Bahnhofs plan B, erbjuder gratis VPN-tjänst, LEX Integrity

Bahnhof är den enda operatören idag som fortfarande vägrar datalagra enligt svensk lagstiftning. Efter diverse förhalningsåtgärder fick man till slut ett föreläggande från PTS om att återuppta datalagring senast 24 november, förenat med vite på 5 miljoner om man inte fogar sig. Med sin vanliga kaxighet gick då Bahnhof ut med att man hade en ”plan B”.

Nu handlar det väldigt mycket om marknadsföring så Bahnhof vill lägga fram detta på ett attraktivt sätt mot sina kunder. För det man kommer att göra senast 24 november är faktiskt helt enkelt att börja datalagra enligt svensk lagstiftning. Men för att lugna sina kriminella/ljusskygga kunder så erbjuder man nu en ”gratis” VPN-tjänst, som man kallar ”LEX Integrity”. Ganska fånigt namn måste jag säga, lex brukar normalt översättas med lag. Så tjänsten heter på svenska ”Integritetslagen”.

Har någon hört talas om begreppet ”free lunch”? Det finns inga sådana, givetvis måste kunderna förr eller senare betala för tjänsten i form av höjd månadsavgift eller liknande. Summa summarum:

  1. Bahnhof börjar datalagra (bra)
  2. Man erbjuder ”gratis” VPN-tjänst till alla (inget direkt revolutionerande, dessutom är det en sämre variant än den som man erbjuder mot betalning, ren reklam alltså)

Om man nu tänker sig att alla kriminella/ljusskygga kunder då väljer Bahnhof och aktiverar VPN-tjänsten, vad innebär detta för polisens arbete? Och kommer övriga operatörer att kontra med egna ”gratis” VPN-tjänster?

Det jag ser framför mig är att man måste börja reglera anonymiseringstjänsterna. Det som är rimligt är att kräva att VPN-tjänsterna förenas med loggning, så att polisen kan begära ut data motsvarande datalagringen, även om kunden kan vara anonym mot de sajter/tjänster man kopplar upp sig mot. När det kommer till blockering av pirattjänster och andra illegala tjänster så behöver man ha lagkrav på att alla svenska operatörer som erbjuder VPN-tjänster också måste blockera dessa på utgående förbindelse, DNS och IP-nummer. Ett domstolsbeslut om att exempelvis blockera TPB ska givetvis vara teknikneutralt, det är ointressant om kunden använder VPN eller liknande, blockeringen ska ändå vara aktiv. På motsvarande sätt bör man reglera användningen av anonymiseringstjänster globalt. Dock kommer detta att ta tid så vi lär få finna oss i att nätrelaterad brottslighet kommer att explodera i omfattning innan regleringen är på plats.

De som är emot datalagring brukar hävda att man istället ska rikta in sin spaning, vilket är ett feltänk. När ett brott har begåtts så finns nämligen inga bevis kvar om man inte har datalagring, man kan inte räkna med att brottslingen kommer att begå brott mot samma brottsoffer igen, hur ska man då kunna rikta in spaningen? Datalagringen är viktig så tillvida att man har möjlighet att samla in bevis då ett brott redan är begånget, precis som man kan göra ute i samhället genom att leta efter fingeravtryck eller DNA-spår. Motsvarande tänk om att rikta in spaning för traditionell brottslighet skulle vara att polisen förbjuds samla in fingeravtryck och DNA då ett brott har begåtts, att man bara får samla in detta efter att spaning har riktats in. Helt absurt.

Om alla kunder övergår till att använda VPN-tjänster eller andra typer av anonymiseringstjänster så står polisen nästan helt utan verktyg för att samla in bevis då brott har begåtts. Människor blir då helt rättslösa vad gäller nätrelaterad brottslighet. Pirater och andra ”integritetsivrare” (integritet avseende möjligheten att kunna begå brott utan risk för upptäckt och bestraffning) brukar prata om att samma lagar ska gälla på nätet som utanför. Men om alla är helt anonyma på nätet så kommer det verkligen att skilja sig mot hur det är utanför nätet. Det är som att alla tjuvar/rånare/våldtäktsmän, får någon slags osynlighetsmantel och kan röra sig fritt ute i samhället och begå precis vilka brott som helst utan någon som helst risk för att åka dit för det. Vill vi ha ett sådan samhälle? Inte jag i alla fall. Vilket är värst av följande:

  1. Polisen kan få ut data efter anmälan om begånget brott  (storebror light)
  2. Vem som helst kan begå brott mot alla på nätet utan risk för upptäckt, alltså motsvarigheten till att det skulle vara lagligt att ha osynlighetsmantel ute i samhället i alla sammanhang (demokratisk diktatur? Alla kan vara sin egen diktator och begå brott mot andra hur som helst?)

