Är 4,3 miljoner i skadestånd för piratkopiering mycket?

En 28-åring från Sala dömdes igår i Västmanlands Tingsrätt till villkorlig dom med samhällstjänst på 160 timmar. Av domen framgår även att om fängelse hade valts som påföljd så skulle detta ha blivit 6 månader. Dessutom utdömdes personen att betala ett skadestånd på 4,3 miljoner.

Piraterna går givetvis i taket av detta och det följer en förvirrad debatt som bygger på okunskap, missförstånd och sedvanliga överdrifter/vantolkningar.

För det första försöker man förminska gärningen till att handla om en enda fil. Men av domen framgår det tydligt att det är en omfattande brottslighet som pågått under drygt 2 år. Av förundersökningen framgår det att man hittat 1196 torrentfiler och 517 av dessa har gått till åtal. Han har erkänt brott för 13 av de 14 filmer man laddat ner i sin helhet som bevissäkring. Anledningen till att han bara erkänt i 13 fall är att det bara i dessa fall är bevisat att han kunnat skapa fungerande filmer/tv-serier eftersom detta testats av anmälaren. Totalt fanns det 540 filmer/tv-serier men åtalet omfattade bara 517 eftersom en del uppladdningar hade hunnit preskriberas. Han har använt SweBits som var en bittorrenttjänst.

Domen har en intressant referens till Pirate Bay-domen:

I det s.k. Pirate Bay-målet har Svea hovrätt i deldomen den 26 november 2011 (mål B 4041-09) uttalat att upphovsrättsintrång genom illegal fddelning är ett samhällsproblem som på senare år spritt sig likt en löpeld och att det står klart att den olovliga fildelningen snabbt antagit proportioner som gör att de allmänpreventiva hänsynen måste tillmätas stor vikt i rättstillämpningen samt att det därför finns skäl att beträffande just denna typ av upphovsrättsintrång hänföra brotten till sådan art att påföljden normalt ska bedömas till fängelse (s. 46 f i deldomen).

När det kommer till skadeståndet så har man valt att gå vidare med en enda film, filmen ”Beck, Levande begravd”. I domen hänvisar man i flera fall till resonemang som förts i Pirate Bay-domen. Efter jämkning/nedsättning så fastställs skadeståndsbeloppet till 4,3 miljoner kr.

Är 4,3 miljoner mycket? Ja och nej. Ja för att det givetvis är en mycket stor summa att betala för en enskild person utan stor förmögenhet eller möjlighet att betala via inkomst från eget arbete. Men sannolikt slipper han betala mer än en bråkdel av skadeståndet och kan väl också ansöka och beviljas skuldsanering. Så det är knappast ett straff som förstör för personen under resten av livet som piraterna antyder. Sen är det givetvis så att bara det att ha fått ett straff på villkorlig dom och samhällstjänst, oavsett skadeståndet, är mycket negativt för en persons framtid när det kommer till att söka jobb osv.

Är 4,3 miljoner mycket för hans totala gärning? Varför krävde man inte skadestånd i flera fall? 4,3 miljoner är ju oerhört lite om man ser till den totala skadan, på samma sätt som att skadeståndskravet i TPB-fallet är oerhört litet om man ser till den totala skadan av deras gärning. Man är givetvis ute efter att statuera exempel och få en avskräckande effekt. Skadeståndskraven är korrekta i sak men man är inte ute efter att knäcka enskilda individer med rättmätiga skadeståndskav för den totala gärningen, då hade vi hamnat på helt andra och mycket större belopp. Ser man till den totala gärningen så har han kommit mycket lindrigt undan.

