Piratkopieringspartiet Piratpartiet – ut ur EU-parlamentet

Piratpartiet kom in i EU-parlamentet 2009 med 7,1% av rösterna och fick först 1 mandat. Tursamt nog fick man senare 1 mandat till och har fram till valet 2014 haft 2 mandat av sveriges 20 mandat, av totalt 750 i hela EU-parlamentet. Att man kom in kan förklaras av att uppstickare traditionellt sett har gynnats, både för att det är något nytt, men även för att de kan dra till sig proteströster. En annan förklaring är att man drog nytta av debatten kring The Pirate Bay.

Under mandatperioden 2009-2014 har det varit en hel del märkliga turer från Piratpartiet som gjort att man fått skämmas som svensk, mycket med koppling till turerna kring The Pirate Bay:

I valet 2014 fick Piratpartiet bara 2,23% och åker därmed ut ur EU-parlamentet. I Finland fick man bara 0,5% trots att Peter Sunde ställde upp. Det hade på sätt och vis varit intressant att se hur det hade gått om han hade fått en plats i EU-parlamentet, eller om han hade blivit nekad som dömd kriminell. Jag kan tycka att man som dömd kriminell med i laga kraft vunnen dom som inte är avtjänad, inte ens borde vara valbar till ett parlament.

Nu hoppas vi på att Piratpartiet går i graven en gång för alla. De kommer väl att kämpa på inför riksdagsvalet 2014 men efter förväntat fiasko även där måste de nog till slut finna sig i att deras snyltarpolitik som bygger på att man ska ha rätten att hålla sig dold för att kunna begå brott mot andra människor, aldrig kommer att få ett brett stöd av svenska folket. Det har även visat sig att Gottfrid Svartholm Warg, som startade TPB, nu är dömd kriminell även för dataintrång, dvs integritetsbrott i miljonupplaga. Likväl hyllas han av de flesta pirater. Så det där med integritet var ju bara en förevändning för att kunna begå brott, integritetsbrott i miljonupplaga av en pirathjälte är tydligen en beundransvärd handling.

Under mandatperioden har det också utvecklat sig så att fildelning blivit mindre intressant och svenska folket har i mycket hög utsträckning börjat använda betaltjänster som Spotify, Netflix, iTunes osv. Piratpartiets unkna fildelarpolitik är helt enkelt ointressant för de allra flesta. Ovanpå detta så har Christian Engström i slutet av valrörelsen gjort katastrofalt dåliga mediainsatser vid partiledarutfrågningen och slutdebatten i tv. Inte konstigt alls att det gick som det gick i EU-valet.

Edit 2014-05-31:

Peter Sunde gripen i Sverige så att han äntligen ska kunna avtjäna sitt fängelsestraff enligt TPB-domen!

Vad är viktigast inom demokratin?

”Pirate MEP” Christian Engström har uttalat sig i termer om ”Piratpartiet: För dig som tycker att demokratin är viktig”

Om vi ser till vad vi har jobbat med i Europaparlamentet sedan 2009 då dyker etiketter som rättssäkerhet, rätten till privatliv, fri information, yttrandefrihet, demokrati och öppenhet upp.

Piratpartiet är helt enkelt det enda svenska politiska parti som tar dessa frågor på allvar och som sätter dem i främsta rummet.

Jag ger honom rätt på en sak, Piratpartiet är det enda svenska politiska parti som sätter dessa frågor i det främsta rummet. Inget annat parti skulle nämligen göra så av flera olika skäl:

  • Frågorna är oerhört viktiga men de är del av en helhet och därför slår det fel om man skulle sätta dem i främsta rummet. Det kommer nog fortsatt vara så att det är vård, skola, omsorg och arbete som är de frågor som behöver stå i främsta rummet för ett seriöst parti.
  • Vi vet alla vad huvudanledningen till Piratpartiets engagemang kring rättssäkerhet, privatliv, yttrandefrihet och demokrati är – att värna om möjligheten till fortsatt piratkopiering om man inte lyckas legalisera den verksamheten. Helt enkelt att man vill felaktigt använda valda delar av mänskliga rättigheter som verktyg för att kränka andra mänskliga rättigheter, vilket bryter mot artikel 29 och 30 i Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Internet är fortfarande ett ganska ungt fenomen, det dyker upp nya märkliga yttringar hela tiden. Alla verkar vara överens om att samma eller i alla fall liknande regler och lagar ska gälla på internet som utanför internet. Det vi inte är överens om är tolkningen av vad detta innebär.