Tyvärr måste vi nog gå vidare på mer reglering för alternativ 2 är helt oacceptabelt, det skulle innebära att brottsoffren är helt rättslösa för all nätkriminalitet som kommer att explodera i omfattning.

Bahnhof avbryter kampanj efter upphovsrättsvist angående tiger

Hur det gick för PP i riksdagsvalet är inte mycket att kommentera – totalfiaskot var ju förväntat – men det här är ju lite kul. Bahnhof har som affärsidé att dra till sig kunder som med hög ”integritet” ska kunna få fortsätta att begå brott dolda under anonymitet och utan möjlighet för polisen att få ut loggar. Det sägs att huvuddelen av de loggar polisen vill få ut är från kunder hos Bahnhof så om målet var att hjälpa kriminella så har Bahnhof lyckats. Bahnhof är nu i slutfasen av en lång strid med PTS som lär utmynna i kraftigare åtgärder, jag hoppas att skurkoperatörer som Bahnhof helt enkelt tas av banan då de skrattar brottsoffren rakt i ansiktet i och med att de vägrar samarbeta med polisen enligt gällande lag. Men nu har man alltså hamnat i en upphovsrättstvist efter att ha stulit ”en svensk tiger”. Visst är det ändå lite kul att skurkoperatören som så falskt säger sig värna om kundernas ”integritet”, så att de bl.a. kan få fortsätta med att utan risk för upptäckt begå upphovsrättsbrott via piratkopiering, och betydligt värre brott dessutom, nu själva är brottslingarna? Det borde rakt av vara kriminellt att ha som affärsidé att hjälpa kriminella så om de nu inte fogar sig i PTS beslut om att börja datalagra enligt svensk lag så förutsätter jag att de snarast tas av banan och förpassas till skurkhistorien likt operatörer som PRQ.

Edit 2014-10-28:

Nu har Bahnhof kommit med ett föreläggande om att Bahnhof ska ”återuppta” datalagringen senast 24 november eller betala vite om 5 000 000 kr. Detta efter ett beslut i Förvaltningsrätten om att svensk datalagring inte strider mot vare sig grundlagen, EU-lagstiftningen eller Europakonventionen. Jag är inte ett dugg förvånad, dock mycket besviken på flatheten hos PTS fram till nu.

Skurkoperatörens VD verkar inte bry sig det allra minsta om lagen utan säger så här:

– Vi är tyvärr inte förvånade. Självklart kommer vi att överklaga. Men samtidigt har vi en plan B för att skydda kunderna mot massövervakningen. Detaljerna kommer senare, men jag känner mig lugn, säger Bahnhofs vd Jon Karlung.

Jaha vad är då plan B? Ska man gissa på att man övergår till obligatorisk användning av VPN eller liknande lösning? Uppenbart är i alla fall att man vill gå de kriminellas ärenden till varje pris. Bahnhof sägs vara den enda operatören som fortfarande vägrar lyda svensk lag och hjälpa polisen och brottsoffren mot de kriminella som vill hålla sig dolda.

Laglöshet kring datalagringen som konkurrensmedel

Det har varit en del märkliga turer kring datalagringsdirektivet efter EU-domstolens yttrande. Var och en som är läskunnig kan själv läsa den detaljerade domen och konstatera att EU-domstolen på intet sätt underkänner svensk lagstiftning, detta eftersom den enbart uttalar sig sammantaget om just det utförandet man får om man implementerar exakt vad som står i EU:s datalagringsdirektiv och inget mer. Men Sverige har gått längre i integritetsskyddet och regeringens utredare har kommit fram till att svensk lagstiftning inte bryter mot vare sig EU-rätten eller Europarätten. PTS gick först ut med att man inte skulle tillämpa tillsyn av lagen men nu har man gått ut med att lagen gäller, dock på ett tämligen svagt sätt.

