ”omvärlden”. Anledningen till att man nu protesterar och kritiserar är enbart för att man ser att detta är en förväntad reaktion på det som lyfts fram i massmedia. Självklart har Merkel, Reinfeldt och alla andra ledare – inom politik såväl som i näringsliv – utgått från att man kan vara avlyssnad och agerat därefter. Det finns många intressenter som kan tänkas avlyssna, inte bara främmande makt. Självklart utbyter man då inte hemligheter via vanlig mobiltelefon eller mail, då är man ju rent av korkad. Nej man får se till att skydda sig så mycket som det krävs beroende på hur allvarligt det är att informationen som utbyts läcker ut.

Man kan tycka att vänner inte spionerar på varandra men så enkelt är det inte. Nationer är inte enbart vänner med varandra även om det ser ut så på ytan. Man är även i viss mån fiender och har motstridiga intressen att bevaka. De som jobbat länge inom underrättelsebranschen menar också att en viktig del är att övervaka att vänner verkligen är vänner, att man agerar som överenskommet, så att man kan fortsätta att vara vänner. Jag försvarar inte övervakningen men jag inser att den har funnits där väldigt länge, den finns där nu, den kommer att finnas i framtiden.

Europas ledare har duckat frågan om övervakning fram tills nu, när det har uppdagats att de själva övervakas.

Nej, det har inte uppdagats, det har bara lyfts fram till ytan. Det är ingen överraskning för någon, därav den förhållandevis lama reaktionen. Och ju mer som lyfts fram, desto mer luft pyser det ut och människor rycker på axlarna och reagerar knappt ens längre. För vad ska man göra åt det? Det är som att gnälla på vädret, det är meningslöst. Istället tar vi på oss rätt kläder, dvs vi hanterar risken att vi kan bli avlyssnade. För vanligt hederligt folk i en väl fungerande demokrati (som Sverige) är detta förstås inget att bry sig om överhuvudtaget. I länder med avsaknad av demokrati är det något helt annat men där gör man ju ändå som man vill och där är det ju regimen som är grundproblemet och allt det andra är följdproblem.

Vår svenska näringsminister, Annie Lööf, har sagt att hon är övertygad om att hennes mejl och telefon kontrolleras av annan makt. En partiledare för ett av Sveriges regerande partier är säker på att hennes digitala kommunikation övervakas.

Självklart är hon övertygad om detta, allt annat vore ju oerhört korkat!

Det värsta av allt är att ingenting görs, de accepterar situationen.

Vad ska göras då? Ska man be samtliga världens makter att dyrt och heligt lova att aldrig övervaka mer? Liksom alla privata aktörer? Detta är helt orimligt och kommer aldrig att fungera. Rädslan att någon annan övervakar kommer i sig göra att man fortsätter att övervaka, det blir lite som i kalla krigets terrorbalans med kärnvapen. Kanske kan man minska lite på övervakningen men den kommer aldrig någonsin att upphöra och detta får vi helt enkelt leva med.

Vi pirater går till val på att klippa övervakningskablarna, stänga ner alla spionorgan som riktar sig mot våra egna medborgare som inte är brottsmisstänkta. Sveriges och Europas medborgares privatliv är inte till salu.

Intressant, hur skulle detta gå till rent konkret? Det är ju som att säga att man går till val på att det ska vara fred i världen, att alla sjukdomar ska botas, inga brott ska längre begås (utom piratkopiering förstås…). Och vi vet ju alla varför Piratpartiet är så emot övervakning – den är ett hinder mot att kunna begå brott utan att riskera upptäckt och bestraffning, ett hinder mot möjligheten att under anonymitet få kränka andra medborgares rättigheter för egen vinning.

Senaste medlemsstatistiken för Piratpartiet

Kollade precis senaste medlemsstatistiken:

dnc-j4rw334w

 

LOL

Vad är viktigast inom demokratin?

”Pirate MEP” Christian Engström har uttalat sig i termer om ”Piratpartiet: För dig som tycker att demokratin är viktig”

Om vi ser till vad vi har jobbat med i Europaparlamentet sedan 2009 då dyker etiketter som rättssäkerhet, rätten till privatliv, fri information, yttrandefrihet, demokrati och öppenhet upp.

Piratpartiet är helt enkelt det enda svenska politiska parti som tar dessa frågor på allvar och som sätter dem i främsta rummet.

