Är 4,3 miljoner i skadestånd för piratkopiering mycket?

En 28-åring från Sala dömdes igår i Västmanlands Tingsrätt till villkorlig dom med samhällstjänst på 160 timmar. Av domen framgår även att om fängelse hade valts som påföljd så skulle detta ha blivit 6 månader. Dessutom utdömdes personen att betala ett skadestånd på 4,3 miljoner.

Piraterna går givetvis i taket av detta och det följer en förvirrad debatt som bygger på okunskap, missförstånd och sedvanliga överdrifter/vantolkningar.

För det första försöker man förminska gärningen till att handla om en enda fil. Men av domen framgår det tydligt att det är en omfattande brottslighet som pågått under drygt 2 år. Av förundersökningen framgår det att man hittat 1196 torrentfiler och 517 av dessa har gått till åtal. Han har erkänt brott för 13 av de 14 filmer man laddat ner i sin helhet som bevissäkring. Anledningen till att han bara erkänt i 13 fall är att det bara i dessa fall är bevisat att han kunnat skapa fungerande filmer/tv-serier eftersom detta testats av anmälaren. Totalt fanns det 540 filmer/tv-serier men åtalet omfattade bara 517 eftersom en del uppladdningar hade hunnit preskriberas. Han har använt SweBits som var en bittorrenttjänst.

Domen har en intressant referens till Pirate Bay-domen:

I det s.k. Pirate Bay-målet har Svea hovrätt i deldomen den 26 november 2011 (mål B 4041-09) uttalat att upphovsrättsintrång genom illegal fddelning är ett samhällsproblem som på senare år spritt sig likt en löpeld och att det står klart att den olovliga fildelningen snabbt antagit proportioner som gör att de allmänpreventiva hänsynen måste tillmätas stor vikt i rättstillämpningen samt att det därför finns skäl att beträffande just denna typ av upphovsrättsintrång hänföra brotten till sådan art att påföljden normalt ska bedömas till fängelse (s. 46 f i deldomen).

När det kommer till skadeståndet så har man valt att gå vidare med en enda film, filmen ”Beck, Levande begravd”. I domen hänvisar man i flera fall till resonemang som förts i Pirate Bay-domen. Efter jämkning/nedsättning så fastställs skadeståndsbeloppet till 4,3 miljoner kr.

Är 4,3 miljoner mycket? Ja och nej. Ja för att det givetvis är en mycket stor summa att betala för en enskild person utan stor förmögenhet eller möjlighet att betala via inkomst från eget arbete. Men sannolikt slipper han betala mer än en bråkdel av skadeståndet och kan väl också ansöka och beviljas skuldsanering. Så det är knappast ett straff som förstör för personen under resten av livet som piraterna antyder. Sen är det givetvis så att bara det att ha fått ett straff på villkorlig dom och samhällstjänst, oavsett skadeståndet, är mycket negativt för en persons framtid när det kommer till att söka jobb osv.

Är 4,3 miljoner mycket för hans totala gärning? Varför krävde man inte skadestånd i flera fall? 4,3 miljoner är ju oerhört lite om man ser till den totala skadan, på samma sätt som att skadeståndskravet i TPB-fallet är oerhört litet om man ser till den totala skadan av deras gärning. Man är givetvis ute efter att statuera exempel och få en avskräckande effekt. Skadeståndskraven är korrekta i sak men man är inte ute efter att knäcka enskilda individer med rättmätiga skadeståndskav för den totala gärningen, då hade vi hamnat på helt andra och mycket större belopp. Ser man till den totala gärningen så har han kommit mycket lindrigt undan.

Min personliga åsikt i frågan är att det är bättre att fälla betydligt fler personer och ha lägre (men kännbara) skadeståndskrav, ja kanske bötesstraff snarare än skadestånd. Kanske någon form av schablonsumma baserat på vilken typ av filer det handlar om och hur många (logaritmisk straffskala). Säg 10 dagsböter för ett fåtal filer, 30 för hundratals och 50-100 för tusentals filer. (Bara ett exempel som illustrerar principen). Eftersom piratkopiering är ett mängdbrott så måste man komma till ett läge där man kan ta fast betydligt fler, ungefär som via fartkameror och fortkörning. Det kommer fortfarande vara så att de allra flesta klarar sig undan men det ska upplevas som en reell risk att bryta mot lagen, gör man det ändå så får man skylla sig själv. Fängelse är mer lämpat för de som driver pirattjänster typ TPB och liknande grov medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, men även där är det rimligt med höga (eller mycket höga) skadeståndskrav.

(Och det ska inte vara tillåtet att betala skadestånden via kriminell ”valuta” typ bitcoin, den verkar förresten hålla på att krascha nu… LOL)

Vad säger då piraterna om detta?