Idag har det varit ”öppet seminarium” i Justitieutskottet angående det här och det rekommenderas att man ser hela inslaget (mellan 10:00 och 12:00). En hel del märkliga saker kom fram.

PTS

PTS generaldirektör Göran Marby redovisade att lagen gäller och att man nu utövar tillsyn. Man har även skickat en underrättelse till Tele2 som fortfarande vägrar datalagra och har raderat sina tidigare lagrade data. Generaldirektören gav ett mycket svagt intryck och det är nog dags att byta ut honom. Bl.a. sa han upprepat att operatörerna ”hade rätt” att inte följa lagen, en mycket märklig formulering. Det har de givetvis inte men väljer de att bryta mot lagen så ska de också ta konsekvensen. Frågan om sanktioner kom upp flera gånger men det kom aldrig något svar om huruvida sanktioner är möjliga. Däremot verkar det vara så att teleoperatörerna ofta av tradition väljer att processa mot myndigheten för att under tiden skaffa sig konkurrensfördelar, man vill alltså processa sig till besked om att lagen gäller i olika avseenden. Under tiden kan man bryta mot lagen och i vissa fall kan det ta 3-4 år innan man får ett avgörande. Detta är ett skandalöst beteende och det borde vara möjligt med sanktioner så att operatörer med det beteendet tas av banan om de inte fogar sig. PTS säger sig heller inte kunna straffa operatörer som bryter mot lagen, man säger att tillsynsverksamheten är ”framåtriktad”, alltså siktar mot att få operatörerna att göra rätt i framtiden.

Rikskriminalen

Per Wadhed från Rikskriminalen berättade en hel del intressant:

  • Vissa typer av brott är mer eller mindre omöjliga att utreda utan datalagringen. Man har haft fall angående bl.a. barnvåldtäkt där man blivit nekad tillgång till data från en operatör och därmed inte kunnat reda ut brottet.
  • Vissa operatörer, antar att han syftar på Bahnhof, drar till sig de mer ljusskygga i och med att de har som affärsidé att lagra så lite som möjligt och inte följa lagen. Det finns en enskild operatör som fått hela 60% av alla förfrågningar om data från polisen så det är uppenbart att de kriminella söker sig till de operatörerna som underlättar mest för deras kriminalitet.
  • Vissa operatörer väljer att inte lämna ut data alls men det finns en ännu märkligare variant. Enligt tidigare datalagring i Sverige har man kommit överens om ett lägre pris för att lämna ut data än innan man förde in datalagringen. Men nu väljer vissa operatörer att ta ut mycket mer betalt enligt det gamla priset för att lämna ut data, med hänvisning till EU-domstolens yttrande. Man är tydligen inte så nogräknade med att lämna ut uppgifter, bara man får lite mer betalt. Men den typen av etik kan man inte utesluta att man säljer till högstbjudande, dvs även till andra än polisen.
  • När operatörerna inte följer lagen så tipsar polisen PTS om att de ska göra riktad tillsyn mot de operatörerna. Detta har man gjort i fall då operatörerna inte lämnat ut data som behövs bl.a. för att utreda mord, sexövergrepp mot barn och angående en saknad person med misstanke om människorov.
  • Efter att regeringens utredning presenterades och att PTS gick ut med att lagen gäller så ser man en viss positiv trend, fler operatörer lämnar nu ut data (medan bl.a. Tele2 och Bahnhof fortfarande vägrar)

Blandat

Diverse saker som kom fram i debatten:

  • Enligt branschorganisationen IT & Telekomföretagen så har införandet av datalagringen kostat 1 miljard för operatörerna. Dock framkom det att man har haft tillväxt av medlemmar under tiden så det är inte så att företagen går i konkurs p.g.a. detta.
  • Branschorganisationen har som utgångspunkt att man ska följa lagen för att vara medlem (då borde ju Tele2 och Bahnhof inte få vara medlemmar), dock är det vissa operatörer som helt enkelt vägrar följa lagar tills man fått en dom mot sig i domstol, vad PTS säger bryr man sig inte om.
  • I debatten tog man upp frågeställningen angående hur operatörerna kunde hävda att man ser till kundernas integritet när man samtidigt inte ser till integriteten hos brottsoffren, brottsoffren kan ju också vara kunder hos operatörerna men inte få brotten utredda p.g.a. att man vägrar datalagra.
  • Vissa operatörers etik ifrågasattes kraftigt, det är uppenbart att vissa har som affärsidé att inte följa lagen och därmed drar man till sig ljusskygga personer.
  • Vissa operatörer har verksamhet i flera länder men det tycks mest vara i Sverige som man har slutat datalagra och vägrat följa lagen. Samma operatör kan vägra datalagra i Sverige men lagrar fortfarande i andra länder.
  • Polisen berättar att en del operatörer lämnar ut data fast man utåt sätt hävdar att man inte gör det. Andra säger sig ha slutat lagra enligt datalagringsdirektivet men lagrar ändå i stort sett samma data som kan lämnas ut till polisen om de inte har hunnit radera det. Det har tydligen uppfattats som viktigt att mot kunderna åtminstone låtsas som att man inte datalagrar. Märkligt!