Jag ger honom rätt på en sak, Piratpartiet är det enda svenska politiska parti som sätter dessa frågor i det främsta rummet. Inget annat parti skulle nämligen göra så av flera olika skäl:

  • Frågorna är oerhört viktiga men de är del av en helhet och därför slår det fel om man skulle sätta dem i främsta rummet. Det kommer nog fortsatt vara så att det är vård, skola, omsorg och arbete som är de frågor som behöver stå i främsta rummet för ett seriöst parti.
  • Vi vet alla vad huvudanledningen till Piratpartiets engagemang kring rättssäkerhet, privatliv, yttrandefrihet och demokrati är – att värna om möjligheten till fortsatt piratkopiering om man inte lyckas legalisera den verksamheten. Helt enkelt att man vill felaktigt använda valda delar av mänskliga rättigheter som verktyg för att kränka andra mänskliga rättigheter, vilket bryter mot artikel 29 och 30 i Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Internet är fortfarande ett ganska ungt fenomen, det dyker upp nya märkliga yttringar hela tiden. Alla verkar vara överens om att samma eller i alla fall liknande regler och lagar ska gälla på internet som utanför internet. Det vi inte är överens om är tolkningen av vad detta innebär.

Det finns olika sätt att bekämpa brottslighet. Långsiktigt kan man jobba med värdegrund, etik, värderingar osv. genom att föra en öppen debatt, utbildning i skolan, föräldraskap osv. Här har man problemet att det är mycket svårt att veta om det har effekt och det är även svårt att styra dessa åtgärder för det går inte enkelt att peka ut någon ansvarig utan det är vi alla – risken är att detta viktiga arbete faller mellan stolarna. Sen kan man förstås upptäcka brottslighet som sker och bestraffa. Självklart måste man även gå den vägen. Det är inte OK att begå övergrepp mot andra bara för att man lyckas komma undan med det. Ibland behöver man även förhindra brottslighet via fysiska åtgärder som lås och bommar, ja det blir blockering överfört på internet. Även här gäller att man vill ha så lite som möjligt men ibland finns det inget annat som hjälper eller så ger allt det andra inte tillräckligt stor effekt.

Internet är en del av samhället, det man gör via sin dator ute på internet är i grunden exakt samma sak som att man är ute i verkligheten och gör saker på gator och torg, hemma hos folk osv. Skillnaden mellan internet och utanför är att man via några få knapptryckningar kan åstadkomma mycket stor skada (och ibland nytta) för väldigt många människor. Internet kan därför aldrig bli den skyddade och laglösa zon som piraterna verkar vilja ha. Nej, man måste tänka på ett liknande sätt som för övriga samhället, dock måste man betrakta det aningen annorlunda i och med den stora effekt som brottslighet kan få när det är så lätt att nå så många.

En överbelastningsattack som hindrar många människor från att använda sin nätbank eller besöka en samhällsviktig hemsida är inte oskyldig såsom pirater/Anonymous brukar hävda. Den totala skadan av att initiera en sådan attack kan vara mycket stor. Man kan föra ett liknande resonemang som i fallet upplopp, det är verkan för hela upploppet som är den stora faran även om det finns många deltagare som inte bidrar alls eller väldigt lite. Därför är lagar kring upplopp hårda, man kan inte hävda att man ”bara gick med”, ”drogs med”, ”bara kastade en liten sten”, ”gjorde som alla andra” osv. Nej man måste ta delansvar även för helheten.

När det kommer till piratkopiering så brukar man ofta prata om kumulativa effekter. Att seeda en film kan tyckas vara ganska oskyldigt. Säg att ett tiotal personer får tag i ett antal fragment av filmen från just dig. Big deal? Faktum är att man via de kumulativa effekterna får en spridning från en till tio, från tio till hundra osv så att ”oskyldig begränsad seedning” till slut gör att man spridit upphovsrättskyddat material till tusentals eller miljontals personer, en skadeverkan mot upphovsmannen som kan liknas vid ett enormt digitalt upplopp. Man kan helt enkelt inte ta på sig skygglappar och hävda att det man själv gjort är så litet och oskyldigt. Och de som driver maskineri som kraftigt underlättar dessa ”digitala upplopp”, typ TPB, orsakar förstås en mycket stor skada. På en högre nivå, TPB kontra alla andra liknande kriminella tjänster, kan man heller inte tänka att ”stänger man ner TPB så finns det tusen andra liknande tjänster”, nej, även här kan man tänka i termer om att delta i ett digitalt upplopp. Därför är det viktigt att stänga ner eller blockera de största kriminella tjänsterna, en efter en.

