Piratkopieringspartiet Piratpartiet – ut ur EU-parlamentet

Piratpartiet kom in i EU-parlamentet 2009 med 7,1% av rösterna och fick först 1 mandat. Tursamt nog fick man senare 1 mandat till och har fram till valet 2014 haft 2 mandat av sveriges 20 mandat, av totalt 750 i hela EU-parlamentet. Att man kom in kan förklaras av att uppstickare traditionellt sett har gynnats, både för att det är något nytt, men även för att de kan dra till sig proteströster. En annan förklaring är att man drog nytta av debatten kring The Pirate Bay.

Under mandatperioden 2009-2014 har det varit en hel del märkliga turer från Piratpartiet som gjort att man fått skämmas som svensk, mycket med koppling till turerna kring The Pirate Bay:

I valet 2014 fick Piratpartiet bara 2,23% och åker därmed ut ur EU-parlamentet. I Finland fick man bara 0,5% trots att Peter Sunde ställde upp. Det hade på sätt och vis varit intressant att se hur det hade gått om han hade fått en plats i EU-parlamentet, eller om han hade blivit nekad som dömd kriminell. Jag kan tycka att man som dömd kriminell med i laga kraft vunnen dom som inte är avtjänad, inte ens borde vara valbar till ett parlament.

Nu hoppas vi på att Piratpartiet går i graven en gång för alla. De kommer väl att kämpa på inför riksdagsvalet 2014 men efter förväntat fiasko även där måste de nog till slut finna sig i att deras snyltarpolitik som bygger på att man ska ha rätten att hålla sig dold för att kunna begå brott mot andra människor, aldrig kommer att få ett brett stöd av svenska folket. Det har även visat sig att Gottfrid Svartholm Warg, som startade TPB, nu är dömd kriminell även för dataintrång, dvs integritetsbrott i miljonupplaga. Likväl hyllas han av de flesta pirater. Så det där med integritet var ju bara en förevändning för att kunna begå brott, integritetsbrott i miljonupplaga av en pirathjälte är tydligen en beundransvärd handling.

Under mandatperioden har det också utvecklat sig så att fildelning blivit mindre intressant och svenska folket har i mycket hög utsträckning börjat använda betaltjänster som Spotify, Netflix, iTunes osv. Piratpartiets unkna fildelarpolitik är helt enkelt ointressant för de allra flesta. Ovanpå detta så har Christian Engström i slutet av valrörelsen gjort katastrofalt dåliga mediainsatser vid partiledarutfrågningen och slutdebatten i tv. Inte konstigt alls att det gick som det gick i EU-valet.

Edit 2014-05-31:

Peter Sunde gripen i Sverige så att han äntligen ska kunna avtjäna sitt fängelsestraff enligt TPB-domen!

Annonser

Kränker datalagringsdirektivet mänskliga rättigheter?

Debatten kring datalagringsdirektivet är extremt polariserad och onyanserad. För eller emot. Rätt eller fel. Frågan är mer komplicerad än så.

I och med EU-domstolens beslut att ogiltigförklara datalagringsdirektivet så blossar en intressant debatt upp. Piraterna vill få det till att saken nu är ur världen och att det bara är att sluta att datalagra, med motiveringen att man annars kränker mänskliga rättigheter. Är det så?

Begreppet ”kränker” är överdrivet, det är snarare så att man inskränker vissa mänskliga rättigheter för att underlätta brottsbekämpning. Brottslighet är ju också ett slags kränkning av mänskliga rättigheter. Om inskränkningen görs på ett väl avvägt sätt med proportionalitet så är detta en acceptabel inskränkning. Inga mänskliga rättigheter är nämligen absoluta, de måste balanseras mot varandra (om de står i konflikt med varandra) och även mot andra intressen och nationell lagstiftning. Ett tydligt exempel är att upphovsrätten i vissa lägen kan stå över yttrandefriheten, vilket Europadomstolen (ECHR) tydligt bekräftade i fallet TPB och Peter Sunde, man ansåg i detta fall att visserligen är upphovsrättslagen en inskränkning i yttrandefriheten, men att upphovsmännens rättigheter att skydda sina verk och rättigheter kring dessa väger tyngre än piraternas ”rättighet” att ”yttra sig” via spridningen av piratkopior. Det finns många andra exempel där mänskliga rättigheter inte är obegränsade, som exempel väger försvarssekretess högre än yttrandefriheten, det är inte OK att sprida hemligstämplad information som kan påverka rikets säkerhet. Ett annat exempel är förtal eller hatbrott mot invandrare, det går inte att komma undan ansvar och ev. straff för sådana brott under förevändningen att man skulle ha oändlig yttrandefrihet, för det har man absolut inte.

Enligt pressmeddelandet från EU-domstolen så är lagringen enligt datalagringsdirektivet i sig inte kränkande:

Domstolen konstaterar att den lagring av uppgifter som krävs enligt direktivet inte kränker det väsentliga innehållet i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter. Direktivet gör det nämligen inte möjligt att få kännedom om själva innehållet i den elektroniska kommunikationen och föreskriver att leverantörerna av tjänster och nät ska iaktta vissa principer för att garantera uppgifternas skydd och säkerhet.