Sammmanfattning

Det är beklämmande att branschens etik ska vara så usel. Bara man får in pengar från kunderna så kan man se mellan fingrarna med allt, ja t.o.m. under flera års tid bryta mot svensk lagstiftning om det går att få en konkurrensfördel med detta. Så här ska det inte få fungera, man ska inte kunna konkurrera genom att hjälpa kriminella att hålla sig dolda och omöjliggöra för polisen att utreda allvarliga brott! Dessutom är det ju så att om man får en verklig konkurrensfördel av detta så är ju detta otillbörlig konkurrens mot de företag som väljer att följa lagen fullt ut och ta kostnader för datalagring och utlämnande av data.

Frågan är vad som händer nu. Vi får hoppas att flertalet operatörer nu väljer att inte bryta mot svensk lag. Tyvärr kommer väl de kriminellas operatörer att ta striden i domstol. Hur många brottsoffer kommer att kränkas via omöjliggjorda utredningar under den långa period som det processandet kommer att ta? Och många kriminella kommer att kunna begå upprepade brott under denna långa period med minimal risk för upptäckt. Fy fan för en sådan vidrig affärsetik! Av ren tur har jag nyligen lämnat Tele2 av andra skäl men jag kommer absolut inte att välja Tele2 eller Bahnhof som operatör, med deras unkna affärsetik. Jag kommer att välja operatörer som följer lagen och jag hoppas att fler följer mitt exempel och även talar om för skurkoperatörerna varför man väljer bort dessa.

Edit 2014-06-28:

Tele2 har 2014-06-27 fått ett föreläggande av PTS om att datalagra enligt svensk lagstiftning. Man får hoppas att man nu återupptar datalagringen så att man inte längre kränker brottsoffren genom att förvägra dessa möjligheter till data för polisens utredning av brotten.

Tele2 börjar datalagra igen men överklagar till förvaltningsrätten. I samband med detta begär man inhibition, dvs att man slipper datalagra under förvaltningsrättens prövning. Man vill alltså återigen obstruera polisens arbete. Aldrig att jag blir kund hos Tele2 igen!

Undrar hur Bahnhof kommer att agera. Ska man nu be om ursäkt för sitt påstående i pressmeddelanden om att Beatrice Ask var ute och cyklade när hon påstod att EU-domstolens yttrande inte innebär att svensk datalagring är olaglig? För så är det ju helt uppenbart inte. Eller Bahnhofs märkliga fråga om vad PTS ”anser” om lagen, efter att de tydligt sagt att de utgår från att den gäller. Ren obstruktion av kommersiella skäl, borde vara olagligt att förfara så när man hindrar polisens arbete i så hög utsträckning.

Och här ser vi vad resultatet av Piratpartiets faktakoll med koppling till väljarkårens dom gav för resultat i EU-parlamentet (från Hax):

Hej då Bryssel för Piratkopieringspartiet

Kränker datalagringsdirektivet mänskliga rättigheter?

Debatten kring datalagringsdirektivet är extremt polariserad och onyanserad. För eller emot. Rätt eller fel. Frågan är mer komplicerad än så.

I och med EU-domstolens beslut att ogiltigförklara datalagringsdirektivet så blossar en intressant debatt upp. Piraterna vill få det till att saken nu är ur världen och att det bara är att sluta att datalagra, med motiveringen att man annars kränker mänskliga rättigheter. Är det så?