Det kommer nu nya rättsfall, bl.a. det mot Gottfrid Svartholm Warg angående dataintrång och bedrägeri. Han fick först två års fängelse i tingsrätten men straffet sänktes till ett år i hovrätten. Det återstår att se om fallet överklagas till Högsta Domstolen och tas upp där. Jag hoppas att så sker och jag hoppas verkligen att det inte är Göran Lambertz som är domare, då kommer ärendet att gå de kriminellas väg. Det jag tänker på är frågan om rimliga tvivel, det där om att Gottfrids försvar hävdar att datorn var fjärrstyrd. Jag tror inte ett dugg på detta men det är inte min sak att bedöma detta utan rättens och de har även annan bevisning och omständigheter att gå på. Det är dock oroväckande att det har varit flera fall nu på sistone där den misstänkte just hävdat att någon annan har fjärrstyrt datorn, exempelvis i samband med barnporrbrott. Visst kan detta ske, risken finns alltid att någon vill sätta dit en oskyldig person. Men man får heller inte dra det för långt. Kanske drog man det för långt nu i hovrätten i fallet Svartholm Warg.

Alla som grips med knark, illegala vapen osv. kan ju hävda att ”någon annan” lagt dem där man hittade dem. För ingen kan ju säga något annat än att detta KAN ha skett. Men är det rimliga tvivel? Ja det beror ju på övriga omständigheter. Om man ENBART har ett beslag att gå på, säg att man hittar barnporr i någons dator, ja då kan det vara rimliga tvivel.  Är personen dömd för liknande brott tidigare? Är personen kriminell i andra sammanhang? Är resonemanget trovärdigt? Finns det andra omständigheter eller bevis? Man kommer aldrig att nå 100% rättvisa eftersom det alltid handlar om bedömningar, det finns inget annat sätt. Men mot risken att döma någon oskyldig – den risken ska vara oerhört liten – måste man också väga risken att man går så långt att huvuddelen av brottslingarna går fria.

Det är knappast någon i en demokrati som gillar övervakning. Vi ska självklart ha så lite som det bara är möjligt. Men ibland behövs det. Kameror och larm i butiker har vi accepterat eftersom verkligheten ser ut så att det förekommer så mycket snatterier. Jag läste förresten i DN idag att ”tjuvaktigheten” minskat bland ungdomar. Enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) så har man frågat niondeklassare om hur många av dem som har snattat. 1995 var det 37%, en väldigt hög siffra. 2011 var siffran mycket lägre, 18%, c:a hälften. Denna utveckling är givetvis glädjande men ger mig en liten besk smak i munnen.

Kanske är det inte så att ”tjuvaktigheten” minskat totalt sett utan bara flyttat över på andra arenor. 1995 fanns inte någon massiv piratkopiering via internet, ungdomarna hade andra köpvanor och andra sociala mönster. Tyvärr är det nog så att hela nedgången i siffran om snatteri kan förklaras av sådant och att en stor del av ”tjuvaktigheten” har överförts på piratkopiering. Jag hoppas dock att jag har fel. Kanske har det även bara varit en tillfällig trend. På senare tid har vi sett att fler och fler väljer de nya strömmande tjänsterna såsom Spotify, Netflix, HBO osv. Förhoppningsvis kommer detta leda till att piratkopieringen och ”tjuvaktigheten” minskar. Skulle den minska tillräckligt mycket så kanske mer övervakning och hårdare tag på internet inte behövs, vi får väl se. Det kan vara andra typer av brottslighet som kräver hårdare tag, såsom det som Gottfrid Svartholm Warg står anklagad för. Kanske är det ”hjälten från TPB”  och liknande kriminella personer som ”förstör” internet och inte piratkopieringen, det återstår att se.

En förvirrad EU-parlamentariker om fildelning

Jag har tidigare tyckt att Christian Engström uppvisat en betydligt seriösare sida än Falkvinge, lite mer nyanserat, överdrifterna och vantolkningarna av lagar och rättigheter har kommit mer sällan än från Falkvinge. Men på sistone tycker jag att Christian spårat ut. Han har i allt högre utsträckning tagit till Falkvinges fulknep, dessutom med täta inlägg om Kopimismen, vilket tyder på att han blivit alltmer desperat och verklighetsfrånvänd. Jag tycker inte att detta är värdigt en EU-parlamentariker. Representerar man Sverige i EU-parlamentet så ska man hålla sig till fakta.

Nu senast skriver han mycket förvirrat och falskt om fildelning i sin blogg.

Vi är emot massövervakning på nätet, vare sig den görs av FRA eller för att gynna film- och skivbolagsdirektörer.