Christian Engström (”Pirate MEP”)

Han kallar det för en vansinnesdom. Han verkar heller inte ha förstått skillnaden mellan vad som är straff och skadestånd:

Det må vara olagligt att fildela enligt dagens lagstiftning (som Piratpartiet vill ändra på), men bara för att något är olagligt betyder inte att vilka straff som helst ska kunna dömas ut.

Skadeståndet är alltså inget straff, straffet är villkorlig dom och samhällstjänst.

Att dela ut en film är ingenting konstigt. Hundratusentals tonåringar gör det regelmässigt, med eller utan sina föräldrars vetskap. I praktiken innebär den här domen att alla de familjerna kan bli av med huset de bor i när som helst, om Rättighetsalliansen skulle få för sig att använda just dem för att statuera exempel.

Alla vet att det är olagligt, gör man det ändå är man ju korkad eller tar en medveten risk. Det är knappast någon som blir av med huset, man kan söka skuldsanering om man inte kan betala. Men givetvis är det enklare om man håller sig på rätt sida av lagen, detta är allmängiltigt.

Straff måste vara proportionerliga och rimliga i förhållande till brottet. Livstids ruin för fildelning är inte proportionerligt.

Nu är han där igen, skadeståndet är inte ett straff. Piratpartiets irrläror bygger som vanligt på faktafel och okunskap.

Gustav Nipe (Ung Pirat)

Han kallar domen för horribel. Vidare:

Hade de ansökt och fått skadestånd för alla filmerna så hade det totalt blivit mer än 2 miljarder kronor, en fullständig fantasisiffra. Dagens dom visar ännu en gång att det krävs en radikal reform av upphovsgröten. Kulturdelning som sker icke-kommersiellt måste bli lagligt.

På sätt och vis hade det inte varit fel att söka skadestånd i fler fall men det hade knappast blivit 2 miljarder. Men man är ute efter att statuera exempel och faktiskt med hänsyn, man är inte ute efter att knäcka enskilda personer och maximera skadestånden, då hade det varit helt andra belopp. Fakta ändras heller inte av att man leker med ord och kallar det kulturdelning, när det faktiskt handlar om att sprida underhållningsfilm och musik som faktiskt kostar pengar precis som vilken annan vara som helst. Icke-kommersiellt är ett dåligt begrepp eftersom det tyvärr handlar om kommersiell skala. Dels slipper varje nedladdare lägga ut pengar på något som man skaffar sig tillgång till (kallas snatteri när det gäller andra varor), dels är totala omfattningen enorm – i kommersiell skala.

Bloggen Cornucopia (hittade den via ett inlägg hos Christian Engström)

Nästa gång bör 28-åringen se till att våldta eller mörda någon istället, då skadestånden i de fallen är lägre än enbart de 300 000:- SEK som det kostade att svärta ner Beck-filmens goda anseende.

Grov okunskap och en helt förfärlig människosyn. Bör man se till att våldta eller mörda någon istället? För att skadestånden är lägre? För att det kliar i fingrarna om att utföra så grova brott man kan per skadeståndskrona? Jämförelserna med våldtäkt är vanliga i piratkretsar, man ser dem ganska ofta. Även detta bygger på okunskap.

Om ett våldtäktsoffer tillerkänns 300 000 i skadestånd så är detta för sveda och värk, inte för att täcka en ekonomisk skada. Man kan tycka vad man vill om dessa låga belopp men det är en helt annan debatt. När det gäller skadestånd för piratkopiering eller vilket annat brott som helst där man kan föra ett resonemang om en ekonomisk skada som rätten godtar så handlar det om något helt annat än i våldtäktsexemplet. Det är inte för sveda och värk utan för faktisk ekonomisk skada. Ersättningarna är helt enkelt inte jämförbara eftersom det är helt olika typer av ersättningar. Vidare:

Hela händelsen är tragisk. Att riksdagen ställer sig på filmbolagsdirektörernas sida är ruttet. Det är djupt medmänskligt att dela med sig av kultur och kunskap. Vi vill ha ett samhälle som uppmuntrar till delande och givmildhet, i stället gör staten allt för att avskräcka sådant beteende.

Det är bara att sätta igång att skapa och dela med sig. Gäller Engström, Nipe, Falkvinge och alla andra pirater. Kom igen nu!

Rick Falkvinge (f.d. partiledare för Piratpartiet som fick avgå efter fadäsen om legalisering av barnporrinnehav, en uppfattning som han senare har gått tillbaka till)

Hans argumentation har vi sett till leda, han postar regelbundet om exakt samma sak på sin blogg eller på censursidan TorrentFreak. Orkar inte citera hans inlägg denna gång. Däremot hittar jag ett intressant svar på hans inlägg, av signaturen Zirgs:

In Sweden minimum wages are ~1500 eur/month.
You sure as hell can afford to pay for your entertainment.