Begreppet ”kränker” är överdrivet, det är snarare så att man inskränker vissa mänskliga rättigheter för att underlätta brottsbekämpning. Brottslighet är ju också ett slags kränkning av mänskliga rättigheter. Om inskränkningen görs på ett väl avvägt sätt med proportionalitet så är detta en acceptabel inskränkning. Inga mänskliga rättigheter är nämligen absoluta, de måste balanseras mot varandra (om de står i konflikt med varandra) och även mot andra intressen och nationell lagstiftning. Ett tydligt exempel är att upphovsrätten i vissa lägen kan stå över yttrandefriheten, vilket Europadomstolen (ECHR) tydligt bekräftade i fallet TPB och Peter Sunde, man ansåg i detta fall att visserligen är upphovsrättslagen en inskränkning i yttrandefriheten, men att upphovsmännens rättigheter att skydda sina verk och rättigheter kring dessa väger tyngre än piraternas ”rättighet” att ”yttra sig” via spridningen av piratkopior. Det finns många andra exempel där mänskliga rättigheter inte är obegränsade, som exempel väger försvarssekretess högre än yttrandefriheten, det är inte OK att sprida hemligstämplad information som kan påverka rikets säkerhet. Ett annat exempel är förtal eller hatbrott mot invandrare, det går inte att komma undan ansvar och ev. straff för sådana brott under förevändningen att man skulle ha oändlig yttrandefrihet, för det har man absolut inte.

Enligt pressmeddelandet från EU-domstolen så är lagringen enligt datalagringsdirektivet i sig inte kränkande:

Domstolen konstaterar att den lagring av uppgifter som krävs enligt direktivet inte kränker det väsentliga innehållet i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter. Direktivet gör det nämligen inte möjligt att få kännedom om själva innehållet i den elektroniska kommunikationen och föreskriver att leverantörerna av tjänster och nät ska iaktta vissa principer för att garantera uppgifternas skydd och säkerhet.

Och att lagringen mycket väl kan vara befogad:

Lagring av uppgifter i syfte att eventuellt överlämna dem till behöriga nationella myndigheter svarar mot ett mål av allmänintresse, nämligen bekämpningen av grov brottslighet, samt till allmän säkerhet.

Problemet är inte lagringen i sig utan att den inte är tillräckligt reglerad enligt datalagringsdirektivets nuvarande utformning:

Även om den lagring av uppgifter som direktivet ställer krav på kan anses ägnad att uppnå direktivets syfte, är det omfattande och särskilt allvarliga intrång som direktivet innebär i de aktuella grundläggande rättigheterna inte tillräckligt noggrant reglerat för att garantera att intrånget verkligen begränsas till vad som är strängt nödvändigt.

Efter EU-domstolens beslut har det uppstått ett märkligt läge. Är det OK att sluta datalagra? Vissa operatörer har redan slutat lagra, Bahnhof påstår sig också ha raderat sina data.

Post- och telestyrelsen (PTS) har gått ut med att man i nuläget inte kommer att vidta åtgärder mot de operatörer som slutat följa svensk lagstiftning.

Post- och telestyrelsen (PTS) har analyserat EU-domstolens dom som ogiltigförklarade EU-direktivet om lagring av trafikdata. PTS analys visar att det finns stora svårigheter att vidta åtgärder med stöd i datalagringsreglerna, som de är utformade i dag.

– Lagen om elektronisk kommunikation finns bland annat till för att värna enskildas integritet och dessa skyddsregler gäller även fortsättningsvis. Däremot ser vi stora svårigheter att vidta åtgärder utifrån de särskilda reglerna om datalagring som utgör undantag från de integritetsskyddande reglerna, säger PTS generaldirektör Göran Marby.

EU-domstolens dom har försatt alla EU:s medlemsstater i samma situation, där möjligheten att tillämpa nationell lagstiftning ställts på sin spets.

Beskedet från PTS ger tydlighet för de operatörer som frågat myndigheten om hur de ska agera i den uppkomna situationen

Angående sista raden, jag kan absolut inte hålla med om att detta ger tydlighet.

Justitieminister Beatrice Ask hävdar att lagen gäller, detta i ett skriftligt svar på frågor från riksdagsledamöter.