Min personliga åsikt i frågan är att det är bättre att fälla betydligt fler personer och ha lägre (men kännbara) skadeståndskrav, ja kanske bötesstraff snarare än skadestånd. Kanske någon form av schablonsumma baserat på vilken typ av filer det handlar om och hur många (logaritmisk straffskala). Säg 10 dagsböter för ett fåtal filer, 30 för hundratals och 50-100 för tusentals filer. (Bara ett exempel som illustrerar principen). Eftersom piratkopiering är ett mängdbrott så måste man komma till ett läge där man kan ta fast betydligt fler, ungefär som via fartkameror och fortkörning. Det kommer fortfarande vara så att de allra flesta klarar sig undan men det ska upplevas som en reell risk att bryta mot lagen, gör man det ändå så får man skylla sig själv. Fängelse är mer lämpat för de som driver pirattjänster typ TPB och liknande grov medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, men även där är det rimligt med höga (eller mycket höga) skadeståndskrav.

(Och det ska inte vara tillåtet att betala skadestånden via kriminell ”valuta” typ bitcoin, den verkar förresten hålla på att krascha nu… LOL)

Vad säger då piraterna om detta?

Christian Engström (”Pirate MEP”)

Han kallar det för en vansinnesdom. Han verkar heller inte ha förstått skillnaden mellan vad som är straff och skadestånd:

Det må vara olagligt att fildela enligt dagens lagstiftning (som Piratpartiet vill ändra på), men bara för att något är olagligt betyder inte att vilka straff som helst ska kunna dömas ut.

Skadeståndet är alltså inget straff, straffet är villkorlig dom och samhällstjänst.

Att dela ut en film är ingenting konstigt. Hundratusentals tonåringar gör det regelmässigt, med eller utan sina föräldrars vetskap. I praktiken innebär den här domen att alla de familjerna kan bli av med huset de bor i när som helst, om Rättighetsalliansen skulle få för sig att använda just dem för att statuera exempel.

Alla vet att det är olagligt, gör man det ändå är man ju korkad eller tar en medveten risk. Det är knappast någon som blir av med huset, man kan söka skuldsanering om man inte kan betala. Men givetvis är det enklare om man håller sig på rätt sida av lagen, detta är allmängiltigt.

Straff måste vara proportionerliga och rimliga i förhållande till brottet. Livstids ruin för fildelning är inte proportionerligt.

Nu är han där igen, skadeståndet är inte ett straff. Piratpartiets irrläror bygger som vanligt på faktafel och okunskap.

Gustav Nipe (Ung Pirat)

Han kallar domen för horribel. Vidare:

Hade de ansökt och fått skadestånd för alla filmerna så hade det totalt blivit mer än 2 miljarder kronor, en fullständig fantasisiffra. Dagens dom visar ännu en gång att det krävs en radikal reform av upphovsgröten. Kulturdelning som sker icke-kommersiellt måste bli lagligt.

På sätt och vis hade det inte varit fel att söka skadestånd i fler fall men det hade knappast blivit 2 miljarder. Men man är ute efter att statuera exempel och faktiskt med hänsyn, man är inte ute efter att knäcka enskilda personer och maximera skadestånden, då hade det varit helt andra belopp. Fakta ändras heller inte av att man leker med ord och kallar det kulturdelning, när det faktiskt handlar om att sprida underhållningsfilm och musik som faktiskt kostar pengar precis som vilken annan vara som helst. Icke-kommersiellt är ett dåligt begrepp eftersom det tyvärr handlar om kommersiell skala. Dels slipper varje nedladdare lägga ut pengar på något som man skaffar sig tillgång till (kallas snatteri när det gäller andra varor), dels är totala omfattningen enorm – i kommersiell skala.

Bloggen Cornucopia (hittade den via ett inlägg hos Christian Engström)

Nästa gång bör 28-åringen se till att våldta eller mörda någon istället, då skadestånden i de fallen är lägre än enbart de 300 000:- SEK som det kostade att svärta ner Beck-filmens goda anseende.