FRA-debatten kan man hålla separat, det finns ingen koppling mellan den och upphovsrätten. Dessutom är det så att syftet med upphovsrätten är att skydda upphovsmännens rättigheter, inte att gynna film- eller skivbolagsdirektörer. Direktörerna kan bara gynnas om upphovsmännen vill ta hjälp av bolagen, helt frivilligt och enligt avtal som skrivs på av bägge parter.

Piratpartiet vill att fildelning ska bli lagligt. Vi vill ändra lagen så att den passar ihop med verkligheten, helt enkelt.

Fildelning är lagligt. Piratkopiering är inte lagligt oavsett vilken teknik som används. Det är anmärkningsvärt att han för fram falska argument av den här typen.

Risken att åka fast för fildelning må vara minimal, men i ett fritt samhälle ska vanligt hyggligt folk inte ens behöva tänka tanken att poliser och filmbolagsrepresentanter kan komma instövlande klockan 6 på morgonen för att göra razzia.

Håller man sig till lagen så behöver man aldrig vara orolig. De som driver piratsajter som The Pirate Bay är ju knappast vanligt hyggligt folk, det är kriminella personer som fullt medvetet bryter mot lagen för ekonomisk vinning. Är Gottfrid Svartholm Warg en representant för vanligt hyggligt folk? Inte nog med att han fälldes för kriminella handlingar via driften av TPB och smet från ansvar genom att hålla sig undan i annat land, han är dessutom dömd till 2 års fängelse för dataintrång och bedrägeri. Domen är överklagad och förhandlingar pågår nu i hovrätten. Han kommer sannolikt att få ett skärpt straff eftersom 2 år var i underkant och inget tyder på att han är oskyldig. Ovanpå detta är han misstänkt för dataintrång i Danmark och ska utlämnas till Danmark. Vanligt hyggligt folk?

Piratpartiet ställer upp i EU-valet i maj 2014.

Det ska bli oerhört roande att se när de åker ut ur EU-parlamentet och vanliga hederliga svenskar därmed slipper skämmas längre över vilka åsikter piratparlamentarikerna för fram. Svenska folket har nog heller inte glömt att Christian Engström som en av endast två EU-parlamentariker röstade nej till viktiga åtgärder för att skydda sexuellt utsatta barn, dessa barn ville man offra för att säkra fortsatt piratverksamhet, vilket är en skamfläck för vårt land!

Angående Piratpartiets pinsamt låga rättskunskaper

Piratpartiet gör ännu ett märkligt utspel och polisanmäler it-minister Anna-Karin Hatt för brott mot upphovsrättslagen, för bilder hon publicerat på sitt instagramkonto:

– När inte ens Sveriges IT-minister följer upphovsrättslagen på nätet kan man knappast förvänta sig att vanliga internetanvändare ska känna sig manade att följa en så föråldrad lag. Regeringen och riksdagen har gjort det omöjligt att leva ett modernt liv och vara aktiv på nätet, utan att samtidigt vara kriminell, säger Torbjörn Wester i ett pressmeddelande.

Torbjörn Wester, har inte hört talas om honom förut. En ny ”stjärna”? Vidare:

Det rör sig om allt från en kopia på en artikel ur Expressen, till upphovsrättsskyddade bilder på filmfodral och en skämtteckning ur serien Kalle & Hobbe. Torbjörn Wester tror dock inte att polis och åklagare kommer att gå vidare med anmälan.

Oerhört ansvarsfullt att göra en polisanmälan som man vet kommer att läggas ner.

Torbjörn Wester – ja han är tydligen ”Rättspolitisk talesperson för Piratpartiet” enligt en debattartikel. Detta borde väl föranleda kunskaper inom området? Kunskaper som PP verkligen skulle behöva med tanke på tidigare fadäser med leverans av bandbredd till TPB som man backade ur ifrån med svansen mellan benen när man tvingades se till juridiken och inte bara till politiken. Nu ska vi se på vad Torbjörn Wester säger i sin tunga roll som rättspolitisk talesperson:

De föråldrade lagarna kring upphovsrätt har gjort miljoner svenskar till brottslingar. Så mycket som en halv miljon svenskar bryter mot upphovsrätten i sådan utsträckning att de riskerar fängelse enligt den praxis som vuxit fram.

Det är ett fritt val att bryta mot lagen, det finns knappast någon som inte vet att det är olagligt att piratkopiera och därmed gör man sig själv till brottsling. Undrar vad det är för praxis han refererar till. Vad jag vet har ännu ingen person i Sverige dömts till fängelse för vanlig piratkopiering, som mest har det varit låga dagsböter och villkorlig dom. Dessutom i ett extremt litet antal fall, dvs en försumbart liten risk för straff överhuvudtaget. Så vad är det för praxis som denne talesman syftar på?