EU-domstolen slår fast att direktivet innebär ett omfattande och särskilt allvarligt intrång i rätten till privatliv och skyddet av personuppgifter. Domstolen konstaterar dock att en skyldighet att lagra uppgifter är en ändamålsenlig åtgärd för att uppnå syftet att bekämpa allvarlig brottslighet och upprätthålla allmän säkerhet, vilket skulle kunna motivera ett intrång i rättigheterna. Eftersom direktivet i vissa avseenden inte fastställer tydliga och preciserade regler för omfattningen av intrånget i de aktuella rättigheterna begränsas emellertid inte direktivet till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå syftet. Domstolen har därför vid en samlad bedömning funnit att direktivet inte lever upp till proportionalitetsprincipen.

Alliansregeringen var vid genomförandet angelägen om en bra balans mellan intresset av en effektiv brottsbekämpning och intresset av skyddet för den personliga integriteteten. Direktivets ogiltigförklarande innebär inte att den lagstiftning som genomför direktivet i svensk rätt automatiskt blir ogiltig. EU-domstolens dom och dess konsekvenser måste dock analyseras grundligt. Därigenom kan konsekvenserna för svensk lagstiftning bedömas. De uppgifter som lagras enligt den svenska lagen är av stor betydelse för polis och åklagare vid utredning av allvarlig brottslighet. Konsekvenserna för de brottsbekämpande myndigheternas arbete måste därför beaktas, samtidigt som den personliga integriteten måste värnas.

Frågan är nu, gäller svensk lagstiftning eller inte?

Chefen för rikskriminalen ogillar EU-domstolens beslut, eftersom man ev. blir av med ett viktigt verktyg för brottsbekämpning.

– Utan tillgång till historiska trafikdata blir det betydligt svårare att utreda IT-relaterade brott som barnpornografibrott, groomning, näthat och förtal, säger Per Wadhed, chef för Rikskriminalpolisen, till polisen.se.

– Att få veta vem som döljer sig bakom en IP-adress, eller vilka sajter eller med vilka barn en misstänkt gärningsman har kommunicerat är väsentligt för att utreda sådana brott, fortsätter han.

I vissa fall hävdar han att det är en fråga om att kunna rädda liv.

– Vi går miste om uppgifter om vem som har ringt vem och när, eller vem som har mejlat vem, eller vilka som befann sig i ett visst område, säger Per Wadhed.

Saken har verkligen satts på spets i och med att Rikspolisstyrelsen har anmält Tele2 för att agera i strid med lagen om elektronisk kommunikation, LEK, eftersom man har slutat att datalagra.

Fast även om man slutat datalagra så kan det fortfarande finnas möjligheter för polisen att få ut information, det gjorde det redan innan datalagringsdirektivet fördes in. Operatörerna lagrar ändå en massa data eftersom detta behövs för att kunna debitera kunderna. I lagrådets betänkande innan man gick vidare med implementationen av datalagringsdirektivet i svensk lagstiftning så resonerade man så här:

Till bilden hör emellertid att telefonbolagen sedan länge med abonnenternas tillstånd och med stöd i personuppgiftslagen (1998:204) och lagen om elektronisk kommunikation lagrar uppgifter i betydande mängd om telefon- och internettrafiken. Dessa uppgifter, som används av bolagen för fakturering av telefon- och internettrafik men också tjänar som underlag för marknadsföringsåtgärder, kan på begäran lämnas ut till de brottsbekämpande myndigheterna i den ordning som föreskrivs i rättegångsbalken och 6 kap. 22 § lagen om elektronisk kommunikation. Vad som är nytt i det remitterade förslaget är framför allt att den föreslagna lagringen blir obligatorisk.

Man ansåg alltså att man redan hade en omfattande lagring hos operatörerna och att polisen redan kunde begära ut dessa data, men att man via datalagringsdirektivet bara gjorde denna lagring obligatorisk.

Frågan är vad som händer nu, gäller lagen eller inte? Det kan nog ta ett tag att reda ut frågan. Parallellt med detta finns det krafter som vill arbeta fram ett nytt datalagringsdirektiv från EU som åtgärdar de brister som EU-domstolen påpekade. Detta verkar rimligt. För svensk del kan det dock vara så att nuvarande datalagring faktiskt anses vara fullt laglig oavsett datalagringsdirektivets gilitghet, men det kan ta tid innan vi får klarhet i frågan. Tyvärr är en sådan period av oklart läge något som spelar kriminaliteten i händerna.