C’mon pirates – lead by example – create hi-q entertainment production and release it for free.
Outcompete the “old copyright monopoly”.
What’s keeping you from doing that?

If you will be able to produce something better than Hollywood I sure as hell will consume your production and “Copyright monopoly” will not get my money and will be forced to declare bankrupcy – a win for pirates.

Why are you even sharing content that is produced by “old and obsolete” industry?
No one is keeping you from sharing your free content with the whole world.

Maybe the truth is that you are not able to produce anything that people will bother to consume and are only capable to leech off of other people’s hard work and talent?
Linux is one example – I chose to pay for windows despite the fact that linux is free and windows is not.
Why?

Because windows is a superior product and 80 eur is a small price to pay to enjoy hassle free usage later.

På pricken! Och signaturen Thomas lite längre ner:

Zirgs
It is a valid point. The pirate movement has spent 10 years whining and telling the the world how simple it is to produce and distribute new music and movies. But they have failed to create anything themselves.

Det är ju precis så det är! Piraterna gnäller om att andra ska skapa saker och dela med sig gratis, gör de inte de så kopierar man mot deras vilja och mot lagen. Det är helt fritt fram att visa världen att man kan skapa och skänka bort mot donation eller vad som helst, istället för att av ren girighet och snålhet kränka andra människors mänskliga rättigheter.

IDG.se SvD Dagens Juridik Expressen.se  DN.se Metro di.se Skånskan.se

Nytt nederlag för Sunde och Neij – upphovsrätten väger tyngre än yttrandefriheten enligt Europadomstolen

Peter Sunde och Fredrik Neij lämnade in ansökan 20 juni 2012 om att få sina domar i TPB-målet prövade i Europadomstolen. De menade att de inte kunde hållas ansvariga för upphovsrättsbrott som andra utfört, och att de själva enbart utvecklat en tjänst för delning av information på internet, vilket de anser falla under rätten till yttrandefrihet.

Idag kom beslutet från Europadomstolen i Strasbourg. Den anser visserligen att fildelning, även av upphovsrättsskyddat material, ska ses som en del av yttrandefriheten, dock ska detta vägas mot behovet av att försvara upphovsrätten som även den skyddas av Europakonventionen. Europadomstolen anser att svenska domstolar gjort den avvägningen på ett bra sätt och kallar invändningarna från Neij och Sunde för uppenbart ogrundade. Man säger också att fängelsedomarna och skadeståndskraven som utdömdes inte kan anses vara oproportionerliga, ett mycket viktigt uttalande för fortsatta debatten och rättstillämpningen.

Beslutet kan inte överklagas och därmed bör man en gång för alla ha punkterat piraternas argument om att man kan åberopa yttrandefriheten för att begå upphovsrättsbrott, vilket alltså inte stämmer. Det är uppenbart att svensk lagstiftning är i enlighet med Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, enligt Europakonventionen och Bernkonventionen, vilket ger stöd för att undanta upphovsrätten när det gäller yttrandefriheten, dvs att upphovsrätten väger tyngre.

Enligt pressmeddelandet från Europadomstolen (ECHR):

In its decision in the case of Neij and Sunde Kolmisoppi v. Sweden (application no. 40397/12) the European Court of Human Rights has unanimously declared the application inadmissible. The decision is final.

The case concerned the complaint by two of the co-founders of “The Pirate Bay”, one of the world’s largest websites for sharing torrent files, that their conviction for complicity to commit crimes in violation of the Copyright Act had breached their freedom of expression.

The Court held that sharing, or allowing others to share, files of this kind on the Internet, even copyright-protected material and for profit-making purposes, was covered by the right to “receive and impart information” under Article 10 (freedom of expression). However, the Court considered that the domestic courts had rightly balanced the competing interests at stake – i.e. the right of the applicants to receive and impart information and the necessity to protect copyright – when convicting the applicants and therefore rejected their application as manifestly ill-founded.

Artikel 10 om yttrandefriheten enligt Europakonventionen (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna):

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Och mer detaljerat i pressmeddelandet angående artikel 10:

The Court reiterated that Article 10 guaranteed the right for everyone to receive and disseminate information on the Internet. Although the aim pursued by Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi was profit-making, their involvement in a website facilitating the exchange of copyright-protected material was covered by the right under Article 10 to “receive and impart information”. As a result, their conviction had interfered with their right to freedom of expression.

However, since the shared material in respect of which Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been convicted was protected under the Copyright Act, the Court held that the interference of the Swedish authorities had been prescribed by law. It also considered that the conviction of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had pursued the legitimate aim of protecting copyright. Finally, the Court had to balance two competing interests which were both protected by the Convention – i.e. the right of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi to facilitate the exchange of information on the Internet and that of the copyright-holders to be protected against copyright infringement.