Och att lagringen mycket väl kan vara befogad:

Lagring av uppgifter i syfte att eventuellt överlämna dem till behöriga nationella myndigheter svarar mot ett mål av allmänintresse, nämligen bekämpningen av grov brottslighet, samt till allmän säkerhet.

Problemet är inte lagringen i sig utan att den inte är tillräckligt reglerad enligt datalagringsdirektivets nuvarande utformning:

Även om den lagring av uppgifter som direktivet ställer krav på kan anses ägnad att uppnå direktivets syfte, är det omfattande och särskilt allvarliga intrång som direktivet innebär i de aktuella grundläggande rättigheterna inte tillräckligt noggrant reglerat för att garantera att intrånget verkligen begränsas till vad som är strängt nödvändigt.

Efter EU-domstolens beslut har det uppstått ett märkligt läge. Är det OK att sluta datalagra? Vissa operatörer har redan slutat lagra, Bahnhof påstår sig också ha raderat sina data.

Post- och telestyrelsen (PTS) har gått ut med att man i nuläget inte kommer att vidta åtgärder mot de operatörer som slutat följa svensk lagstiftning.

Post- och telestyrelsen (PTS) har analyserat EU-domstolens dom som ogiltigförklarade EU-direktivet om lagring av trafikdata. PTS analys visar att det finns stora svårigheter att vidta åtgärder med stöd i datalagringsreglerna, som de är utformade i dag.

– Lagen om elektronisk kommunikation finns bland annat till för att värna enskildas integritet och dessa skyddsregler gäller även fortsättningsvis. Däremot ser vi stora svårigheter att vidta åtgärder utifrån de särskilda reglerna om datalagring som utgör undantag från de integritetsskyddande reglerna, säger PTS generaldirektör Göran Marby.

EU-domstolens dom har försatt alla EU:s medlemsstater i samma situation, där möjligheten att tillämpa nationell lagstiftning ställts på sin spets.

Beskedet från PTS ger tydlighet för de operatörer som frågat myndigheten om hur de ska agera i den uppkomna situationen

Angående sista raden, jag kan absolut inte hålla med om att detta ger tydlighet.

Justitieminister Beatrice Ask hävdar att lagen gäller, detta i ett skriftligt svar på frågor från riksdagsledamöter.

EU-domstolen slår fast att direktivet innebär ett omfattande och särskilt allvarligt intrång i rätten till privatliv och skyddet av personuppgifter. Domstolen konstaterar dock att en skyldighet att lagra uppgifter är en ändamålsenlig åtgärd för att uppnå syftet att bekämpa allvarlig brottslighet och upprätthålla allmän säkerhet, vilket skulle kunna motivera ett intrång i rättigheterna. Eftersom direktivet i vissa avseenden inte fastställer tydliga och preciserade regler för omfattningen av intrånget i de aktuella rättigheterna begränsas emellertid inte direktivet till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå syftet. Domstolen har därför vid en samlad bedömning funnit att direktivet inte lever upp till proportionalitetsprincipen.

Alliansregeringen var vid genomförandet angelägen om en bra balans mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och intresset av skyddet för den personliga integriteteten. Direktivets ogiltigförklarande innebär inte att den lagstiftning som genomför direktivet i svensk rätt automatiskt blir ogiltig. EU-domstolens dom och dess konsekvenser måste dock analyseras grundligt. Därigenom kan konsekvenserna för svensk lagstiftning bedömas. De uppgifter som lagras enligt den svenska lagen är av stor betydelse för polis och åklagare vid utredning av allvarlig brottslighet. Konsekvenserna för de brottsbekämpande myndigheternas arbete måste därför beaktas, samtidigt som den personliga integriteten måste värnas.

Frågan är nu, gäller svensk lagstiftning eller inte?

Chefen för rikskriminalen ogillar EU-domstolens beslut, eftersom man ev. blir av med ett viktigt verktyg för brottsbekämpning.

– Utan tillgång till historiska trafikdata blir det betydligt svårare att utreda IT-relaterade brott som barnpornografibrott, groomning, näthat och förtal, säger Per Wadhed, chef för Rikskriminalpolisen, till polisen.se.

– Att få veta vem som döljer sig bakom en IP-adress, eller vilka sajter eller med vilka barn en misstänkt gärningsman har kommunicerat är väsentligt för att utreda sådana brott, fortsätter han.

I vissa fall hävdar han att det är en fråga om att kunna rädda liv.

– Vi går miste om uppgifter om vem som har ringt vem och när, eller vem som har mejlat vem, eller vilka som befann sig i ett visst område, säger Per Wadhed.

Saken har verkligen satts på spets i och med att Rikspolisstyrelsen har anmält Tele2 för att agera i strid med lagen om elektronisk kommunikation, LEK, eftersom man har slutat att datalagra.