EU-domstolen förklarar holländska systemet med nedladdning för privat bruk olagligt

Pirater brukar hävda att det finns länder där det är tillåtet att ladda ner för privat bruk, ofta brukar man då ta upp Holland. Men nu har EU-domstolen förklarat det holländska systemet som olagligt och därmed är det per omgående olagligt att ladda ner upphovsrättsskyddat material för privat bruk. Det ska bli intressant att se vad Piratpartiet säger om detta, efter att ha hyllat EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet

Pressmeddelande och länk till domen finns här:

In a landmark ruling, the European Court of Justice has declared this system unlawful. The case was brought by several electronics stores and manufacturers, whose products were made more expensive because of the levy

Föga förvånande.

If Member States were free to adopt legislation permitting, inter alia, reproductions for private use to be made from an unlawful source, the result of that would clearly be detrimental to the proper functioning of the internal market.

Inte heller detta är förvånande.

Consequently, the Court holds that national legislation which makes no distinction between private copies made from lawful sources and those made from counterfeited or pirated sources cannot be tolerated.

Svenska systemet skiljer i teorin på kopior från lagliga original men det fungerar ju knappast i praktiken, inte heller att spridning bara sker inom närmaste bekantskapskretsen.

Furthermore, the Court states that it is for the Member State which has authorised the making of private copies to ensure the proper application thereof and to restrict acts which are not authorised by the rightholders.

Det här klarar knappast det svenska systemet heller.

The Court further notes that the Dutch system also punishes those who buy their digital movies and music from authorized sources, as they also pay the piracy levy on the devices and media they record them to.

Ja det är uppenbart att avgifter på media slår orättvist, speciellt om de som köper film och musik även måste betala avgifter på media för att bekosta andras snyltkopiering. Och eftersom det är uppenbart idag att lagring på hårddiskar och andra lagringsmedia görs i mycket högre omfattning för piratkopierat material än för lagligt köpt material (eller lagligt privatkopierat), så är det också uppenbart att större delen av avgifterna som Copyswede samlar in faktiskt går att härröra till piratkopiering. Därmed borde även svensk privatkopieringslagstiftning anses vara ogiltig enligt EU-rätt.

Today’s judgment is also likely to affect other European countries with similar systems, such as Switzerland where downloading pirated works for personal use is also permitted.

Tråkigt med motgångar angående brottsbekämpning mha datalagringsdirektivet men detta är ändå något rejält att fira! Kanske kan det här även på sikt göra att svenska systemet med privatkopiering och avgifter via Copyswede måste avskaffas, det vore verkligen på tiden!

Kortjättar stoppar betalningar till anonymiseringstjänster

Enligt artikel i metro (se även IDG.se):

De jättelika kortföretagen Mastercard och Visa har tidigare stoppat betalningar till sajter som sprider upphovsrättsskyddat material. Nu tar de ett steg till. Bolagen stoppar betalningar till VPN-tjänster, som används för att anonymisera internetanvändare.

och

I det kortfattade mejlet nämns ingenting om orsaken till beslutet. Till sajten torrentfreak.com säger dock företräder för Payson att förändringen införts efter krav från kortbolagen.

Och det här gillar inte Peter Sunde som ständigt hittar nya sätt att tjäna pengar på att andra begår brott:

Pirate Bay-grundaren Peter Sunde ligger bakom en av de många VPN-tjänsterna som får kortbetalningarna strypta.
– Det innebär att amerikanska företag tvingar icke-amerikanska företag att inte låta människor skydda sitt privatliv och vara anonyma. Det innebär att NSA kan spionera ännu mer. Det är helt galet, säger han till torrentfreak.com.

Det går fortfarande att betala till VPN-tjänster med andra betalningsmedel. Men Peter Sunde överväger ändå att dra kortjättarna inför rätta.

Intressant att han av alla tänker dra någon inför rätta, han som så fegt håller sig undan rättvisan och sitt fängelsestraff i TPB-målet. Man får också förutsätta att man gör allt man kan så att ev. intäkter från Ipredator och Flattr går direkt till att betala skadestånden enligt TPB-domen.

