Lite statistik från Nej till pirater och Piratpartiet 2012

Det kom lite statistik om bloggen under 2012 från WordPress, jag kompletterar med lite egenhändigt framräknade siffror och sammanfattar här:

  • 130 000 visningar, vilket ger ett snitt på 356 visningar/dag
  • 62 huvudinlägg med 11 343 svar, vilket blir c:a 182 svar per huvudinlägg
  • Mest aktiva dag var 3 November med 2 462 visningar av Dreamfilm.se – ännu en piratsida stängs för att ansvariga vill slippa fängelse
  • Inlägget med flest svar var Den hemska sanningen om Simon Lundström med 1 191 svar inklusive ett antal från Simon Lundström själv.
    (Inte långt från mest kommenterade inlägget på TorrentFreak med 1202 kommentarer)
  • Bloggen har besökts av personer från 94 olika länder. Flest från Sverige och strax därefter Finland och Australien
  • De mest aktiva personerna att kommentera har varit
    • ForskarGurra med 1 645 kommentarer (är sannolikt några fler eftersom olika signaturer har använts)
    • Thomas med 679 kommentarer
    • Per ”wertigon” Ekström med 634 kommentarer
    • Sten med 575 kommentarer
  • Under året har bloggen av kommenterats här av Rick Falkvinge, Anna Troberg och möjligen också av Christian Engström (hittade inget inlägg men flera likes)

Om rätten att ta betalt och piraters parasiterande på upphovsmännen

Enligt upphovsrättslagen har upphovsmannen både ekonomiska rättigheter och ideella rättigheter. Enligt information från regeringen om upphovsrätt (se även informationsbroschyren):

Upphovsmannen har:

Ekonomiska rättigheter

  • rätt att tillåta eller förbjuda mångfaldigande av verket, till exempel fotokopiering eller annan kopiering.
  • rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten, dvs. att framföra verket offentligt, att visa det offentligt eller att sprida exemplar av verket.

Ideella rättigheter

  • rätt att – i den omfattning och på sätt som god sed kräver – bli namngiven i samband med att verket utnyttjas.
  • rätt till respekt för verket, det vill säga att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten i en form eller i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.

I vissa fall får man lov att använda verk utan hinder av det upphovsrättsliga skyddets ekonomiska rättigheter. De ideella rättigheterna ska däremot alltid iakttas. Exempelvis får man lov att citera ur offentliga verk, men ska då namnge källan. De ekonomiska rättigheterna kan också, till skillnad från de ideella, överlåtas på en annan person.

Patent och Registreringsverket har också information om upphovsrätten, bl.a. skriver de:

Upphovsrätten ger konstnärer, fotografer, författare och andra skapande upphovsmän ensamrätt att bestämma över hur de egna skapade verken får framföras, spridas och visas. I förlängningen kan den upphovsrätten medföra en rätt till ekonomisk ersättning.

En del pirater resonerar felaktigt om att upphovsrätten ger upphovsmännen rätt att ta betalt, trots att kanske ingen vill ha deras produkter. Och att det är fel att en viss grupp i samhället ska få rätten att få betalt. Men det är ett helt felaktigt resonemang. De ekonomiska rättigheterna medför (eller möjliggör)  att kunna ta betalt. Om ingen vill köpa – ja då blir det förstås ingen betalning. Men eftersom bara upphovsmannen har rätt att framställa exemplar så ska heller ingen annan kunna inkräkta på upphovsmannens möjlighet att få betalt för varje exemplar som framställs och nyttjas. Piraterna framställer och sprider exemplar och därmed inkräktar de på upphovsmannens ekonomiska rättigheter.

Piraterna brukar ofta hävda att ”jag skulle ändå inte ha köpt”. Kanske skulle man ”ändå inte ha laddat ner”? Men man laddade ju ner, tydligen hade man någon slags nytta av det man laddade ner, annars skulle man inte ha gjort det. Sen lyssnade man på musiken eller såg på filmen. ”Skulle ändå inte ha lyssnat”. ”Skulle ändå inte ha sett på filmen”. Dessutom kan man klämma i med att musiken och filmen var inte bra, varför betala i förväg för något som var dåligt?

Det finns många svepskäl, piraterna är mästare på att hitta på sådana. Egentligen handlar det om att parasitera.