The Court reiterated that the Swedish authorities had a wide margin of appreciation to decide on such matters – especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate – and that their obligation to protect copyright under both the Copyright Act and the Convention had constituted a weighty reason for the restriction of the applicants’ freedom of expression. Moreover, considering that Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had not removed the copyright- protected material from their website despite having been requested to do so, the prison sentence and award of damages could not be regarded as disproportionate.

Therefore, the Court concluded that the interference with the right to freedom of expression of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been necessary in a democratic society and that their application had therefore to be rejected as manifestly ill-founded.

Observera speciellt det här från texten ovan:

especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate

Det är tämligen uppenbart att yttrandefriheten syftar till att skydda personer som uttalar sig i termer av åsikter, kritik mot regimen osv. Även om man kan klassa en datafil som representerar en film eller en låt som information så är denna information normalt inte av den arten som yttrandefriheten syftar till att försvara, om det inte handlar om film eller musik som just för fram ett politiskt budskap, vilket knappast gäller för film och musik i underhållningssyfte i allmänhet. Nu säger Europadomstolen att informationen visserligen skyddas av yttrandefriheten men samtidigt säger man att skyddet av upphovsrätten väger tyngre. Än en gång visar det sig att sunt förnuft (för icke-pirater) också gäller när det handlar om tillämpningar av lagar och mänskliga rättigheter med koppling till upphovsrätten och yttrandefriheten.

Nu hoppas vi slippa vidare svammeldiskussioner från Donsan m.fl. med hänvisning till yttrandefriheten, Europadomstolen har sagt sitt och beslutet kan inte överklagas. Och nu ska det väl mycket till om inte Sunde och Neij äntligen plockas in för att börja avtjäna sina fängelsestraff.

Dn  Sydsvenskan Metro IDG (som först pinsamt skrev om EU-domstolen men nu har rättat detta) Svd

Unga Anonymous-medlemmar dömda till fängelse

I Storbritannien har två medlemmar ur hacker-nätverket Anonymous dömts till fängelse, efter cyberattacker mot flera betaltjänster.

Två män, 28 och 22 år gamla, dömdes i dag till sju respektive 18 månaders fängelse här i Storbritannien. De döms för att ha arrangerat och genomfört belastningsattacker mot blanda annat Visa, Mastercard och internetbetalningsföretaget Pay Pal.

Det kommer glädjande nog fler och fler tecken på att man börjat ta tag i nätrelaterad brottslighet och att man faktiskt också lyckas sätta dit brottslingarna. Det kommer antagligen att bli svårare ju mer man försöker dölja sig bakom VPN-tjänster och liknande men omöjligt är det inte. Brottslingar är ofta mer korkade än vad man tror och det kan finnas många olika sätt att komma åt dem som de aldrig har tänkt på. Kan man inte ta tekniken till hjälp så finns det en massa andra olika sätt, exempelvis att personen blir angiven av någon som vet vad personen gjort men ogillar det eller personen i fråga.

The Independent har lite mer information, bl.a. om brottslingarnas misslyckade försök att dölja sina identiteter:

The DDoS attacks themselves were not particularly sophisticated, according to the judge.

”What was sophisticated was the lengths taken to protect the identities of those involved,” said Judge Testar. ”The investigators are really to be commended for breaking down the wall of anonymity that was put up in order to prevent the activity of these conspirators being interrupted.”

 

Framgångar även i Swetorrents-målet, Teliasonera måste lämna ut vem som låg bakom sajten

Föga förvånande men mycket glädjande nekas prövningstillstånd av Högsta Domstolen och Teliasonera måste nu lämna ut vem som låg baken piratsajten swetorrents.org som drevs kommersiellt.

Domen fälldes i slutet på 2009 i Södertörns tingsrätt och fastställdes i Hovrätten våren 2010. I och med att HD nu nekat Teliasonera prövningstillstånd så står äntligen domen fast.

Hovrätten konstaterade i domskälen att upphovsrättsskyddade verk sannolikt gjorts tillgängliga för allmänheten i den mening som avses i upphovsrättslagen genom överföring till allmänheten och att detta gjorts möjligt genom hemsidan http://www.swetorrents.org.

I det fallet delade hovrätten tingsrättens bedömning att ”intrången skett i sådan stor omfattning att skälen för ett informationsföreläggande uppväger den olägenhet eller det men som åtgärden innebär för de som drabbas av den och förutsättningar för att lämna den informationen därför föreligger”.

Det är beklämmande att den här typen av mål ska ta över 3 år innan man får ett avgörande, detta visar på att vårt rättssamhälle inte lever upp till rimliga krav. De som tjänar på det är givetvis de som driver kriminella fildelningssajter, piraterna och internetleverantörerna. Men nu gläds vi över avgörandet och en mycket bra start på 2013!