Grov okunskap och en helt förfärlig människosyn. Bör man se till att våldta eller mörda någon istället? För att skadestånden är lägre? För att det kliar i fingrarna om att utföra så grova brott man kan per skadeståndskrona? Jämförelserna med våldtäkt är vanliga i piratkretsar, man ser dem ganska ofta. Även detta bygger på okunskap.

Om ett våldtäktsoffer tillerkänns 300 000 i skadestånd så är detta för sveda och värk, inte för att täcka en ekonomisk skada. Man kan tycka vad man vill om dessa låga belopp men det är en helt annan debatt. När det gäller skadestånd för piratkopiering eller vilket annat brott som helst där man kan föra ett resonemang om en ekonomisk skada som rätten godtar så handlar det om något helt annat än i våldtäktsexemplet. Det är inte för sveda och värk utan för faktisk ekonomisk skada. Ersättningarna är helt enkelt inte jämförbara eftersom det är helt olika typer av ersättningar. Vidare:

Hela händelsen är tragisk. Att riksdagen ställer sig på filmbolagsdirektörernas sida är ruttet. Det är djupt medmänskligt att dela med sig av kultur och kunskap. Vi vill ha ett samhälle som uppmuntrar till delande och givmildhet, i stället gör staten allt för att avskräcka sådant beteende.

Det är bara att sätta igång att skapa och dela med sig. Gäller Engström, Nipe, Falkvinge och alla andra pirater. Kom igen nu!

Rick Falkvinge (f.d. partiledare för Piratpartiet som fick avgå efter fadäsen om legalisering av barnporrinnehav, en uppfattning som han senare har gått tillbaka till)

Hans argumentation har vi sett till leda, han postar regelbundet om exakt samma sak på sin blogg eller på censursidan TorrentFreak. Orkar inte citera hans inlägg denna gång. Däremot hittar jag ett intressant svar på hans inlägg, av signaturen Zirgs:

In Sweden minimum wages are ~1500 eur/month.
You sure as hell can afford to pay for your entertainment.

C’mon pirates – lead by example – create hi-q entertainment production and release it for free.
Outcompete the “old copyright monopoly”.
What’s keeping you from doing that?

If you will be able to produce something better than Hollywood I sure as hell will consume your production and “Copyright monopoly” will not get my money and will be forced to declare bankrupcy – a win for pirates.

Why are you even sharing content that is produced by “old and obsolete” industry?
No one is keeping you from sharing your free content with the whole world.

Maybe the truth is that you are not able to produce anything that people will bother to consume and are only capable to leech off of other people’s hard work and talent?
Linux is one example – I chose to pay for windows despite the fact that linux is free and windows is not.
Why?

Because windows is a superior product and 80 eur is a small price to pay to enjoy hassle free usage later.

På pricken! Och signaturen Thomas lite längre ner:

Zirgs
It is a valid point. The pirate movement has spent 10 years whining and telling the the world how simple it is to produce and distribute new music and movies. But they have failed to create anything themselves.

Det är ju precis så det är! Piraterna gnäller om att andra ska skapa saker och dela med sig gratis, gör de inte de så kopierar man mot deras vilja och mot lagen. Det är helt fritt fram att visa världen att man kan skapa och skänka bort mot donation eller vad som helst, istället för att av ren girighet och snålhet kränka andra människors mänskliga rättigheter.

IDG.se SvD Dagens Juridik Expressen.se  DN.se Metro di.se Skånskan.se

Fildelning för privat bruk – vad är detta?

Jag återvinner delar av ett inlägg jag skrev i Christian Engströms (Pirate MEP) forum. Dels för att det är relevant och dels för att det snabbt blir så många kommentarer på grundläggen att det blir svårt att få översikt om det inte publiceras nya inlägg då och då.

En knäckfråga i Piratpartiets politik är angående att man anser att det skulle vara OK att fildela för icke-kommersiellt bruk. När fler inser vidden av denna fråga så kan det innebära ett bakslag för piratrörelsen.