Parasitism enligt NE:

parasitism (av parasit), förhållandet att en organism utnyttjar resurser på en annan organisms direkta bekostnad. Den organism som utnyttjar kallas parasit, och den som blir utnyttjad kallas värd.

Piraterna utnyttjar ju resurser, de spelar upp piratkopior av musik och film och tar då del av de skyddade verken, på upphovsmannens bekostnad, eftersom de inkräktar på upphovsmannens ekonomiska rättigheter. Piraten är då parasit och upphovsmannen är då värd.

Det är ganska vanligt att pirater istället hävdar att ”upphovsrättsmaffian” är de som är parasiterna. Hur kan man få det till detta?

Vilka resurser utnyttjar upphovsmannen på piratens bekostnad? Upphovsmannen tvingar sig inte på piraten på något sätt, det är ju piraten som tvingar sig på och parasiterar på upphovsmanen.

Piratkopiering är fortfarande (nästan) stöld, även under maskering

Rent juridiskt är inte piratkopiering stöld utan brott mot upphovsrättslagen. Men resultatet av piratkopieringen liknar på många sätt stöld, alternativt snatteri. Gränsen där snatteri övergår till stöld ligger vid värden på 1000kr. En typisk pirat tankar ner och konsumerar media för värden långt utöver 1000kr på ett år, troligen för flera tusen i veckan i många fall.

Även om piraten inte hade köpt allt så hade piraten sannolikt kunnat köpa en hel del mer i alla fall om man inte kunnat piratkopiera. Analysföretaget Mediavision intervjuade piraterna själva och de svarade att de skulle ha köpt i 25% av fallen om de inte kunnat ladda ner. Den siffran får anses vara mycket osäker, troligen hade man inte ens haft så mycket pengar att man kunnat betala för 25% av det man laddat ner. Men man hade kunnat betala mer och konsumerat i enlighet vad man betalar, vilket anses vara det naturliga i alla andra sammanhang.

Det finns en del undersökningar som visar att pirater köper mer än de som inte är pirater, vilket kan förklaras av att de som konsumerar mest media också är de som både laddar ner mer och köper mer. Det finns dock ett antal undersökningar som visar att det skiljer mellan olika typer av media. Den schweiziska expertutredningen visade på att de som laddar ner musik illegalt på nätet faktiskt köper något mindre än de som inte laddar ner, men att de som laddar ner film illegalt köper lite mer än de som inte laddar ner. Dessa undersökningar är dock blindspår, varför ska man hitta konstiga sätt att legitimera brottsliga handlingar? Om exempelvis snattare köper mer på Ica än de som inte snattar på Ica, skulle snatteri då vara OK? Knappast. Snatteri såväl som piratkopiering brottslig verksamhet, det kan man inte snacka bort.

Stöldanalogin hatas av pirater, givetvis för att de inser att det ligger mycket sanning i det men man vill helst inte diskutera denna känsliga fråga. Då och då vågar någon tala klarspråk, exempelvis teknikexperten Peter Pettersson på Aftonbladets prylblogg. Det känns bara så befriande när någon talar från hjärtat:

Domen i ipredfallet tog 3,5 år. Till slut kom hovrätten fram till den slutsats som alla normalt tänkande människor borde komma fram till på egen hand.

Spridning av upphovsrättskyddat material via fildelning är olagligt och fullt jämförbart med stöld av varor i en butik till exempel.

Sedan kan Piratpartister och andra argumentera hur mycket de vill. Det är och förblir stöld.

Det spelar ingen roll om upphovsmännen är rika, om skivbolagen är rika eller om skivbutikerna är rika. Det är lika mycket stöld som att stjäla från en ica-handlare.

Bara för att det oftast går utan att man blir upptäckt eller dömd är ingen ursäkt för att göra det.

Priset till dagens, eller snarare 2012 års, dummaste kommentar går till Jon Karlung, vd på interneleverantören Bahnhof. Ni vet, de där företagen som tjänar grovt på fildelningstrafiken och helst inte vill att den försvinner.

I Dagens Eko sa Karlung att upphovsmännen inte skulle jaga fildelare utan istället utveckla tjänster som kunderna vill ha.

Herregud!!! Det är ju precis det man gjort. Alla vill ha upphovsrättsskyddad musik och film. Men, problemet är att man vill inte göra rätt för sig och betala.