Rättvisan har segrat i Ephone-målet

Högsta domstolen kom i dag med beslut i det så kallade Ephone-målet som rör tolkning av Ipred-lagen. Ephone, som är satt i konkurs, måste nu lämna ut identiteten på den person som satt upp en pirattjänst för ljudböcker via en lösenordsskyddad ftp-server. Eftersom man inväntat förhandsavgörande i EU-domstolen så är domen solklar och kommer att ha stor betydelse för framtida fall.

IDG.se Aftonbladet Metro Expressen Sydsvenskan di.se Dn Svd

Domen är ganska svårsmält men innehåller en del intressanta klargöranden:

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privatliv. Denna rätt omfattar den som har haft en IP-adress vid ett visst tillfälle. Rätten till privatliv får inskränkas om det sker i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa allmänna eller enskilda intressen. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europa-konventionen har var och en också rätt till respekt för sin egendom, där immateriella rättigheter ingår. Det innebär att båda dessa rättigheter måste respekteras och att det i lagstiftningen ska göras en avvägning mellan dem.

Detta känns helt självklart men det är bra att HD tar tydlig ställning till det. Piraterna brukar ju hävda att rätten till privatliv (den s.k. ”integriteten”) går utöver allt annat men det är givetvis helt fel.

När det gäller utlämnande av uppgifter skriver man bl.a.:

I varje enskilt fall ska en prövning ske av om åtgärden över huvud taget behöver tillgripas med hänsyn till omständigheterna eller om syftet kan tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd. Det ankommer alltså på domstolen att göra en avvägning mellan skälen för åtgärden och de olägenheter som åtgärden kan medföra. Behovet av åtgärden ska bl.a. vägas mot effekterna för den enskildes integritet. Det bör då krävas att det är fråga om intrång i ensamrätten av en viss omfattning för att en rättighetshavare ska kunna få ut uppgifter om den abonnent som döljer sig bakom ett IP-nummer som använts vid intrång. Så är i regel fallet om intrånget avser tillgängliggörande av en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren.

Bra att det klargjorts av HD att tillgängliggörande av en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten typiskt innebär stor skada för rättighetsinnehavaren.

Piratvindarna verkar glädjande nog blåsa i helt fel riktning och skutan har börjat ta in ansenliga mängder vatten.

Segrar för rättvisan i upphovsrättsfrågor

Idag kom domen från hovrätten i fallet Student Bay. Personen friades först märkligt nog i tingsrätten, påstod sig endast ha jobbat med deras logga. Domen överklagades dock till hovrätten. Den 24-årige mannen döms för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och medhjälp till försök till brott mot upphovsrättslagen. Påföljden blir villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar och sammanlagt 42 000 kronor i skadestånd. Från domen:

Enligt hovrättens mening måste NN, med sin kunskap om att syftet med webbsidan var bl.a. att fildela kurslitteratur, redan på grund av Studentbays namn och logotypens utseende, med den uppenbara kopplingen som dessa hade till ”The Pirate Bay”, ha insett att olovliga upphovsrättsliga förfoganden skulle komma att äga rum genom Studentbay. NN har under den aktuella tidsperioden kontinuerligt tillgodogjort sig de belopp – bortsett från kostnaden för betalnings- förmedlingen – som Studentbays användare betalade för fildelningstjänsten. Han har härigenom haft full kunskap om att webbsidan var välbesökt och att användarna betalade för att få tillgång till, dvs. för att kunna ladda ned, material från webbsidan. Han måste således ha varit medveten om att hans arbete med webbsidan möjliggjorde den olovliga fildelning som förekommit. Vid sådana förhållanden finner hovrätten att han har haft uppsåt till såväl främjandegärningarna som huvudbrotten. Han ska därför dömas för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen samt för medhjälp till försök därtill.

Följande är intressant från domen, tydligen har man haft nytta av beslaget av Gottfrid Svartholm Wargs dator:

Åklagaren har i hovrätten åberopat ny skriftlig bevisning i form av en promemoria avseende resultatet av en undersökning av en i beslag tagen dator tillhörande Gottfrid Svartholm Warg.

Visst är det märkligt att piraterna är så korkade att de lämnar spår efter sig på sin egen dator? Fast Gottfrid hade väl aldrig trott att man skulle komma och plocka in honom.

En annan mycket intressant seger över rättvisan är att brittiska Piratpartiets proxy tagits ner ”frivilligt” sedan 6 partimedlemmar fick hot om rättsliga åtgärder. När ska motsvarande hända i Sverige? Det visar sig tydligt att vettiga personer inte väljer frivilligt att gå i fängelse för den här typen av brott, man hoppas väl på att ”någon annan” ska göra det, pss som att ”någon annan” förväntas betala för de lagliga kopior av filerna som utgör grunden för att kunna piratkopiera. Återigen – bara idioter går så långt att man hamnar i fängelse.