Fast även om man slutat datalagra så kan det fortfarande finnas möjligheter för polisen att få ut information, det gjorde det redan innan datalagringsdirektivet fördes in. Operatörerna lagrar ändå en massa data eftersom detta behövs för att kunna debitera kunderna. I lagrådets betänkande innan man gick vidare med implementationen av datalagringsdirektivet i svensk lagstiftning så resonerade man så här:

Till bilden hör emellertid att telefonbolagen sedan länge med abonnenternas tillstånd och med stöd i personuppgiftslagen (1998:204) och lagen om elektronisk kommunikation lagrar uppgifter i betydande mängd om telefon- och internettrafiken. Dessa uppgifter, som används av bolagen för fakturering av telefon- och internettrafik men också tjänar som underlag för marknadsföringsåtgärder, kan på begäran lämnas ut till de brottsbekämpande myndigheterna i den ordning som föreskrivs i rättegångsbalken och 6 kap. 22 § lagen om elektronisk kommunikation. Vad som är nytt i det remitterade förslaget är framför allt att den föreslagna lagringen blir obligatorisk.

Man ansåg alltså att man redan hade en omfattande lagring hos operatörerna och att polisen redan kunde begära ut dessa data, men att man via datalagringsdirektivet bara gjorde denna lagring obligatorisk.

Frågan är vad som händer nu, gäller lagen eller inte? Det kan nog ta ett tag att reda ut frågan. Parallellt med detta finns det krafter som vill arbeta fram ett nytt datalagringsdirektiv från EU som åtgärdar de brister som EU-domstolen påpekade. Detta verkar rimligt. För svensk del kan det dock vara så att nuvarande datalagring faktiskt anses vara fullt laglig oavsett datalagringsdirektivets gilitghet, men det kan ta tid innan vi får klarhet i frågan. Tyvärr är en sådan period av oklart läge något som spelar kriminaliteten i händerna.

Piraternas sanna natur: censur, förstöra liv för meningsmotståndare och hota dem

Ni minns väl Falkvinges och Anders Trobergs uttalanden om att det personliga priset för att ha piratfientliga åsikter ska vara högt? Personlig jihad, att åklagare och poliser som var inblandade i TPB-fallet ska få sina liv förstörda? Och att man på olika sätt försöker använda sin maktposition på nätet genom att censurera piratfientliga åsikter?

Jag brukade skriva en del på TorrentFreak, ständigt uppvaktad av signaturen Fredrika som verkar ha kontakter, hon har även antytt att hon är anställd på Disqus som används av många media för att kommentera artiklar. Hon har sett till att jag blivit spärrad från Disqus, både på IDG.se, TorrentFreak och totalt sett. Piraternas sanna natur.

Jag är väl inte direkt förvånad men jag blev ändå överraskad när jag råkade se Fredrikas kommentarer på TorrentFreak, till signaturen ”stopstealingcontent” som hon anser är jag, antagligen för att det som skrivs är i linje med sådant jag brukar skriva. Dock är hotelserna otäcka och vad är det för typ av samhälle piraterna vill att vi ska ha? Se följande tråd. Hon avslutar kommentarerna med följande hot:

Btw, how do you feel about psychopath fascist trolls, that don’t accept a ban, instead trespassing under new signatures? Sort of like the psychopath criminal NoToABillionPeople, who’s currently trespassing in Torrentfreak’s comments section under a new ignorant signature, which displays the same logic as StopBreahtingInSpace.

You do realize that you can’t breath in space, and that it’s impossible to steal content, and that you personally can’t hide regardless of what IP-address, signature or mail addresses you use, to trespass here?

Vad behöver man göra för att saker och ting ska gå in i hjärnan på svårt sjuka brottslingar, som NoToABillionPeople? Hans hemadress är ju ingen hemlighet, så nån kanske borde göra ett hembesök? 😉

Ja det är uppenbarligen inget vänskapligt sinnat besök som antyds.

Reminds me of the ignorant fascist psychopath troll NoToABillionPeople who lies about having a Masters degree in engineering. 😉

Lilla gullesnutten. Snart knackar det kanske på dörren. Fast det sägs också att saker bara självantänder ibland.

Mer om hembesök, uppenbara hot om att det kan börja brinna i mitt hem. Fy fan!

Allt detta gör hon med TorrentFreaks moderatorers goda minne. Det finns officiella regler och det finns inofficiella. Att skriva städat och trevligt för att föra en sakdebatt är inte uppskattat om man har fel åsikter. Sitter man i maktposition kan man skriva vad man vill, inklusive uppenbara hotelser. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Mänskliga rättigheter är oerhört viktiga. Censur, hotelser och att ta till våld mot personer med fel åsikt är aldrig acceptabelt. Det är beklämmande att behöva se det här men tyvärr är det så verkligheten ser ut.