Det finns olika sätt att bekämpa brottslighet. Långsiktigt kan man jobba med värdegrund, etik, värderingar osv. genom att föra en öppen debatt, utbildning i skolan, föräldraskap osv. Här har man problemet att det är mycket svårt att veta om det har effekt och det är även svårt att styra dessa åtgärder för det går inte enkelt att peka ut någon ansvarig utan det är vi alla – risken är att detta viktiga arbete faller mellan stolarna. Sen kan man förstås upptäcka brottslighet som sker och bestraffa. Självklart måste man även gå den vägen. Det är inte OK att begå övergrepp mot andra bara för att man lyckas komma undan med det. Ibland behöver man även förhindra brottslighet via fysiska åtgärder som lås och bommar, ja det blir blockering överfört på internet. Även här gäller att man vill ha så lite som möjligt men ibland finns det inget annat som hjälper eller så ger allt det andra inte tillräckligt stor effekt.

Internet är en del av samhället, det man gör via sin dator ute på internet är i grunden exakt samma sak som att man är ute i verkligheten och gör saker på gator och torg, hemma hos folk osv. Skillnaden mellan internet och utanför är att man via några få knapptryckningar kan åstadkomma mycket stor skada (och ibland nytta) för väldigt många människor. Internet kan därför aldrig bli den skyddade och laglösa zon som piraterna verkar vilja ha. Nej, man måste tänka på ett liknande sätt som för övriga samhället, dock måste man betrakta det aningen annorlunda i och med den stora effekt som brottslighet kan få när det är så lätt att nå så många.

En överbelastningsattack som hindrar många människor från att använda sin nätbank eller besöka en samhällsviktig hemsida är inte oskyldig såsom pirater/Anonymous brukar hävda. Den totala skadan av att initiera en sådan attack kan vara mycket stor. Man kan föra ett liknande resonemang som i fallet upplopp, det är verkan för hela upploppet som är den stora faran även om det finns många deltagare som inte bidrar alls eller väldigt lite. Därför är lagar kring upplopp hårda, man kan inte hävda att man ”bara gick med”, ”drogs med”, ”bara kastade en liten sten”, ”gjorde som alla andra” osv. Nej man måste ta delansvar även för helheten.

När det kommer till piratkopiering så brukar man ofta prata om kumulativa effekter. Att seeda en film kan tyckas vara ganska oskyldigt. Säg att ett tiotal personer får tag i ett antal fragment av filmen från just dig. Big deal? Faktum är att man via de kumulativa effekterna får en spridning från en till tio, från tio till hundra osv så att ”oskyldig begränsad seedning” till slut gör att man spridit upphovsrättskyddat material till tusentals eller miljontals personer, en skadeverkan mot upphovsmannen som kan liknas vid ett enormt digitalt upplopp. Man kan helt enkelt inte ta på sig skygglappar och hävda att det man själv gjort är så litet och oskyldigt. Och de som driver maskineri som kraftigt underlättar dessa ”digitala upplopp”, typ TPB, orsakar förstås en mycket stor skada. På en högre nivå, TPB kontra alla andra liknande kriminella tjänster, kan man heller inte tänka att ”stänger man ner TPB så finns det tusen andra liknande tjänster”, nej, även här kan man tänka i termer om att delta i ett digitalt upplopp. Därför är det viktigt att stänga ner eller blockera de största kriminella tjänsterna, en efter en.

Det kommer nu nya rättsfall, bl.a. det mot Gottfrid Svartholm Warg angående dataintrång och bedrägeri. Han fick först två års fängelse i tingsrätten men straffet sänktes till ett år i hovrätten. Det återstår att se om fallet överklagas till Högsta Domstolen och tas upp där. Jag hoppas att så sker och jag hoppas verkligen att det inte är Göran Lambertz som är domare, då kommer ärendet att gå de kriminellas väg. Det jag tänker på är frågan om rimliga tvivel, det där om att Gottfrids försvar hävdar att datorn var fjärrstyrd. Jag tror inte ett dugg på detta men det är inte min sak att bedöma detta utan rättens och de har även annan bevisning och omständigheter att gå på. Det är dock oroväckande att det har varit flera fall nu på sistone där den misstänkte just hävdat att någon annan har fjärrstyrt datorn, exempelvis i samband med barnporrbrott. Visst kan detta ske, risken finns alltid att någon vill sätta dit en oskyldig person. Men man får heller inte dra det för långt. Kanske drog man det för långt nu i hovrätten i fallet Svartholm Warg.