Det är det som är verkliga problemet. Allt annat är försök att avleda diskussionen från det den egentligen borde handla om. Nämligen om stöld av upphovsrättsskyddat material är mindre stöld än stöld av varor i en butik.

Det finns en hel del att anmärka på i det han skriver. Det ÄR inte stöld rent juridiskt som exempel. Men faktum kvarstår – det liknar väldigt mycket stöld och problemet är verkligen att det är alldeles för lätt att kunna få tag i piratkopior istället för att göra rätt för sig och betala för sin egen konsumtion av media. Och det han skriver på slutet borde man diskutera betydligt oftare:

Om stöld av upphovsrättsskyddat material är mindre stöld än stöld av varor i en butik

Kan vi bottna i denna fråga så borde det bli enklare att diskutera frågor som proportionalitet, övervakning, straff osv.

Det har varit en hel del intressanta domar under 2012, i riktning mot att lagar faktiskt gäller, ansvar ska kunna utkrävas mot de som bryter mot lagen. Den stora skandalen är att vårt samhälle inte klarar att hantera teknikutvecklingen och samtidigt upprätthålla lagarna. Det är inte rimligt att fall som TPB och ePhone ska behöva ta så många år. Under så lång tid hinner kriminaliteten på internet frodas, till mycket stor skada för samhället såväl som för upphovsmännen. Det här gäller inte bara i Sverige utan i hela världen. Men nu ser man tydliga tecken på att man börjar komma ifatt så småningom. 2013 kommer att bli ett spännande år. Kanske inte för piraterna men för oss som anser att man ska göra rätt för sig.

Vilka krav på anonymitet på internet är förresten rimliga? När man går i en affär och handlar så är man i grunden anonym även om man kan bli igenkänd. Tar man fast en snattare så kopplas polisen in och till slut vet man identiteten på personen som har begått ett brott. Men pirater vill kunna göra precis vad som helst på nätet utan att det ska kunna gå att identifiera personen. Detta är inte rimligt. Det är rimligt att kunna identifiera en brottsling även om man använt sig av internet som verktyg. Här finns många utmaningar – exempelvis hur man ska hantera VPN-tjänster och andra sätt att kryptera sin trafik – men utvecklingen mot mer ansvarslöshet är riktigt ruggig. Hur skulle det se ut i samhället om alla gick med maskering på stan för att kunna begå olika typer av brott och inte åka dit för det? För vi vill ju att motsvarande lagar ska gälla i hela samhället, inklusive internet. Man har maskeringsförbud i vissa typer av offentliga demonstrationer – så att man inte ska kunna delta i ett upplopp under maskering – givetvis måste man kunna ha motsvarande synsätt på internet.

Var tog begrepp som att stå för vad man gjort vägen? Tjuvar och andra kriminella har alltid ansett sig stå över andra människor. Åker man fast så är det alltid någon annans fel att man hamnade i skiten. Men tyvärr kommer den här typen av kriminalitetstänkande in hos fler och fler i och med den bristande hanteringen på nätet och man lägger fokus på olika sätt att resonera sig bort från ansvar snarare än att stå för vad man gjort, en mycket oroväckande utveckling!

Rättvisan har segrat i Ephone-målet

Högsta domstolen kom i dag med beslut i det så kallade Ephone-målet som rör tolkning av Ipred-lagen. Ephone, som är satt i konkurs, måste nu lämna ut identiteten på den person som satt upp en pirattjänst för ljudböcker via en lösenordsskyddad ftp-server. Eftersom man inväntat förhandsavgörande i EU-domstolen så är domen solklar och kommer att ha stor betydelse för framtida fall.

IDG.se Aftonbladet Metro Expressen Sydsvenskan di.se Dn Svd

Domen är ganska svårsmält men innehåller en del intressanta klargöranden:

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privatliv. Denna rätt omfattar den som har haft en IP-adress vid ett visst tillfälle. Rätten till privatliv får inskränkas om det sker i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa allmänna eller enskilda intressen. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europa-konventionen har var och en också rätt till respekt för sin egendom, där immateriella rättigheter ingår. Det innebär att båda dessa rättigheter måste respekteras och att det i lagstiftningen ska göras en avvägning mellan dem.

Detta känns helt självklart men det är bra att HD tar tydlig ställning till det. Piraterna brukar ju hävda att rätten till privatliv (den s.k. ”integriteten”) går utöver allt annat men det är givetvis helt fel.