Och var det jag som skrev under signaturen stopstealingcontents? Ja det var det. Jag har blivit anklagad många gånger för att ljuga, speciellt på TorrentFreak. Men jag sysslar inte med sådant så innan frågan ens ställs om det var jag så skriver jag det själv. Visst är det fånigt att man ska behöva slåss för yttrandefrihet och att detta ska vara förknippat med Ad Hominem och hotelser? Nu är det väl iofs dödfött att ens försöka föra en seriös debatt på TorrentFreak så det kan väl kvitta om jag kan skriva där eller inte men jag skulle föredra att få göra det under egen öppen signatur än under annan signatur. Jag tycker också att om man skriver under signatur så ska åsikterna tas för vad de är och man ska kunna bemöta dessa sakligt utan att behöva dra in personangrepp hela tiden. Men jag är väl gammaldags, min etik/moral ligger väl inte i linje med tiden uppenbarligen. Får piraterna bestämma är det egen vinning och möjlighet att begå övergrepp mot andra under anonymitet som är de allra viktigaste komponenterna i det nya samhället, med mänskliga rättigheter som svepskäl/gisslan.

Jag har kontaktat ansvariga för TorrentFreak för att se hur de ställer sig till denna typ av beteende men har ännu inte fått något svar. Polisanmälan kan vara aktuell.

Edit: Har fått kontakt med Ernesto på TorrentFreak. Han har raderat den värsta med hot om att det kan börja brinna i mitt hem, de andra är dock kvar. Han hänvisar även till att de inte har en aktiv modereringspolicy p.g.a. begränsade resurser. Delvis förståeligt men inte acceptabelt om det tar sig sådana uttryck.

Edit: Sparade undan inläggen och har skickat länkar och översättningar till Ernesto som skulle titta vidare på dem. Han har gjort vissa bortredigeringar men det är fortfarande fullt med personangrepp.

Edit: Först ville Ernesto bara ta bort inlägg med rena hot, dock inte personangrepp men jag fick honom till slut att ta bort även personangreppen plus att han lade till följande ”mjuka” regler som framgår ovanför trådarna, en viss framgång i alla fall.

Comment rules: Please refrain from personal attacks and stay on topic.

Fredrika1 2013-12-28Fredrika2 2013-12-28Fredrika3 2013-12-28Fredrika4 2013-12-28

 

Edit 2014-01-06: Angående frågan om polisanmälan, se nedanstående inlägg av Fredrika med nya hot:

Fredrika 2014-01-05 kl. 15.38.23

Vad är viktigast inom demokratin?

”Pirate MEP” Christian Engström har uttalat sig i termer om ”Piratpartiet: För dig som tycker att demokratin är viktig”

Om vi ser till vad vi har jobbat med i Europaparlamentet sedan 2009 då dyker etiketter som rättssäkerhet, rätten till privatliv, fri information, yttrandefrihet, demokrati och öppenhet upp.

Piratpartiet är helt enkelt det enda svenska politiska parti som tar dessa frågor på allvar och som sätter dem i främsta rummet.

Jag ger honom rätt på en sak, Piratpartiet är det enda svenska politiska parti som sätter dessa frågor i det främsta rummet. Inget annat parti skulle nämligen göra så av flera olika skäl:

  • Frågorna är oerhört viktiga men de är del av en helhet och därför slår det fel om man skulle sätta dem i främsta rummet. Det kommer nog fortsatt vara så att det är vård, skola, omsorg och arbete som är de frågor som behöver stå i främsta rummet för ett seriöst parti.
  • Vi vet alla vad huvudanledningen till Piratpartiets engagemang kring rättssäkerhet, privatliv, yttrandefrihet och demokrati är – att värna om möjligheten till fortsatt piratkopiering om man inte lyckas legalisera den verksamheten. Helt enkelt att man vill felaktigt använda valda delar av mänskliga rättigheter som verktyg för att kränka andra mänskliga rättigheter, vilket bryter mot artikel 29 och 30 i Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Internet är fortfarande ett ganska ungt fenomen, det dyker upp nya märkliga yttringar hela tiden. Alla verkar vara överens om att samma eller i alla fall liknande regler och lagar ska gälla på internet som utanför internet. Det vi inte är överens om är tolkningen av vad detta innebär.

Det finns olika sätt att bekämpa brottslighet. Långsiktigt kan man jobba med värdegrund, etik, värderingar osv. genom att föra en öppen debatt, utbildning i skolan, föräldraskap osv. Här har man problemet att det är mycket svårt att veta om det har effekt och det är även svårt att styra dessa åtgärder för det går inte enkelt att peka ut någon ansvarig utan det är vi alla – risken är att detta viktiga arbete faller mellan stolarna. Sen kan man förstås upptäcka brottslighet som sker och bestraffa. Självklart måste man även gå den vägen. Det är inte OK att begå övergrepp mot andra bara för att man lyckas komma undan med det. Ibland behöver man även förhindra brottslighet via fysiska åtgärder som lås och bommar, ja det blir blockering överfört på internet. Även här gäller att man vill ha så lite som möjligt men ibland finns det inget annat som hjälper eller så ger allt det andra inte tillräckligt stor effekt.