Alla som grips med knark, illegala vapen osv. kan ju hävda att ”någon annan” lagt dem där man hittade dem. För ingen kan ju säga något annat än att detta KAN ha skett. Men är det rimliga tvivel? Ja det beror ju på övriga omständigheter. Om man ENBART har ett beslag att gå på, säg att man hittar barnporr i någons dator, ja då kan det vara rimliga tvivel.  Är personen dömd för liknande brott tidigare? Är personen kriminell i andra sammanhang? Är resonemanget trovärdigt? Finns det andra omständigheter eller bevis? Man kommer aldrig att nå 100% rättvisa eftersom det alltid handlar om bedömningar, det finns inget annat sätt. Men mot risken att döma någon oskyldig – den risken ska vara oerhört liten – måste man också väga risken att man går så långt att huvuddelen av brottslingarna går fria.

Det är knappast någon i en demokrati som gillar övervakning. Vi ska självklart ha så lite som det bara är möjligt. Men ibland behövs det. Kameror och larm i butiker har vi accepterat eftersom verkligheten ser ut så att det förekommer så mycket snatterier. Jag läste förresten i DN idag att ”tjuvaktigheten” minskat bland ungdomar. Enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) så har man frågat niondeklassare om hur många av dem som har snattat. 1995 var det 37%, en väldigt hög siffra. 2011 var siffran mycket lägre, 18%, c:a hälften. Denna utveckling är givetvis glädjande men ger mig en liten besk smak i munnen.

Kanske är det inte så att ”tjuvaktigheten” minskat totalt sett utan bara flyttat över på andra arenor. 1995 fanns inte någon massiv piratkopiering via internet, ungdomarna hade andra köpvanor och andra sociala mönster. Tyvärr är det nog så att hela nedgången i siffran om snatteri kan förklaras av sådant och att en stor del av ”tjuvaktigheten” har överförts på piratkopiering. Jag hoppas dock att jag har fel. Kanske har det även bara varit en tillfällig trend. På senare tid har vi sett att fler och fler väljer de nya strömmande tjänsterna såsom Spotify, Netflix, HBO osv. Förhoppningsvis kommer detta leda till att piratkopieringen och ”tjuvaktigheten” minskar. Skulle den minska tillräckligt mycket så kanske mer övervakning och hårdare tag på internet inte behövs, vi får väl se. Det kan vara andra typer av brottslighet som kräver hårdare tag, såsom det som Gottfrid Svartholm Warg står anklagad för. Kanske är det ”hjälten från TPB”  och liknande kriminella personer som ”förstör” internet och inte piratkopieringen, det återstår att se.

Rick Falkvinge vill gå på vice riksåklagare Kerstin Skarp personligen utanför hennes hem

Piraternas anarki tar sig märkliga uttryck. Tidigare skrev jag om Piratpartiets ordförandes bror, Anders Troberg, som vill att man ska gå på personer hårt, personlig jihad osv. Nu såg jag ett inlägg av Rick Falkvinge där hans missnöje med ett uttalande från vice riksåklagare Kerstin Skarp gör att han anser att man ska gå på henne personligen, exempelvis genom att demonstrera utanför hennes hem. Finns det ingen gräns för vilka kränkningar piratpartisterna vill utöva mot andra människor samtidigt som de för fram sin sjuka dubbelmoral om personlig integritet och yttrandefrihet?

This individual – Kerstin Skarp – is seriously dangerous to Swedish society, for real, in her position as Deputy National Prosecutor. She needs to step down or be fired immediately, having shown this kind of disastrously bad judgment, and there probably needs to be picketing outside her house until that happens.

If anybody should desire to discuss this issue further with Deputy National Prosecutor Kerstin Skarp (which I would encourage), she can be reached at e-mail registrator@aklagare.se (writing in the body text that the mail is addressed to Kerstin Skarp) or by phone, to the switchboard of the National Prosecutor’s Office at +46 10 562 50 00.

Att uppmana folk att protestera utanför vice riksåklagarens hem är verkligen att gå över gränsen. Oavsett vad man tycker om en tjänstemans åsikter så måste man respektera personens privatliv, både för den personen och för personens anhöriga. Den här typen av anarkistiska tendenser är mycket allvarliga om de får fotfäste i vårt samhälle!