Så vad är då egentligen detta? Att inte tjäna pengar på att ladda ner filer? Men det gör man ju i och med att man slipper betala för sig. Eller menar man att man inte har det som yrke att tjäna pengar på nedladdning? Över en viss procent syssesättning eller över en viss summa intjänade pengar som man deklarerar för?

Och hur ser man då på The Pirate Bay som man så okritiskt hyllar och dessutom levererar bandbredd till? The Pirate Bay har ju en kommersiell verksamhet som bygger på att man tjänar grova pengar på reklamintäkter via den tjänst man erbjuder och som är skräddarsydd för att sprida upphovsrättskyddade filer. Denna verksamhet borde Piratpartiet rimligen ta avstånd ifrån, annars går det inte att få logiken att gå ihop.

Ett annat problem med att något skulle vara OK för icke-kommersiellt bruk är ju att det går att hitta en massa andra exempel på saker som man skulle kunna göra på andras bekostnad utan att ha det som inkomstkälla:

  • Snatta på Ica – här slipper man betala för sig men det är ju inte en kommersiell verksamhet på det sätt som piraterna resonerar
  • Tjuvkoppla el – samma sak
  • Trycka falska sedlar – drabbar hela samhället i form av inflation men de som sysslar med det bedriver ju inte en kommersiell verksamhet
  • Planka på bussar, tunnelbana osv.
  • Smita in på rockkonserter
  • Fuska med deklarationen

Det finns massor med exempel på brottslig verksamhet som skadar samhället, företag eller enskilda personer. Det kan inte göras OK med motivationen att man inte gör det i form av kommersiell verksamhet. Ett mycket bättre begrepp är kommersiell skala. När man piratkopierar tusentals filer så kan man inte längre hävda att det är icke-kommersiellt bruk, resonemanget fungerar inte längre. Det här kommer folk till slut att inse och då faller detta argument för de flesta, utom möjligen för de mest inbitna piraterna.

Åter till fildelningen för privat bruk. Vad är det som respektive part riskerar att förlora?

Upphovsmannen – riskerar att förlora inkomstmöjligheter, att kunna få betalt för sitt arbete. Det har visat sig vara svårt att mäta hur stor denna förlust är och det måste ju vara väldigt olika från fall till fall beroende på bransch, hur känd/populär upphovsmannen är osv. Givet detta är det extra viktigt att låta upphovsmannen få bestämma om, när och hur ett verk ska få publiceras, kopieras och säljas.

Konsumenterna/nedladdarna – riskerar att få betala för sin konsumtion, den upplevelse man får när man spelar upp låten, filmen eller läser boken.

Väger man dessa intressen mot varandra så ser man att möjligheten att få ta del av något utan att betala ärligt för sig väger mycket lätt jämfört med upphovsmannens rättigheter!

Tillägg 2011-10-11:

Begreppet kommersiell skala är ett högst relevant begrepp och används även i informationsmaterial från regeringskansliet:

Piratkopiering, dvs. olovlig kopiering i kommersiell skala av skyddade verk och prestationer, är ett betydande problem i många länder, bland annat därför att ny teknologi gör sådan olovlig kopiering lättare och billigare, t.ex. när det gäller musik, videogram, datorprogram och böcker. Många länder har därför höjt straffen för sådan piratkopiering och t.ex. ökat möjligheterna till ingripanden från tullmyndigheternas sida mot import av piratkopierat material.

Christian Engström om copyright och fildelning

Christian Engström, ”Pirate MEP”, skriver om copyright och fildelning på sin blogg. Det är knappast några nyheter, resonemangen är snarare lika felaktiga som de alltid har varit.

Limiting file sharing with laws and punishments doesn’t work. More of the same won’t either. File sharing is here to stay, like it or not.

Han menar alltså att fildelning är här för att stanna för att han och piraterna säger så? OK, då kan vi glömma det påståendet. Det liknar att säga att snatteriet är här för att stanna för att någon säger så men det hindrar ju inte alla andra från att försöka bekämpa det.