Internet är en del av samhället, det man gör via sin dator ute på internet är i grunden exakt samma sak som att man är ute i verkligheten och gör saker på gator och torg, hemma hos folk osv. Skillnaden mellan internet och utanför är att man via några få knapptryckningar kan åstadkomma mycket stor skada (och ibland nytta) för väldigt många människor. Internet kan därför aldrig bli den skyddade och laglösa zon som piraterna verkar vilja ha. Nej, man måste tänka på ett liknande sätt som för övriga samhället, dock måste man betrakta det aningen annorlunda i och med den stora effekt som brottslighet kan få när det är så lätt att nå så många.

En överbelastningsattack som hindrar många människor från att använda sin nätbank eller besöka en samhällsviktig hemsida är inte oskyldig såsom pirater/Anonymous brukar hävda. Den totala skadan av att initiera en sådan attack kan vara mycket stor. Man kan föra ett liknande resonemang som i fallet upplopp, det är verkan för hela upploppet som är den stora faran även om det finns många deltagare som inte bidrar alls eller väldigt lite. Därför är lagar kring upplopp hårda, man kan inte hävda att man ”bara gick med”, ”drogs med”, ”bara kastade en liten sten”, ”gjorde som alla andra” osv. Nej man måste ta delansvar även för helheten.

När det kommer till piratkopiering så brukar man ofta prata om kumulativa effekter. Att seeda en film kan tyckas vara ganska oskyldigt. Säg att ett tiotal personer får tag i ett antal fragment av filmen från just dig. Big deal? Faktum är att man via de kumulativa effekterna får en spridning från en till tio, från tio till hundra osv så att ”oskyldig begränsad seedning” till slut gör att man spridit upphovsrättskyddat material till tusentals eller miljontals personer, en skadeverkan mot upphovsmannen som kan liknas vid ett enormt digitalt upplopp. Man kan helt enkelt inte ta på sig skygglappar och hävda att det man själv gjort är så litet och oskyldigt. Och de som driver maskineri som kraftigt underlättar dessa ”digitala upplopp”, typ TPB, orsakar förstås en mycket stor skada. På en högre nivå, TPB kontra alla andra liknande kriminella tjänster, kan man heller inte tänka att ”stänger man ner TPB så finns det tusen andra liknande tjänster”, nej, även här kan man tänka i termer om att delta i ett digitalt upplopp. Därför är det viktigt att stänga ner eller blockera de största kriminella tjänsterna, en efter en.

Det kommer nu nya rättsfall, bl.a. det mot Gottfrid Svartholm Warg angående dataintrång och bedrägeri. Han fick först två års fängelse i tingsrätten men straffet sänktes till ett år i hovrätten. Det återstår att se om fallet överklagas till Högsta Domstolen och tas upp där. Jag hoppas att så sker och jag hoppas verkligen att det inte är Göran Lambertz som är domare, då kommer ärendet att gå de kriminellas väg. Det jag tänker på är frågan om rimliga tvivel, det där om att Gottfrids försvar hävdar att datorn var fjärrstyrd. Jag tror inte ett dugg på detta men det är inte min sak att bedöma detta utan rättens och de har även annan bevisning och omständigheter att gå på. Det är dock oroväckande att det har varit flera fall nu på sistone där den misstänkte just hävdat att någon annan har fjärrstyrt datorn, exempelvis i samband med barnporrbrott. Visst kan detta ske, risken finns alltid att någon vill sätta dit en oskyldig person. Men man får heller inte dra det för långt. Kanske drog man det för långt nu i hovrätten i fallet Svartholm Warg.

Alla som grips med knark, illegala vapen osv. kan ju hävda att ”någon annan” lagt dem där man hittade dem. För ingen kan ju säga något annat än att detta KAN ha skett. Men är det rimliga tvivel? Ja det beror ju på övriga omständigheter. Om man ENBART har ett beslag att gå på, säg att man hittar barnporr i någons dator, ja då kan det vara rimliga tvivel.  Är personen dömd för liknande brott tidigare? Är personen kriminell i andra sammanhang? Är resonemanget trovärdigt? Finns det andra omständigheter eller bevis? Man kommer aldrig att nå 100% rättvisa eftersom det alltid handlar om bedömningar, det finns inget annat sätt. Men mot risken att döma någon oskyldig – den risken ska vara oerhört liten – måste man också väga risken att man går så långt att huvuddelen av brottslingarna går fria.

Det är knappast någon i en demokrati som gillar övervakning. Vi ska självklart ha så lite som det bara är möjligt. Men ibland behövs det. Kameror och larm i butiker har vi accepterat eftersom verkligheten ser ut så att det förekommer så mycket snatterier. Jag läste förresten i DN idag att ”tjuvaktigheten” minskat bland ungdomar. Enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) så har man frågat niondeklassare om hur många av dem som har snattat. 1995 var det 37%, en väldigt hög siffra. 2011 var siffran mycket lägre, 18%, c:a hälften. Denna utveckling är givetvis glädjande men ger mig en liten besk smak i munnen.

