Var går gränsen för ansvar för att förhindra brott?

En domstol i tyskland beslutade nyligen att den som registrerar en domän kan vara ansvarig för brottslig verksamhet som begås via den domänen.

In order to stop the distribution of a copy of Robin Thicke’s album Blurred Lines, Universal Music had obtained an injunction against Key-Systems, a German-based registrar with whom H33T had registered its domain name. In order to comply with the court order, Key-Systems deleted H33T.com’s DNS entries which took the site down.

H33T eventually reappeared under a new domain, although as an indexer minus its long-standing tracker. But now, some months later, there is a new and worrying twist in the tale, one that could have serious implications for domain registrars.

A judgment just published by the Regional Court of Saarbrücken states that a domain registrar, in this case Key-Systems, can be held liable for the infringing actions of a site (in this case H33T) if it is “obvious” that it is committing offenses under copyright law.

Following complaints from Universal and its legal team, Key-Systems reportedly informed H33T about the alleged infringement of “Blurred Lines” but no action was taken to remove the content in question. This, alongside claims that H33T had disguised the owner of its domain by using a shell company in the Seychelles, meant that the registrar had no choice but to disable the domain or become liable itself.

Är det här rimligt? Ja det är det enligt min mening eftersom man måste ha ett sätt att komma åt kriminell verksamhet som väljer att vara anonym på olika sätt, det är inte rimligt att man ska kunna begå brott med skydd av anonymitet. Om en part som medverkar på något sätt – det kan vara den som registrerar domänen, en ISP som levererar bandbredd, eller annan godtycklig part vars verksamhet är en viktig del i kedjan – blir uppmärksammad på att en verksamhet sannolikt bryter mot lagen, ja då är det fullt rimligt att en domstol ska kunna döma ut att man avbryter sitt åtagande alternativt utdöms straff för medverkan i fortsatt verksamhet.

Om man enkelt kan hitta den som driver tjänsten, ja då behöver man ju inte gå omvägar via andra som levererar olika deltjänster, men om den kriminella parten gömmer sig under anonymitet så har man inget val. När det gäller domäner kan man ju f.ö. ändra regler och tillämpning så att parter som driver tjänster MÅSTE vara möjliga att nå för anses vara lagliga, dvs att gömma sig under bulvanföretag osv. anses vara olagligt om det visar sig att man inte kan nå parten med legala krav. Man borde alltså kunna anse att samtliga domäner som TPB använder sig av är olagliga eftersom man inte kan ställa ansvariga till svars för brotten i och med att de har valt att dölja sin identitet. Detta borde vara en universell princip i vårt rättssamhälle.

Jag tycker att det inte ska behöva gå så långt som att det krävs ett domstolsbeslut, det vore anständigt att det räcker med att någon uppmärksammar parten på vad som sker och så bryter man frivilligt avtalet med den som ansvarar för brottsligheten. Alla företag (utom möjligen skrupellösa företag som PRQ) har avtal med sina kunder och som säger att man ska hålla sig till lagen, det är bara att ensidigt bryta om man uppmärksammas på att man som exempel driver en pirattjänst.

Självaste Bahnhof som ju försöker få kunder baserat på sina värderingar om ”integritet” (för att kunna begå piratkopiering under anonymitet) bröt ju nyligen avtalet med Lexbase av diverse angivna skäl.

– Det är främst av omsorg om de personer som varit inne på Lexbase och köpt domar eller andra uppgifter som vi stängt sajten – vi ”drog ut sladden”, helt enkelt. Dessa personer har betalat för det de handlat med med kort och då via Paypal lämnat kontouppgifter som vi befarar att obehöriga kan ha kommit över. Vårt råd till den som handlat är att kontakta sin bank för att kontrollera rörelserna på kontot, säger Jon Jordås.

Han understryker att stängningen inte är att betrakta som varken juridiskt eller etiskt betingad.

– Vi håller igång servrar för en kund så länge den följer svensk lag. Efter vad vi förstår har inget olagligt skett som kan lastas Lexbase. Men säkerheten fungerar inte. Och då ingriper vi, säger han.

Bahnhof är möjligen något mindre skrupellösa än PRQ men jag ger inte mycket för deras etik. Min bedömning av varför de egentligen valde att bryta avtalet med Lexbase är snarare att Lexbase i rekordfart fått ett enormt dåligt rykte via media och att detta riskerade att skada Bahnhofs varumärke. Utan denna mediastorm hade man sannolikt valt att fortsätta med sin ytterst tveksamma affärsetik.

Annonser