När det gäller utlämnande av uppgifter skriver man bl.a.:

I varje enskilt fall ska en prövning ske av om åtgärden över huvud taget behöver tillgripas med hänsyn till omständigheterna eller om syftet kan tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd. Det ankommer alltså på domstolen att göra en avvägning mellan skälen för åtgärden och de olägenheter som åtgärden kan medföra. Behovet av åtgärden ska bl.a. vägas mot effekterna för den enskildes integritet. Det bör då krävas att det är fråga om intrång i ensamrätten av en viss omfattning för att en rättighetshavare ska kunna få ut uppgifter om den abonnent som döljer sig bakom ett IP-nummer som använts vid intrång. Så är i regel fallet om intrånget avser tillgängliggörande av en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren.

Bra att det klargjorts av HD att tillgängliggörande av en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten typiskt innebär stor skada för rättighetsinnehavaren.

Piratvindarna verkar glädjande nog blåsa i helt fel riktning och skutan har börjat ta in ansenliga mängder vatten.

Segrar för rättvisan i upphovsrättsfrågor

Idag kom domen från hovrätten i fallet Student Bay. Personen friades först märkligt nog i tingsrätten, påstod sig endast ha jobbat med deras logga. Domen överklagades dock till hovrätten. Den 24-årige mannen döms för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och medhjälp till försök till brott mot upphovsrättslagen. Påföljden blir villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar och sammanlagt 42 000 kronor i skadestånd. Från domen:

Enligt hovrättens mening måste NN, med sin kunskap om att syftet med webbsidan var bl.a. att fildela kurslitteratur, redan på grund av Studentbays namn och logotypens utseende, med den uppenbara kopplingen som dessa hade till ”The Pirate Bay”, ha insett att olovliga upphovsrättsliga förfoganden skulle komma att äga rum genom Studentbay. NN har under den aktuella tidsperioden kontinuerligt tillgodogjort sig de belopp – bortsett från kostnaden för betalnings- förmedlingen – som Studentbays användare betalade för fildelningstjänsten. Han har härigenom haft full kunskap om att webbsidan var välbesökt och att användarna betalade för att få tillgång till, dvs. för att kunna ladda ned, material från webbsidan. Han måste således ha varit medveten om att hans arbete med webbsidan möjliggjorde den olovliga fildelning som förekommit. Vid sådana förhållanden finner hovrätten att han har haft uppsåt till såväl främjandegärningarna som huvudbrotten. Han ska därför dömas för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen samt för medhjälp till försök därtill.

Följande är intressant från domen, tydligen har man haft nytta av beslaget av Gottfrid Svartholm Wargs dator:

Åklagaren har i hovrätten åberopat ny skriftlig bevisning i form av en promemoria avseende resultatet av en undersökning av en i beslag tagen dator tillhörande Gottfrid Svartholm Warg.

Visst är det märkligt att piraterna är så korkade att de lämnar spår efter sig på sin egen dator? Fast Gottfrid hade väl aldrig trott att man skulle komma och plocka in honom.

En annan mycket intressant seger över rättvisan är att brittiska Piratpartiets proxy tagits ner ”frivilligt” sedan 6 partimedlemmar fick hot om rättsliga åtgärder. När ska motsvarande hända i Sverige? Det visar sig tydligt att vettiga personer inte väljer frivilligt att gå i fängelse för den här typen av brott, man hoppas väl på att ”någon annan” ska göra det, pss som att ”någon annan” förväntas betala för de lagliga kopior av filerna som utgör grunden för att kunna piratkopiera. Återigen – bara idioter går så långt att man hamnar i fängelse.

Om Piratpartiets medhjälp till brott mot upphovsrättslagen

Piratpartiets ledare Anna Troberg skrev en artikel i Svd Opinion angående Det är vi som förser Pirate Bay med internetaccess, som svar på Låt inte piraterna få uppkoppling. Jag skrev ett svar men givetvis tog det inte lång tid innan piraterna slängde sig över Anmäl-knappen och inlägget togs bort, svaren lät man dock vara kvar märkligt nog. Det fanns heller inget osakligt i mitt inlägg. Jag publicerar istället texten här, precis som den såg ut innan den raderades.