Kanske är det inte så att ”tjuvaktigheten” minskat totalt sett utan bara flyttat över på andra arenor. 1995 fanns inte någon massiv piratkopiering via internet, ungdomarna hade andra köpvanor och andra sociala mönster. Tyvärr är det nog så att hela nedgången i siffran om snatteri kan förklaras av sådant och att en stor del av ”tjuvaktigheten” har överförts på piratkopiering. Jag hoppas dock att jag har fel. Kanske har det även bara varit en tillfällig trend. På senare tid har vi sett att fler och fler väljer de nya strömmande tjänsterna såsom Spotify, Netflix, HBO osv. Förhoppningsvis kommer detta leda till att piratkopieringen och ”tjuvaktigheten” minskar. Skulle den minska tillräckligt mycket så kanske mer övervakning och hårdare tag på internet inte behövs, vi får väl se. Det kan vara andra typer av brottslighet som kräver hårdare tag, såsom det som Gottfrid Svartholm Warg står anklagad för. Kanske är det ”hjälten från TPB”  och liknande kriminella personer som ”förstör” internet och inte piratkopieringen, det återstår att se.

Kortjättar stoppar betalningar till anonymiseringstjänster

Enligt artikel i metro (se även IDG.se):

De jättelika kortföretagen Mastercard och Visa har tidigare stoppat betalningar till sajter som sprider upphovsrättsskyddat material. Nu tar de ett steg till. Bolagen stoppar betalningar till VPN-tjänster, som används för att anonymisera internetanvändare.

och

I det kortfattade mejlet nämns ingenting om orsaken till beslutet. Till sajten torrentfreak.com säger dock företräder för Payson att förändringen införts efter krav från kortbolagen.

Och det här gillar inte Peter Sunde som ständigt hittar nya sätt att tjäna pengar på att andra begår brott:

Pirate Bay-grundaren Peter Sunde ligger bakom en av de många VPN-tjänsterna som får kortbetalningarna strypta.
– Det innebär att amerikanska företag tvingar icke-amerikanska företag att inte låta människor skydda sitt privatliv och vara anonyma. Det innebär att NSA kan spionera ännu mer. Det är helt galet, säger han till torrentfreak.com.

Det går fortfarande att betala till VPN-tjänster med andra betalningsmedel. Men Peter Sunde överväger ändå att dra kortjättarna inför rätta.

Intressant att han av alla tänker dra någon inför rätta, han som så fegt håller sig undan rättvisan och sitt fängelsestraff i TPB-målet. Man får också förutsätta att man gör allt man kan så att ev. intäkter från Ipredator och Flattr går direkt till att betala skadestånden enligt TPB-domen.

Annars är det här en helt naturlig utveckling. När fler och fler fegt döljer sig bakom anonymiseringstjänster för att begå brott utan upptäckt så måste givetvis något göras. Jag tycker att det här är lite väl drastiskt, mer naturligt vore att ställa krav på sådana tjänster för att de ska anses vara lagliga, annars ska de ses som olagliga och därmed kunna blockeras. Exempel på krav man kan ställa för en laglig anonymiseringstjänst:

  • Loggning måste ske motsvarande datalagringsdirektivet så att polisen i samband med brottsutredning ska kunna begära ut loggar. Anonymiteten ska alltså inte gälla mot polisen utan bara gentemot andra personer, företag och organisationer (utom vid brottsutredning men det är då en fråga för polisen). Givetvis ska man ha regler för när data får begäras ut.
  • Alternativt, om man inte vill logga, så ska tjänsten bandbreddsbegränsas till en nivå som gör att den kan utnyttjas för yttrandefrihet, textmeddelanden osv, men inte duger för tung nedladdning för piratkopiering.

Piratpartiets ”Pirate MEP” Christian Engström anser  att Visa och Mastercard är Internets fiender. I själva verket är det brottslingarna, bl.a. piraterna, som är Internets fiender eftersom det är deras omoraliska och olagliga handlingar som driver fram ett mera slutet och reglerat internet på motsvarande sätt som att det är snattarna som drivit fram butikslarm, kameror, butikskontrollanter och speglar, det är inte ”den giriga handelssektorn”.

Edit 2013-07-09: Visa och Mastercard förnekar att de ställt krav på Payson.

Nytt nederlag för Sunde och Neij – upphovsrätten väger tyngre än yttrandefriheten enligt Europadomstolen

Peter Sunde och Fredrik Neij lämnade in ansökan 20 juni 2012 om att få sina domar i TPB-målet prövade i Europadomstolen. De menade att de inte kunde hållas ansvariga för upphovsrättsbrott som andra utfört, och att de själva enbart utvecklat en tjänst för delning av information på internet, vilket de anser falla under rätten till yttrandefrihet.

Idag kom beslutet från Europadomstolen i Strasbourg. Den anser visserligen att fildelning, även av upphovsrättsskyddat material, ska ses som en del av yttrandefriheten, dock ska detta vägas mot behovet av att försvara upphovsrätten som även den skyddas av Europakonventionen. Europadomstolen anser att svenska domstolar gjort den avvägningen på ett bra sätt och kallar invändningarna från Neij och Sunde för uppenbart ogrundade. Man säger också att fängelsedomarna och skadeståndskraven som utdömdes inte kan anses vara oproportionerliga, ett mycket viktigt uttalande för fortsatta debatten och rättstillämpningen.