Gottfrid Svartholm Warg gripen i Kambodja

Snarorna dras sakta men säkert åt kring ansvariga för The Pirate Bay. Carl Lundström har redan avtjänat sitt fängelsestraff. Fredrik Neij har fått sitt pass indraget, Peter Sunde inväntar besked om nåd och svaret lär garanterat bli nej. Och nu har Gottfrid Svartholm Warg gripits i Kambodja.

Det är lite oklart vad han är gripen för men det verkar finnas misstanke om ett brott han begått i Kambodja.

UD kunde i går inte berätta varför han gripits, men enligt uppgift till Expressen misstänks han för brott i Kambodja. När polisen sedan gjorde slagningar på hans namn kom den internationella efterlysningen upp.

Han och Fredrik Neij är efterlysta internationellt eftersom de inte infunnit sig för att avtjäna sina fängelsestraff i Sverige. Hur som helst riskerar han nu att bli utlämnad till Sverige där han lär få avtjäna sitt fängelsestraff enligt i laga kraft vunnen dom i TPB-målet.

Det spelar ingen roll att det saknas utlämningsavtal mellan Sverige och Kambodja enligt hans försvarsadvokat i TPB-målet, Ola Salomonsson.

Enligt Salomonsson spelar det ingen roll om Sverige har ett utlämningsavtal med Kambodja eller ej.
– Det går att utlämna folk ändå. Det är en diplomatisk och politisk fråga.

Expressen Svd  IDG  Svt CS Aftonbladet TorrentFreak Dn

Se även intressant info i detta forum.

Dragged out of his $750 pm penthouse apartment at Cadillac

Edit 2012-09-04:

Tydligen ska han deporteras från Kambodja, frågan är vad som händer sen och om han kommer till Sverige.

Edit 2012-09-06:

Enligt nya uppgifter misstänks han för flera brott och huvudskälet till att han greps är att han är misstänkt för dataintrång. Han beskrivs som ”i dålig kondition, vägande mindre än 40 kilo och med svåra drogproblem”.

Edit 2012-09-08:

Hans mamma har uttalat sig och anser att han är orättvist behandlad, bl.a. att det gått en vecka mellan besöken från svenska ambassaden.

Edit 2012-09-11:

Nu har han kommit till Sverige och är anhållen misstänkt för dataintrång.

Edit 2012-09-14:

Nu har han häktats för misstänkt dataintrång.

Edit 2012-09-19:

Nacka Värmdö-posten rapporterar att dataintrånget kan ha skett under flera år

Edit 2012-12-07:

Nu är häktningen hävd och åtal väcks troligen i början på 2013. Han förs nu över till fängelse för att avtjäna straffet i TPB-målet.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svartholm-warg-fors-till-fangelse_7736082.svd

Fredrik Neij utan pass, kan inte följa med sin hustru till Thailand för att föda barn

Svenska ambassaden i Bangkok har återkallat Fredrik Neijs pass så att han inte kan följa med sin hustru till Thailand när hon ska föda deras tredje barn.

Visst är det synd om honom och hans familj. Men faktiskt – han har satt sig själv i skiten. Det är lätt att vara kaxig och gå ut med diverse uttalanden om att man aldrig kommer att åka dit, aldrig fällas, och när man sedan har blivit fälld så säger man att man inte bryr sig. Men till slut kommer familj, släktingar och vänner i kläm. Det enda vettiga är att åka till Sverige och ta sitt fängelsestraff så att den biten åtminstone är ur världen.

Å andra sidan borde han väl kunna förfalska ett pass, han drev ju tidigare falskakk.se där man kunde köpa förfalskade körkort för 3500kr, leveranstid en vecka.

Det är inte en fråga OM alla dömda personerna bakom The Pirate Bay kommer att sitta av sin tid i fängelse, utan bara NÄR. De avgör själva hur mycket lidande de själva och deras nära och kära ska behöva utstå innan detta sker. Varför inte ta lärdom av Julian Assange? Hur smart är det att välja att sitta i husarrest eller inspärrad på en madrass på en ambassad hur länge som helst bara för att man till varje pris vill fly undan rättvisan? Att människor frivilligt utsätter sig för detta är ett mysterium.

Carl Lundström var den i gänget som var först med att uppvisa några tecken på begynnande mognad, han har redan avtjänat sitt fängelsestraff. Vem är näste man att visa mognad och hänsyn till nära och kära?

Och alla pirater som är så kaxiga och hävdar att om man släcker ner en piratsajt så kommer det snabbt upp en ny. Är ni riktigt säkra på detta? Man läser om fler och fler fall när personer faktiskt hamnar i fängelse och får skadeståndskrav som de inte kommer att kunna betala av någonsin. Det är inte bara dessa personer som blir lidande utan även deras nära och kära. Hur många personer är det egentligen som tycker att det är värt att ta sådana risker när man driver piratsajter?