We should keep copyright, but limit it to when there is commercial intent. All non-commercial copying and use, such as file sharing, should be legalized. We can add this as a limitation in the copyright legislation, in full compliance with the international treaties like Berne and WCT.

Nu är det ju faktiskt så att omfattningen av fildelningen, både för en normalstor enskild nedladdare totalt sett under ett år och för den potentiella inkomstförlust som utgörs av summan av alla nedladdningar riktade mot en enskild artist, är så stor att det motsvarar kommersiellt syfte. En bättre benämning som nu börjar användas är kommersiell skala. Att ladda ner någon enstaka låt då och då liknar ju effekterna av privatkopiering till enskilda bekanta men dagens omfattning via TPB/bittorrent får ju effekter som motsvarar kommersiellt syfte, alltså kommersiell skala.

Sen börjar han resonera kring hur artisterna ska få betalt:

When look at the statistics, we see that the cultural sector is making as much money now as it did ten years ago (or slightly more, due to the general increase in standard of living). People are spending as much money as ever on culture, regardless of the fact that they can download just about anything for free, and frequently do.

Fler och fler rapporterar att de inte köpt något original på flera år, det allra mesta laddas ner utan att ett öre går till artisten möjligen med undantag av intäkter från konserter och liknande fast där går ju merparten till amerikanska produktionsbolag och inte till artisterna.

Tar man bara hänsyn till inflationen så borde intäkterna ha ökat med minst 16% på 10år, se följande länk.

Tar man dessutom hänsyn till hur mycket konsumtionen har ökat så borde intäkterna säkert ha 5-dubblats eller 10-dubblats. Folk lyssnar på oerhört mycket mer musik nu och tittar på oerhört mycket mer film nu än för tio år sedan.

Han skriver vidare:

Almost all people have a fixed budget for culture and entertainment, which they will spend on one thing or another. File sharing is not hurting the artists. Very often it is helping them to cut out the middle men, and get a larger piece of a rather constant pie. This is a good thing, both for the artists as a group and for society as a whole.

Jag tror knappast att folk i allmänhet har en fix budget för nöje, slipper man köpa original så lägger man väl pengarna på vad som helst, prylar, chips, resor osv.  Och vadå bli av med mellanhänder, upphovsmännen får väl inte mer för att det laddas ner illegalt, det finns ju då inga pengar som ev. mellanhänder kan lägga beslag på.

Jag tror inte ett dugg på att det skulle finnas något slags fix nöjesbudget som ändå går till artisterna om man inte längre köper original. Med hänsyn taget för inflation och ökad konsumtion så borde snarare nöjesbudgeten ha ökat rejält men den ökningen får vare sig mellanhänder eller artisterna ta del av.

Och om det nu mot förmodan vore så att det skulle finnas en fix summa pengar som via något slags naturlag alltid läggs på ”kultur”, är det då inte en rättvisefråga att pengarna fördelas rättvist, dvs i enlighet med konsumtionen? Det finns knappast någon rättvisa i hur pengarna fördelas efter illegal nedladdning men via köp av original så finns det i alla fall ett fungerande system. System baserat på frivilliga donationer lär aldrig lösa rättviseaspekten och jag tror inte heller att folk i allmänhet kommer att donera speciellt mycket om man kan slippa undan. Kan man lägga pengarna på annat – inte bara på nöjen – så gör man det.

Sen skriver han:

Today’s copyright is broken, and needs to be fixed. It has turned an entire generation into criminals in the eyes of the law, and it unduly restricts creativity and access to culture.

Så alla som laddar ner ska hållas utan ansvar? Det är väl ungdomsgenerationen som kriminaliserat sig själva via sina handlingar, de laddar ju ner fullt medvetna om att de begår ett brott. Vadå minskar kreativiteten? Har vi på något sätt lidit av brist på kultur? Är ungdomsgenerationen helt utsvulten på kultur och kan konsumera dagens utbud flera gånger om innan det anses vara ett  tillräckligt utbud?