Piratpartiet VET vad TPB utför för tjänst – ansvariga har befunnits skyldiga till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Dagens TPB utför samma sak mot användaren som 2006 och lagen är teknikneutral – dvs Piratpartiet bidrar till något som de helt uppenbart vet är olagligt eller med stor sannolikhet kan befinnas vara olagligt i en domstol. Därför finns det fog för en polisanmälan mot Anna Troberg som väl är juridiskt ansvarig för PP.
.
Skillnaden mot posten är att de inte vet vad som skickas utan de förutsätter att man inte använder posten för att skicka illegala droger och liknande. Man har också samarbete med polisen som kan öppna brev och paket vid misstanke. Något motsvarande gäller inte för TPB/PP utan man VET att en stor andel av användningen är för att bryta mot lagen via piratkopiering samtidigt som att man vägrar öppna ”brev och paket” under förevändningar som yttrandefrihet och brevhemligheten, vilka inte gäller i detta sammanhang.
.
Jag tycker också att det är på tiden att PP klargör exakt vilken typ av access de levererar. Vad exakt utför de och hur. Vilka samarbetar de med? PRQ? Telia?

Kanske vill Anna Troberg svara på mina frågor här istället? Var det kanske hon som slängde sig på Anmäl-knappen?

Anna Troberg, kan du redogöra för exakt hur ni förser TPB med internetaccess? Hur ser det ut rent tekniskt? Vem har ansvar för vad? För ni brukar ju förespråka transparens så visa det nu, tack.

Tillägg:

Jag skrev ett nytt svar och genast kastade sig piraterna igen på Anmäl-knappen och det raderades!

”Det är vi som förser Pirate Bay med internetaccess”
.
Anna Troberg, kan du förtydliga exakt vad du menar med detta? Hur ser det ut rent tekniskt och vem har ansvar för vad? Kan man kanske efterfråga lite transparens från ett politiskt parti, är det inte så ni brukar säga? Du kan även svara på min blogg där jag publicerat mitt helt sakliga inlägg som raderades här.

Visst är det fint med ”yttrandefrihet” och ”transparens”? Gäller dock inte pirater…

Se även tidigare inlägg om modereringen på SvD.

Gottfrid Svartholm Warg äntligen i fängelse enligt TPB-domen

Gottfrid Svartholm Warg har varit häktad under en längre period pga utredning av två fall av dataintrång och flera fall av grova bedrägerier. Nu förs han istället över till fängelse för att avtjäna sitt fängelsestraff på 1 år enligt domen i The Pirate Bay-målet. Enligt SvD:

– Vi har undanröjt de mest akuta riskerna som gjort det befogat att ha honom häktad med restriktioner, säger kammaråklagare Henrik Olin till TT.

Ett av dataintrången handlar om skyddade personuppgifter från Skatteverket som stulits från IT-företaget Logica. Ytterligare två män är misstänkta. Åtal väcks troligen i början av 2013.

Enligt protokollet från en av häktningsförhandlingarna i november framgår följande:

Gottfrid Svartholm Warg är alltjämt på sannolika skäl misstänkt för dataintrång den 1 januari 2010 till den 15 april 2012. Han är på sannolika skäl misstänkt även för dataintrång den 1 juli 2012 till den 31 augusti 2012 i Stockholm och för grovt bedrägeri vid fyra tillfällen, den 23 och 24 juli 2012.

Eftersom åtal är på väg så tyder detta på att misstankegraden nu har stärkts.

I och med detta har nu i alla fall två av fyra avtjänat eller börjat avtjäna sina fängelsestraff enligt domar i TPB-målet.

  • Carl Lundström har avtjänat sitt fängelsestraff på 4 månader
  • Gottfrid SvartHolm Warg ska nu påbörja sin fängelsevistelse på 1 år. När fängelsestraffet i TPB-målet är avtjänat väntar med största sannolikhet flera år till i fängelse om åtalet om dataintrång och grova bedrägerier går igenom.

De andra kommer sannolikt också snart att krypa in i finkan:

  • Peter Sunde har uttömt alla rättsliga möjligheter att överklaga domen i Sverige, dvs han måste infinna sig för att börja avtjäna sitt fängelsestraff på 8 månader eller så blir han internationellt efterlyst
  • Fredrik Neij är sedan tidigare internationellt efterlyst och det är bara en tidsfråga innan han måste börja avtjäna sitt fängelsestraff på 10 månader

Vad kan man lära sig av det här? Bara idioter driver illegala fildelningssajter, rättvisan segrar förr eller senare.