Beslutet kan inte överklagas och därmed bör man en gång för alla ha punkterat piraternas argument om att man kan åberopa yttrandefriheten för att begå upphovsrättsbrott, vilket alltså inte stämmer. Det är uppenbart att svensk lagstiftning är i enlighet med Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, enligt Europakonventionen och Bernkonventionen, vilket ger stöd för att undanta upphovsrätten när det gäller yttrandefriheten, dvs att upphovsrätten väger tyngre.

Enligt pressmeddelandet från Europadomstolen (ECHR):

In its decision in the case of Neij and Sunde Kolmisoppi v. Sweden (application no. 40397/12) the European Court of Human Rights has unanimously declared the application inadmissible. The decision is final.

The case concerned the complaint by two of the co-founders of “The Pirate Bay”, one of the world’s largest websites for sharing torrent files, that their conviction for complicity to commit crimes in violation of the Copyright Act had breached their freedom of expression.

The Court held that sharing, or allowing others to share, files of this kind on the Internet, even copyright-protected material and for profit-making purposes, was covered by the right to “receive and impart information” under Article 10 (freedom of expression). However, the Court considered that the domestic courts had rightly balanced the competing interests at stake – i.e. the right of the applicants to receive and impart information and the necessity to protect copyright – when convicting the applicants and therefore rejected their application as manifestly ill-founded.

Artikel 10 om yttrandefriheten enligt Europakonventionen (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna):

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Och mer detaljerat i pressmeddelandet angående artikel 10:

The Court reiterated that Article 10 guaranteed the right for everyone to receive and disseminate information on the Internet. Although the aim pursued by Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi was profit-making, their involvement in a website facilitating the exchange of copyright-protected material was covered by the right under Article 10 to “receive and impart information”. As a result, their conviction had interfered with their right to freedom of expression.

However, since the shared material in respect of which Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been convicted was protected under the Copyright Act, the Court held that the interference of the Swedish authorities had been prescribed by law. It also considered that the conviction of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had pursued the legitimate aim of protecting copyright. Finally, the Court had to balance two competing interests which were both protected by the Convention – i.e. the right of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi to facilitate the exchange of information on the Internet and that of the copyright-holders to be protected against copyright infringement.

The Court reiterated that the Swedish authorities had a wide margin of appreciation to decide on such matters – especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate – and that their obligation to protect copyright under both the Copyright Act and the Convention had constituted a weighty reason for the restriction of the applicants’ freedom of expression. Moreover, considering that Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had not removed the copyright- protected material from their website despite having been requested to do so, the prison sentence and award of damages could not be regarded as disproportionate.

Therefore, the Court concluded that the interference with the right to freedom of expression of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been necessary in a democratic society and that their application had therefore to be rejected as manifestly ill-founded.

Observera speciellt det här från texten ovan:

especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate

Det är tämligen uppenbart att yttrandefriheten syftar till att skydda personer som uttalar sig i termer av åsikter, kritik mot regimen osv. Även om man kan klassa en datafil som representerar en film eller en låt som information så är denna information normalt inte av den arten som yttrandefriheten syftar till att försvara, om det inte handlar om film eller musik som just för fram ett politiskt budskap, vilket knappast gäller för film och musik i underhållningssyfte i allmänhet. Nu säger Europadomstolen att informationen visserligen skyddas av yttrandefriheten men samtidigt säger man att skyddet av upphovsrätten väger tyngre. Än en gång visar det sig att sunt förnuft (för icke-pirater) också gäller när det handlar om tillämpningar av lagar och mänskliga rättigheter med koppling till upphovsrätten och yttrandefriheten.

Nu hoppas vi slippa vidare svammeldiskussioner från Donsan m.fl. med hänvisning till yttrandefriheten, Europadomstolen har sagt sitt och beslutet kan inte överklagas. Och nu ska det väl mycket till om inte Sunde och Neij äntligen plockas in för att börja avtjäna sina fängelsestraff.

Dn  Sydsvenskan Metro IDG (som först pinsamt skrev om EU-domstolen men nu har rättat detta) Svd

Rick Falkvinge fortsätter att mala på om att legalisera barnporrinnehav

Att han aldrig lär sig. Han fick avgå som partiledare efter utspel i radio om att Piratpartiet ville legalisera barnporrinnehav. Han gjorde en sedvanlig pudel och sa att han hade fel. Var det någon som verkligen trodde att den pudeln var ärligt menad? Uppenbarligen var det en lögn för att försöka rädda det som räddas kan – vilket visade sig misslyckas.

Nu går föredettingen Falkvinge  ut igen och anger tre skäl till varför barnporr måste bli lagligt att inneha inom 10 år. Han visar alltså återigen sitt rätta jag.

Samma märkliga resonemang:

So imagine a scenario ten years down the road, as you’re taking a stroll in the park. Your glasses (“mobile phone”) are on, as are mostly everybody else’s. You’re broadcasting and recording what you see in public, as is mostly everybody else, in case a friend drops in on your feed and start chatting about it, or in case you observe something where you need to back up your story later, if you’re so inclined – kind of why people use dashcams in cars and constantly record everything that happens.