Vidare i diskussionstråden:

Rick Falkvinge:

When something like this happens, you need to up the ante. She is clearly not acting within the reasonable boundaries of her office, but using her position to push a personal agenda – in other words, she already made it personal.

”Caleb Lanik” hänger på:

Were I in Sweden, I would be happy to join a moving picket of wherever she happened to be at any given time.

Problemet med att just Rick Falkvinge skriver sånt här är att han har väldigt många följare som skulle kunna göra just det han skriver om.

Anders Troberg hänger på:

I agree. We must make it personal, we must attach a personal price tag to undemocratic actions. There must be a personal cost, or things will not change.

Besides, we didn’t start the trip along that particular road. They raised the stakes a long time ago, by such measures as the attack against the people behind TPB and a lot of other actions against specific individuals. We are simply calling it.

Anna Troberg verkar fortfarande ha lite förnuft kvar för hon reagerade mot Rick Falkvinge i tråden, bl.a.

However, it pains me quite a bit to see that you a seriously suggesting that we should morph into some pirate version of the Westboro Baptist Church and picket our opposition’s homes. It means crossing a very important line.

och

Rick, you are, as am I, a leader and role model of the Pirate Party movement. People look up to us and model their own behaviour on what we do. Rest assured that there will always be people that don’t know where and when to stop if we start stooping to threats and accepting collateral damage to get our way. We need to set a good example. Picketing peoples homes is not a good example.

Hon skrev även om värre piratyttringar från TorrentFreak såsom denna där någon tycker att Monique Wadsted (företrädde de amerikanska filmbolagen i TPB-målet) borde utsättas för gruppvåldtäkt.

Rick Falkvinge svarar bl.a.:

The Pirate Party was founded on the key insight that the game is rigged, the dice are loaded, the decks are stacked, and the odds are fixed. You cannot make a difference and change the world unless you go outside of the normal game and make it personal for the wrongdoers. I’ve told that history of the party’s founding in countless interviews – the one key reason was that you needed to take it out of the politicians’ professional sphere and into their personal sphere if you wanted change.

You cannot change the system if you don’t hold individual wrongdoers accountable. Pointing fingers is not enough – you need to push, no, shove them out of their comfort zone. You need to make them learn that demonizing an entire generation has consequences, not just to their office, but to them – just like we forced politicians to learn that same thing.

I am still convinced this is necessary. Here, you have an official who wants to raid the homes of three million people in Sweden, using the threat of gunpoint violence. I find it completely reasonable to show up at her home with media and tell that exact story to the cameras – how it’s necessary to show officials the effect of the decisions they are making way up in their ivory tower. As always, you need to be a first-mover; we have been the first to use many efficient campaign methods (mailing Swedish MPs, rallying outside of Parliament, sending flowers by the metric fuckton to people who do the right thing, etc.) that have become standard operating procedure for lobbying after we pioneered them. You need to stay one step ahead of the mainstream; you need to be unpredictable and make steps that are newsworthy as well as unexpected.

Anna Troberg ger en hel del bra svar:

What you are suggesting is in effect to scare people with different opinions to silence. For me, that is not what being a pirate is about. For me, being a pirate is about giving people a better alternative, giving people knowledge, making sure that everyone is entitled to their day in court, if they are accused of something.

Ja piraternas dubbelmoral är välkänd. Att gå på meningsmotståndare hårt vid deras hem rimmar extremt illa med yttrandefriheten. I det här fallet är jag glad att Anna Troberg kämpar emot, även om hon inte alltid skött sig perfekt, exempelvis genom att censurera obekväma inlägg där ”antipirater” velat rätta rena faktafel.

Anders Troberg och jag hade förresten en diskussion i ”Pirate MEP” Christian Engströms forum. Bl.a. skrev han följande:

Dessutom, jag anser att folket har en viss, låt oss kalla det för, i brist på bättre ord, nödvärnsrätt för demokratin. När demokratifientliga krafter går utanför lagen, eller perverterar lagen för att använda den mot demokratin, då har man moralisk rätt, till och med skyldighet, att bemöta dem med samma mynt. Det är ungefär som att man om man blir angripen med våld har rätt att besvara det med proportionellt våld.

och

Statens våldsmonopol: Som det är idag så har staten, med ett enda undantag, ett totalt våldsmonopol i Sverige. Undantaget är att man i händelse av att Sverige blir invaderat har rätt att bilda en motståndsrörelse, ett undantag som man kan konstatera har väldigt lite inverkan i fredstid. Det innebär att den yttersta makten ligger hos staten. Skulle folkets vilja inte passa staten så har den sin stora klubba att slå ned folket med. Det innebär att i slutänden så är inte det svenska systemet en demokrati. All makt utgår inte från folket, därför att staten kan när som helst frånta oss den makten.

