Catfight kring spillrorna av Piratpartiet

När det går utför med en organisation kan det lätt bli fula tag. Tidigare spärrar för att inte riskera att försämra den egna positionen rasar i och med att de saknar mening och man börjar tala klarspråk.

Nu när Piratpartiet är ute ur EU-parlamentet så finns bara spillror kvar.

  • Rick Falkvinge var avpolleterad sedan tidigare, han tvingades ju avgå som partiledare efter fadäsen med att allt barnporrinnehav skulle legaliseras. Han har fått finnas kvar i bakgrunden av outgrundliga anledningar men ny stryps i alla fall finansieringen via EU-parlamentet och skattebetalarna.
  • Christian Engström är nu också avpolletterad då han inte längre har en ledarroll i partiet, hans plats i partiledningen försvann i och med att han inte längre är med i EU-parlamentet.

Amelia Andersdotter, som har varit väldigt osynlig i EU-parlamentet, har ju också blivit av med sitt jobb, och nu talar hon klarspråk om partiledaren Anna Troberg. Ledarskapet ifrågasätts och det råder stor uppgivenhet angående kommande riksdagsval, vilket är fullt förståeligt.

Vi har tappat två ledamöter i folkvald församling. De senaste veckorna har partiledningen också rumsterats om – två medlemmar i partiledningen avgår, men det gör också partiets ekonomiskt ansvariga. Varför det?

Jo, för att partiet just nu är utsatt för målvaktsverksamhet från samma svaga, obegripliga och märkliga ledarskap som omgivit Anna Troberg i ett flertal år. Anna är inte en klok förvaltare i jämförelse med Ricks bombastiska ledarskap (som också var problemkantat), utan en långsint och misstänksam människa som sätter sig själv i första rummet – partiet i andra. Det är inte bara Annas fel – styrelsen, resten av partiledningen och många aktivister hjälper Anna Troberg upprätthålla denna typ av ledarskap.

För att Anna Troberg ska kunna fortsätta sitt ”mycket värdefulla” arbete, ges hon av partiledningen och partistyrelsen en fallskärm på motsvarande 354000 kronor för ett riksdagsval hon inte vill vinna, och där organisationen har givit upp, ty styrelsen fann det lämpligt att just Anna, i det fall Christian Engström inte kunde anställa henne efter EU-valet, är den person som bäst meriteras med partiets gemensamma resurser. Partistyrelsen vill enligt rykte inte göra Anna upprörd, och därför går man med på detta. Ute i organisationen är uppgivenheten enorm.

Anna Troberg svarar försiktigt på sin blogg och i den förekommer sedan en intressant diskussion. Anna förtjänar beröm för att hon ofta är väldigt sansad vad gäller kritik och påhopp, dock verkar många medlemmar förvänta sig mer anarkistiska yttringar och längtar antagligen tillbaka till tiden med Falkvinge. Han sköt från höften och ofta men de anser väl att han enligt deras världsbild ändå träffade hyfsat rätt då och då. En diplomat som anses ha kapat partiet för att driva HBTQ/feminism-frågor är nog inte det man hoppades på. Om det sen är ledarskapet eller den unkna politiken det är fel på har vi olika åsikter om, själv anser jag givetvis att det är det senare som är grundproblemet.

Det är inte långt till riksdagsvalet men kommer PP ens att orka ta sig igenom detta med en kampanj värd namnet? Det är fullt förståeligt att man inser det meningslösa i arbetet och inte orkar. Det lär bli fler fighter kring spillrorna av piratkopieringspartiet innan dess.

IDG.se skriver om detta som Jättegräl skakar Piratpartiet.