Och alla som gladeligen utnyttjar dessa pirattjänster, som ”obetydliga kuggar i ett stort maskineri”, ni är faktiskt med och förpassar de här personerna till fängelse och orsakar lidande för deras nära och kära. Det är inte omöjligt att TPB-gänget kommer att få utökade straff om det blir en ny rättegång angående fortsatt drift. Då är även Piratpartiet och deras medlemmar med och orsakar denna skada via sitt samarbete med TPB. Alla som deltar i verksamheten har del i skulden, man går inte fri bara för att man är en av många andra.

4 års fängelse för ansvarig för SurfTheChannel

SurfTheChannel var en sajt som tillhandahöll länkar till strömmande video med över 400 000 besökare varje dag, huvudsakligen på jakt efter länkar till tv-serier. Personen som drev sajten har dömts till 4 års fängelse för ”conspiracy to defraud for facilitating copyright infringement”. Man drog in motsvarande £35 000 per månad på verksamheten.

Fallet liknar ganska mycket The Pirate Bay. I bägge fallen tillhandahåller man inget upphovsrättsskyddat material direkt utan man bedriver medhjälp till brott i mycket stor skala och i kommersiellt syfte. Medhjälp till lagbrott är ett allvarligt brott och regleras av brottsbalken i Sverige, motsvarande lagar kan säkerligen tillämpas i andra länder.

4 års fängelse. Är det någon mer än jag som tycker att gänget bakom TPB kom lindrigt undan? I Sverige är maxstraffet 2 år för brott mot upphovsrättslagen. Om gänget bakom TPB bara fick uppåt 1 år som mest, i vilken omfattning behöver man då bedriva piratverksamhet för att få maxstraff? Det måste i så fall vara en enormt omfattande verksamhet. Eller är det helt enkelt bara så att de få filer man tog upp som bevis i TPB-målet inte räcker? Skulle man samlat in bevis för all medhjälp man begått så skulle man väl nå upp till maxstraffet med råge, även om det ändå bara skulle sluta med max 2 års fängelse såsom lagen är utformad.

Någon kan tycka att 2 år är mycket. Man kan få fängelse för stöld, om man snattar för lite större värden så rubriceras det som stöld. Och det TPB gör, i samarbete med ett politiskt parti – Piratpartiet – är att begå medhjälp till motsvarande miljontals (snarare miljarder) snatterier/stölder. Det borde räcka till ett betydligt högre straff än de futtiga fängelsestraff man fått och även 2 år är alldeles för lite.

Domen mot ansvarig för piratsajten Powerbits

Det har inte framkommit så mycket information i media om domen mot den 34-årige man i Varbergs kommun som 4 Juni 2012 dömdes för driften av piratsajten powerbits.org. Han dömdes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen samt för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Påföljden blev fängelse i ett år samt näringsförbud.

Han har även påförts skattetillägg för de inkomster han inte tagit upp för beskattning. Vid bestämningen av straffvärdet har man beaktat skattetillägget, dvs straffet hade med största sannolikhet blivit betydligt större utan detta. Det fanns även ett yrkande om att förverka 390 000 kr men det lämnades utan bifall eftersom det inte fanns någon utredning om vilka intäkter brottsligheten genererat under de två månader som man säkrat bevis under.

Piratlobbyn har starkt fäste hos TT/media (enligt tidigare diskussioner här).  Se nedanstående länk till s.k. ”rättelse” angående uttalandet om denna dom från TT enligt svt Nyheter. ”Rättelsen” är felaktig, domen omfattar brott mot upphovsrättslagen, grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Det finns inget i domen som säger att fängelsestraffet endast härrör från bokföringsbrottet och skattebrottet. ”Rättelsen” säger också att sajten inte använde sig av torrenttekniken utan direkt nedladdning från en server under mannens kontroll, vilket är helt felaktigt.

Edit 2012-06-11, Svt Nyheter har rättat ”rättelsen”, någon har tydligen upplyst dem om att det piratlobbyn påtalat var helt felaktigt.

Domen, mål nr B 1244-10 från Varbergs Tingsrätt, innehåller en hel del intressant. Piratsajten Powerbits drevs från 2006 till 2009 och hade ungefär samma teknik som The Pirate Bay, dvs webbserver, hemsida med bl.a. sökmöjligheter, torrentdatabas och en tracker. Personen bakom var lantbrukare och byggde om svinstallet till datorhall för 200 000, som systemoperatör kallade han sig för ”Groggo”. Genom att donera pengar kunde användarna, ca 65 000 medlemmar, få ladda ner även om de inte bidrar med eget material (exakta utformningen av dessa regler framgår inte av domen).