Jag menar inte att man ska ha rätt att skjuta folk hur som helst, men man behöver införa ett system där folket har större våldskapacitet än staten, just för att staten aldrig ska kunna gripa makten. Samma tänk som i second amendment i USAs konstitution, alltså.

med lösningar:

Tre vägar behöver nog gås samtidigt:

* Nedrusta staten. Ta ifrån polisen allt kraftigare än en pistol, och begränsa användningen av pistolerna också (exempelvis genom att de bara får dra dem om det finns ett tydligt hot och efter klartecken från högre befäl). Förstärk lagarna som hindrar försvaret att ingripa mot folket (och dessa lagar håller på att urholkas idag, exempelvis har polisen fått låna militär utrustning för bruk mot demonstranter).

* Upprusta folket. Ta bort registrering av vem som har vapen, det möjliggör för staten att samla in dem. Sänk kraven på vapenlicens så att man inte behöver motivera innehavet, och registrera inte licensen centralt, enda beviset på licensen är ett kort som innehavaren har. Utöka vilka vapen som får ägas (förslag: allt kort om strategiska vapen).

* Stärk folkets rättsliga läge. Utöka rättigheterna att skydda sig, tex genom Castle Doctrine och Stand Your Ground-lagar, och låt dessa gälla även om angriparen är en representant för staten.

Håller ni inte med om att de här anarkistiska tendenserna verkligen är otäcka?

Rick Falkvinge tvingades avgå som partiledare efter hans uttalanden om att Piratpartiet ville legalisera allt innehav av barnporr, att barnporr skulle betraktas som ”information”. Är det kanske dags att Anna Troberg (eller någon annan som tar över rodret) kickar Rick Falkvinge helt från Piratpartiet nu? Dessutom har han ju vid senare tillfälle tagit tillbaka sin pudel om legaliseringen av barnporrinnehav, han står fast vid den åsikt som tvingade honom att avgå som partiledare.

Den hemska sanningen om Simon Lundström

Jag har tidigare skrivit om Simon Lundström och det s.k. Mangamålet. Jag har häpnat över att det slutade med att han enligt domen i HD faktiskt fick behålla den enda bild som klassades som barnpornografisk, med risk för att hans barn exponeras för den. Han har haft många försvarare, framförallt bland pirater. Han utmålas som en helt oskyldig person som är falskt anklagad av sitt ex.

Debatten kring barnporr och tecknad barnporr har varit intensiv. Piraterna hävdar att mediaindustrin och ”antipirater” drar det s.k. ”barnporrkortet”. Fast i själva verket är det ju främst piraterna som drar det. Man inser att man måste offra barnens rättigheter för att rädda piratkopieringen. Det får helt enkelt inte finnas någon form av blockering på internet, då kan samma sak hända för upphovsrättsskyddade filer. Rick Falkvinge fick avgå efter att han gick ut med att Piratpartiet ville återgå till tidigare barnporrlagstiftning och legalisera allt innehav av barnporr, att den skulle betraktas som ”information”. Det hjälpte inte med att han sen gjorde en pudel och sa att han hade fel. Efteråt har det visat sig att han ljög, han har gått ut med samma budskap efteråt, att barnporr ska vara lagligt att inneha.

Angående tecknad barnporr så kan man hävda att det inte är övergrepp på riktiga barn, dock uppstår ju en gränsdragningsproblematik, tänk om det ändå är riktiga barn som har tecknats? Tänk om det är barn som har fotograferats eller filmats och sen har man fixat så att det ska se tecknat ut? Och även om bilderna inte har någon förlaga i verkligheten så är det så att bilderna är kränkande mot gruppen barn i allmänhet och det är också olämpligt om tecknad barnporr kan visas för barn, via föräldrar, syskon, via internet osv. Det bästa är alltså att ha nolltolerans, speciellt givet att mänskligheten knappast blir lidande av att man förbjuder innehav av såväl barnporr som tecknad barnporr. Det är helt obegripligt att Piratpartiet vill offra barnens rättigheter för att försvara fortsatt piratkopiering under krav på obegränsad anonymitet och ansvarslöshet.