Om man ska leva ett vanligt modernt liv och vara aktiv på nätet är det ytterst svårt att inte vara kriminell.

Kriminell? Kan man kanske begära att att talesmannen vet något överhuvudtaget om lagstiftningen kopplat till upphovsrätt innan man uttalar sig i media? Hur valde man ut denna person? Vassaste kniven i lådan av slöa knivar? Faktum är att flertalet pirater vet mer inom området, om någon i ett piratforum antyder att piratkopiering skulle vara kriminellt så kommer det omedelbart påpekanden  om denna felaktighet.

Upphovsrättslagen tillhör civilrätten och inte straffrätten. Man är inte kriminell om man bryter mot upphovsrättslagen. Dock är man kriminell om man bedriver avancerad medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Medhjälp till brott regleras av brottsbalken, vilket ansvariga för The Pirate Bay fått erfara via i laga kraft vunna domar som inte kan överklagas. Skulle man kanske kunna begära att en rättspolitisk talesman för PP vet det allra mest basala om juridiken kring partiets huvudfråga?

Trots allt hårdare lagstiftning fortsätter vi att dela bilder och texter via sociala medier som aldrig förr. Det gäller även it-minister Anna-Karin Hatt, som vid ett flertal tillfällen postat upphovsrättsskyddade bilder via nättjänsten Instagram.

Vilken allt hårdare lagstiftning åsyftas med bäring på detta? Och vilka rättsfall har vi angående delning av bilder och texter via sociala medier?

När it-ministern regelmässigt bryter mot lagen på nätet borde det ringa en väckarklocka någonstans. Är det ministern eller lagen det är fel på? Men det ska inte vara skillnad på folk och folk. Därför polisanmäler jag den här veckan – samma vecka som The Pirate Bay firar sitt tioårsjubileum – it-minister Anna-Karin Hatt för brott mot upphovsrätten på nätet. Om inte ens Sveriges it-minister följer lagen online, kan man inte förvänta sig att vanliga internetanvändare ska göra det heller.

Så it-ministern bryter regelmässigt mot lagen? Ja då är det ju alldeles solklart att hon kommer att fällas för det, det ska bli spännande att se om han får rätt.

Naturligtvis har it-ministern inget att frukta från min polisanmälan. För det är nämligen skillnad på folk och folk. Den särskilda polisenhet som inrättats för att jaga upphovsrättsbrottslingar på nätet, kommer knappast att agera mot en minister. Inte heller kommer de två specialåklagare som justitieministern gett i uppdrag att jaga fildelande ungdomar, att göra något åt it-ministerns brottslighet. Det är bara ”vanliga” svenskar som riskerar att dömas till höga böter och skadestånd för det som ministern ägnar sig åt.Att fritt dela kultur och kunskap är ett normalt socialt beteende.

Jaså it-ministern har inget att frukta? För att hon är minister och därmed på något sätt skulle stå över lagen? Jaså den rättspolitiske talesmannen övergår nu till sedvanliga konspirationsteorier? Kanske skulle man istället polisanmäla en privatperson? Självklart är vi alla lika inför lagen. Problemet är att Piratpartiet inte förstår lagen och helt uppenbart inte heller den rättspolitiske talesmannen. Det här är pinsamt dåligt, jag får ta fram skämskudden när jag läser vad eliten inom PP säger.

Alla utom Antipiratbyråns Henrik Pontén – som i tio år förgäves jagat och försökt att stänga ned The Pirate Bay – är nog överrens om att upphovsrätten är föråldrad. När miljoner svenskar, inklusive landets it-minister, är kriminella på nätet, är det inte fel vare sig på de vanliga svenskarna eller på ministern. Det är fel på lagen.

Upphovsrätten kan behöva ses över men den är inte föråldrad bara för att många bryter mot den. I så fall är även lagar om fortkörning och snatteri föråldrade. Men nej, miljoner svenskar är inte kriminella på nätet, ta reda på basala fakta innan du uttalar dig i media nästa gång Torbjörn Wester.

Anna Troberg då? Jo hon besitter samma pinsamt låga kunskaper och hon har ändå jobbat som partiledare bra länge nu.

Men är IT-minister Anna-Karin Hatt verkligen kriminell? Ja, enligt rådande upphovsrättslagstiftning är hon kriminell. Hon har bevisligen bland annat publicerat upphovsrättsskyddade serieteckningar och dvd-omslag.

Det är obegripligt hur oinsatta och obildbara piratpartisterna är. Eller är det kanske så att man väljer att föra människor bakom ljuset och medvetet gå ut med felaktigheter?