Enligt domen hade han fått in 846 309 kr 2007 och 823 892 kr 2008 på donationer. Eftersom han drev bokföringspliktig näringsverksamhet men inte bokfört dessa intäkter så dömdes han för grovt bokföringsbrott, då det handlar om betydande belopp och att brottsligheten utövats systematiskt och i skatteundandragande syfte. Han dömdes till grovt skattebrott för att ha gett upphov till fara för att skatt undandras det allmänna, till ett belopp om sammanlagt 702 017 kr.

Även om sajten drevs från 2006-2009 så har man bara samlat in bevis från nedladdning av ett fåtal verk, 9 skivalbum och 10 filmer, och under 2 månader (mars/april 2009). Enligt bevisningen tillgängliggjordes dock c:a 2000 upphovsrättsskyddade verk.

Domen innehåller en del lite udda uttalanden från den dömde.

NN noterade att polisen ingrep mot The Pirate Bay år 2006 och att åtal väcktes år 2008. Eftersom han ansåg att hans verksamhet var laglig fortsatte han den. När man i domen mot The Pirate Bay i april 2009 fastslog att verksamheten var olaglig, stängde han sin sajt. Han ville ju inte ägna sig åt något olagligt.

OK, här har vi alltså en person som döms för drift av piratkopieringssajt liknande TPB som alltså erkänner att det är olagligt och därmed själv stänger ner sin sajt efter fällande dom mot TPB. Oturligt för honom då att man startat bevisinsamling strax innan han stängt ner den. Följande meddelande visades då på sajten:

Ja det hjälpte ju föga, fängelse blev det till slut… Vidare:

NN har emellertid även invänt att verksamheten som han genom Powerbit bedrivit varit illegal och att han till följd härav varken varit bokföringsskyldig eller skyldig att redovisa intäkterna till skattemyndigheten.

Han erkänner först att han drivit illegal verksamhet men när det gäller anklagelsen om grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott så anser han att dessa anklagelser är felaktiga för att verksamheten är illegal! Snacka om märkligt cirkelresonemang. Innan domen mot TPB ansåg han tydligen att verksamheten var laglig, då borde han ju ha bokfört intäkter och betalat skatt. När han sedan döms för 2 månaders illegal verksamhet så anser han att det inte är vare sig bokföringsbrott eller skattebrott just för att verksamheten han drev var illegal. En kriminells bisarra resonemang i ett nötskal!

Domen innehåller även ett uttalande angående brottet mot upphovsrättslagen, om varför han döms för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen:

Det föreligger ett upphovsrättsligt förfogande i den mening som avses i 2 kap 2 § tredje stycket upphovsrättslagen, dvs ett tillgängliggörande genom överföring till allmänheten, redan när en torrentfil med hänvisning till visst verk lagts ut på ett sådant sätt att enskilda användare i en bredare krets kan finna den via sökmotorer eller länksamlingar (jfr Svea Hovrätts dom 2011-11-26 i B 4041-09 ang The Pirate Bay)

samt

Åklagaren har gjort gällande i första hand att NN bör anses som medgärningsman. NN har emellertid inte själv delat med sig av något material. Han har således inte själv tillgängliggjort något material för allmänheten. Det har inte visats att han haft kontakt med dem som förfogat över de upphovsrättsligt skyddade verken. NN har inte heller haft något inflytande över själva fildelningen. Den av honom bedrivna verksamheten har underlättat användarnas fildelning, men den har inte varit en nödvändig förutsättning för fildelningen. Han bör med hänsyn till det anförda inte anses som gärningsman utan som medhjälpare (Jfr Svea Hovrätts dom 2012-04-27 i B 7972- 11). Genom vad NN berättat är det utrett att han förstått att de som utnyttjade Powerbits tjänster olovligen förfogade över upphovsrättsligt skyddat material. Han kan därför inte undgå ansvar för medhjälp till uppsåtligt brott mot upphovsrättslagen.

Eftersom lagen är teknikneutral så är det högst troligt att en domstol skulle anse att ett tillgängliggörande genom överföring till allmänheten anses ha skett även när man använder magnetlänkar (eller godtycklig annan teknik som ger samma breda överföring till allmänheten). Dvs att dagens TPB också med största sannolikhet skulle anses vara olaglig i en domstol.

Ansvariga för bulvanföretaget Reservella som driver TPB skulle med största sannolikhet fällas i en domstol för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott, i ett eller flera länder (enligt resp. lagstiftning i dessa länder). Ansvariga för Piratpartiet skulle mycket väl skulle kunna fällas för att man fullt medvetna om i laga kraft vunnen dom mot TPB medverkar till deras gärning genom att leverera bandbredd till deras sökmotor, så fjärran ”mere conduit” man kan komma.

Ansvarig för Powerbits insåg i alla fall fakta och lade ner sin sajt efter TPB-domen 2009.