Angående Piratpartiets pressmeddelande om Acta

Piratpartiet övertolkar och läser lagtexter som fan läser bibeln, se deras pressmeddelande om Acta. Acta anser de hotar svensk rättssäkerhet:

Ett av de stora problemen är att man talar om kommersiell skala, inte kommersiellt syfte. Det betyder att man inte behöver gjort någon egen vinst på att sprida materialet för att man ska kunna straffas. Det enda som krävs är en godtycklig bedömning att ha skadat rättsinnehavarenseventuella inkomst.

Termen kommersiell skala är högst relevant. Piraterna brukar försöka gömma sig under att deras nedladdningar inte är i kommersiellt syfte. Men det är ju att jämställa med detta. Volymen av den totala nedladdningen av en enskild artists verk är ju enorm och skadan motsvarar att det är i kommersiellt syfte men att upphovsmannen blir snuvad på pengarna. Och summan av en enskild persons nedladdningar under ett år motsvarar ett totalvärde som också är att jämställa med kommersiellt syfte, man tjänar oerhört mycket pengar på att slippa betala för all den konsumtionen av media som nedladdningen leder till. Men låt oss gärna kalla det kommersiell skala för det säger väldigt tydligt vad det handlar om plus att piraterna inte kan gömma sig under tolkningen kommersiellt syfte.

– Om det så är 2, 20 eller 200 personer som fildelat sinsemellan kan aktiviteten bedömas vara kommersiell, säger Sandra Grosse. Godtyckligheten som är inskriven i avtalet gör att det i princip går att tolka hur man vill och så lite som en anklagelse kan ligga till grund för att människor stängs av från internet.

Har man fortfarande inte fattat vad det står i Acta? Det står inte att man ska stänga av människor. Sluta överdriva, det är ändå ingen vettig människa som går på de här överdrifterna längre. När både DN och SvD går ut med att Acta innebär att man inte kan stänga av människor så hävdar Piratpartiet fortfarande att detta är ett faktum. Trams!

I det liggande avtalet finns ett förslag om att internetleverantörer ska kunna hållas ansvariga för vad deras kunder gör. Det betyder i värsta fall att internetleverantörer börjar kontrollera och stänga av deras kunder för att skydda sig mot stämningar.

Det är högst rimligt att internetleverantören har ett ansvar. Alla som skaffar abonnemang skriver ju dessutom på det finstilta som innebär att man kan bli avstängd om man sysslar med något olagligt. Det är rimligt att internetleverantörerna ska stå för detta även i praktiken och att det inte ska vara en konkurrensfördel att låta användarna slippa undan i så stor utsträckning som möjligt. Om alla kör samma linje så måste användarna anpassa sig och följa lagen i högre utsträckning.

– Debatten i Sverige ligger långt före många andra nationer och vi har ett ansvar att dela med oss av vår kunskap. Som nation bör vi sätta ner foten rejält och säga ett klart och tydligt nej till allt innehåll i avtalet som handlar om att begränsa internet och urholka vår rättssäker

Sverige ligger före många andra nationer när det gäller att helt ha tappat kontrollen över nedladdarna. Sverige ligger före i att tillåta ansvarslöshet. Sverige ligger före i att inte bevaka upphovsmännens rättigheter enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Andra länder ligger före i att ha en rimlig balans mellan integritet och möjligheten att förhindra, upptäcka och bestraffa kriminalitet. Acta är ett steg på vägen mot att även Sverige ska få ordning på efterföljandet av lagar. Och eftersom internet är gränsöverskridande så måste på sikt samtliga nationer följa liknande lagar och tillämpa dem i liknande utsträckning. Vi kan börja med att tillämpa samma lagar på samma sätt inom EU men på sikt i hela världen.