So, on your lovely stroll in the park, you turn a corner, and to your shock, see a 12-year-old being brutally raped right in front of you.
WHAM. You are now a criminal, guilty of recording, distributing, and possessing child pornography. You are now guilty of a crime that carries higher penalties than the rape and molestation of a child right taking place right in front of you.

The rapist notices you and laughs, knowing that you can’t do anything. If you were to call the police and offer to be a witness to the rape taking place before you, you would lose your job, children, and house over the worse crime you have just committed. As you struggle in panic to delete any and all imagery that could be used to convict the child rapist, hoping that nobody was able to make a copy, you see another person coming into view of the rapist and reacting just like you did.

Det här är bara rent nonsens. Man kan hitta på alla möjliga konstiga exempel när någon oavsiktligt råkar filma eller fotografera ett sexuellt övergrepp på ett barn, men att någon p.g.a. detta skulle fällas för själva dokumenterandet och innehavet är helt absurt. Falkvinge har en mycket märklig uppfattning om hur vårt rättssystem fungerar. Det självklara är att om man råkar filma något sådant så kontaktar man polisen och de tar hand om välkommet bevismaterial. Självklart kommer man inte att fällas för något eftersom man inte hade något ”sexuellt” uppsåt att dokumentera övergreppet eller inneha materialet efter övergreppet. Precis så här resonerar både en lekman och en domstol. Hans resonemang om att lagen då skulle förhindra att man kan fälla den som begår övergreppet, för att den som dokumenterat det inte skulle vilja lämna över materialet till polisen eller rent av förstöra det för inte åka dit för ett brott, är rent befängt.

Technically, most people growing up today lose their virginity through rape. I say “technically”: they lose their virginity through rape because legislators have redefined “rape” to include consensual, voluntary, loving sex between people of typical age of sexual debut. Such a legislative redefinition makes as much sense as redefining the act of murder to include friendly hugs, then complaining that murder rates are up. It also creates a lot of technical rapists and sex offenders who never harmed a single person, but did go against the morals of legislators. (This is not technically information policy, but is relevant to the context up ahead.)

Argumentet om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration för piratkopiering är så oerhört urvattnat. Så nu försöker han istället tillämpa det på barnporrlagstiftningen. Han hävdar att de flesta blir av med sin oskuld via ”våldtäkt”. Är han galen? Visst finns det en del teoretiska gränsdragningsproblem med barnporrlagstiftningen, vars syfte är att skydda minderåriga mot övergrepp av vuxna, men det där med våldtäkt är att ta i. Om två personer, som enligt vår lagstiftning är barn, har har sex med varandra och kanske rent av dokumenterar detta, så kommer de självfallet inte att fällas för något brott. Lagen har inte något sådant syfte! Man kan inte läsa lagen som fan läser bibeln och tro att man kan övertyga någon om att ”fans” tolkning är korrekt. Skärpning nu Falkvinge!

Förresten har vi ju sett hur svag barnporrlagstiftningen är i praktiken. Mangaöversättaren Simon Lundström befanns inneha en barnpornografisk bild på sin dator men fälldes inte för det eftersom man ansåg att innehavet var försvarligt pga hans yrke/expertis. Han behövde inte ens förstöra bilden utan han får fortsätta att inneha den med risk för att hans barn exponeras för den eller att den sprids vidare.

As long as the ban on child porn remains, special interests will use this open wound in our enlightenment traditions of information freedom to infest it with their own ideas of what other information, speech, and communication should be banned and prohibited. We’ve seen everything from gambling companies to the copyright industry use child porn as a pretext for censoring business competition, consequences to society at large be damned, just like in the “rape-and-shoplifting” example above.

(There is a reason the copyright industry loves child pornography. This reason. It opens the door to censorship.)

Och så var det det där med yttrandefriheten igen… Barnporr har förstås inget med yttrandefrihet att göra, lika lite som nedladdning av upphovsrättsskyddat material har med yttrandefriheten att göra. Yttrandefriheten är inte oändlig och kan inte användas som förevändning för att bryta mot lagar. Och det där om att ”copyrightindustrin” älskar barnporren för att det möjliggör det han kallar för censur av upphovsrättsskyddat material, det visar sig i praktiken vara en person som har sagt detta och en person är inte ”copyrightindustrin”. Det handlar om superdupermegastor överdrift som är så grov att den i praktiken övergår till att bli en lögn.

Vad det handlar om egentligen är ju helt uppenbart. Barnporrlagstifningen är ett hinder som måste undanröjas eftersom man anser att ingen form av blockering/censur ska få förekomma, eftersom detta då skulle kunna användas för att blockera piratkopiering. Han är alltså beredd att offra barnen som utsätts för sexuella övergrepp, för att värna om fortsatt piratkopiering. Precis som ”Pirate MEP” Christian Engström och Piratpartiet. Vi minns ju när Christian Engström och en annan EU-parlamentariker röstade emot viktiga åtgärder för att skydda barn mot sexuella övergrepp, resten av de 735 ledamöterna röstade för.