Annars är det här en helt naturlig utveckling. När fler och fler fegt döljer sig bakom anonymiseringstjänster för att begå brott utan upptäckt så måste givetvis något göras. Jag tycker att det här är lite väl drastiskt, mer naturligt vore att ställa krav på sådana tjänster för att de ska anses vara lagliga, annars ska de ses som olagliga och därmed kunna blockeras. Exempel på krav man kan ställa för en laglig anonymiseringstjänst:

  • Loggning måste ske motsvarande datalagringsdirektivet så att polisen i samband med brottsutredning ska kunna begära ut loggar. Anonymiteten ska alltså inte gälla mot polisen utan bara gentemot andra personer, företag och organisationer (utom vid brottsutredning men det är då en fråga för polisen). Givetvis ska man ha regler för när data får begäras ut.
  • Alternativt, om man inte vill logga, så ska tjänsten bandbreddsbegränsas till en nivå som gör att den kan utnyttjas för yttrandefrihet, textmeddelanden osv, men inte duger för tung nedladdning för piratkopiering.

Piratpartiets ”Pirate MEP” Christian Engström anser  att Visa och Mastercard är Internets fiender. I själva verket är det brottslingarna, bl.a. piraterna, som är Internets fiender eftersom det är deras omoraliska och olagliga handlingar som driver fram ett mera slutet och reglerat internet på motsvarande sätt som att det är snattarna som drivit fram butikslarm, kameror, butikskontrollanter och speglar, det är inte ”den giriga handelssektorn”.

Edit 2013-07-09: Visa och Mastercard förnekar att de ställt krav på Payson.

Cybernormer – en del av piratlobbyn

Det presenteras väldigt lite forskning kring fildelningen. En del av detta beror på att det är svårt att genomföra forskning på ett strikt vetenskapligt sätt när man inte har tillgång till en kontrollgrupp. Ska man studera effekten av ett läkemedel så är det ju relativt enkelt att ge sockerpiller till kontrollgruppen och så kan kan studera både positiva och negativa effekter av läkemedlet. Problemet med piratkopieringen är ju att den inte lätt går att stänga av, man kan inte bara be halva befolkningen att inte piratkopiera och sen studera vilken halva som sedan köper mest musik och film som exempel.

Den rättssociologiska forskargruppen Cybernormer från Lunds Universitet presenterar ganska ofta nya undersökningar. Den bild man får via massmedia ger sken av att det skulle handla om någon slags oberoende forskning. Men detta är inte sant, Cybernormer består av vänstermänniskor som uppenbart är för fildelning av upphovsrättsskyddat material och de svar man vill ge tycks vara utformade för att ge ”rätt” svar för att passa mot just deras normer.

En av forskarna är Marcin de Kaminski, som varit med och grundat både Piratbyrån och The Pirate Bay. Cybernormer har även gjort studier i samarbete med The Pirate Bay. En annan är Måns Svensson, som enligt uppgift är medlem i Piratpartiet, detta lär han väl knappast vara ensam om heller inom gruppen.

Cybernormer hävdar att fildelningen inte har något stöd i rättsmedvetandet. Men det är väl precis det svaret man vill ge så frågorna ställs givetvis därefter. Massmedia borde vara mer kritiska kring den här typen av forskning som uppenbarligen är en del av piratlobbyn.

Enligt den senaste  undersökningen så fildelar c:a 61% av ungdomar mellan 15 och 25 år, vilket är ungefär samma som när IPRED fördes in, då sjönk den illegala fildelningen kraftigt. IPRED har alltså haft effekt trots att den varit tandlös pga att man inväntat besked från EU-domstolen i fallet Ephone, ett besked som dock inte gick piraternas väg och därför väntas nu betydligt hårdare tag, vilket då borde ge ännu mindre illegal fildelning. Att domarna mot ansvariga för TPB vunnit laga kraft kommer också att påverka liksom införandet av datalagringsdirektivet . Dessutom blir fler och fler fällda för illegal fildelning även bland vanliga nedladdare.

Rent generellt så verkar media inte speciellt kritiska till piratkopieringen, ibland verkar det nästan som att piratlobbyn serverar färdigtolkade uttalanden och rubriker. Är man rädda för att stöta sig med piraterna? Bland de som är mest piratvänliga enligt min uppfattning är IDG. Som exempel skriver man mycket missvisande i en rubrik att Ipred har inte avskräckt fildelarna. Men läser man sedan i själva artikeln så framgår det mycket tydligt att efter införandet av IPRED minskade fildelningen rejält. Dålig journalistik men det är inte första gången.