Åter till Simon Lundström. Jag har inte sett den här informationen förut, av någon anledning har jag lyckats missa den. Jag är upprörd, arg, jag häpnar, jag är äcklad. Jag väljer att inte citera utan bara publicera ett antal länkar. Oskyldigt anklagad av sitt ex? Bedöm själva.

http://web.comhem.se/fallman/Jan_Olof_Fallman/moment_22.html

Edit 2012-11-30: NoBoyToy verkar ha blivit stämd eller hotad med stämning. Inlägget om Simon Lundström är borttaget och bloggen är stängd!
Edit 2013-12-21: Tydligen var det så att det tagits bort av Google pga anmälan från Simon Lundström. Texten kan läsas här: 
http://noboytoy.wordpress.com/2012/05/22/simon-lundstrom-porr/

http://noboytoy.blogspot.se/2012/05/simon-lundstrom-porr.html

http://monicaantonsson.blogspot.se/2012/05/vad-kan-man-gora-for-att-stotta-och.html

Och Simon Lundströms försvar angående bilder på honom i flicktrosor:

http://vembevakarbevakarna.blogspot.se/2012/05/bemotande-av-diverse-losa-anklagelser.html

Ojdå, här råkade bilderna visst förvandlas till ”oskyldigt tecknat”, det kanske ändå ligger något bakom det där med att det är lätt att förvandla verkliga övergreppsbilder till ”tecknat”?:

http://noboytoy.blogspot.se/2012/05/tecknad-pedofilporr.html

Edit 2012-10-17: Det här inslaget bör alla se, det handlar delvis om Simon Lundström (start c:a 5:25).

Edit 2012-10-21: Piratpartiets ledare Anna Troberg tycker att dagens lagstiftning suger. Hon är ett fan av Simon Lundström, en av få medlemmar i Facebook-gruppen Fria Simon Lundström!, högsta domstolens beslut om mangadomen. Hon kanske borde läsa den här tråden?

Edit 2012-10-24: Simon Lundström har själv svarat i tråden, med start från detta inlägg.

Rick Falkvinge fortsätter att mala på om att legalisera barnporrinnehav

Att han aldrig lär sig. Han fick avgå som partiledare efter utspel i radio om att Piratpartiet ville legalisera barnporrinnehav. Han gjorde en sedvanlig pudel och sa att han hade fel. Var det någon som verkligen trodde att den pudeln var ärligt menad? Uppenbarligen var det en lögn för att försöka rädda det som räddas kan – vilket visade sig misslyckas.

Nu går föredettingen Falkvinge  ut igen och anger tre skäl till varför barnporr måste bli lagligt att inneha inom 10 år. Han visar alltså återigen sitt rätta jag.

Samma märkliga resonemang:

So imagine a scenario ten years down the road, as you’re taking a stroll in the park. Your glasses (“mobile phone”) are on, as are mostly everybody else’s. You’re broadcasting and recording what you see in public, as is mostly everybody else, in case a friend drops in on your feed and start chatting about it, or in case you observe something where you need to back up your story later, if you’re so inclined – kind of why people use dashcams in cars and constantly record everything that happens.

So, on your lovely stroll in the park, you turn a corner, and to your shock, see a 12-year-old being brutally raped right in front of you.
WHAM. You are now a criminal, guilty of recording, distributing, and possessing child pornography. You are now guilty of a crime that carries higher penalties than the rape and molestation of a child right taking place right in front of you.

The rapist notices you and laughs, knowing that you can’t do anything. If you were to call the police and offer to be a witness to the rape taking place before you, you would lose your job, children, and house over the worse crime you have just committed. As you struggle in panic to delete any and all imagery that could be used to convict the child rapist, hoping that nobody was able to make a copy, you see another person coming into view of the rapist and reacting just like you did.

Det här är bara rent nonsens. Man kan hitta på alla möjliga konstiga exempel när någon oavsiktligt råkar filma eller fotografera ett sexuellt övergrepp på ett barn, men att någon p.g.a. detta skulle fällas för själva dokumenterandet och innehavet är helt absurt. Falkvinge har en mycket märklig uppfattning om hur vårt rättssystem fungerar. Det självklara är att om man råkar filma något sådant så kontaktar man polisen och de tar hand om välkommet bevismaterial. Självklart kommer man inte att fällas för något eftersom man inte hade något ”sexuellt” uppsåt att dokumentera övergreppet eller inneha materialet efter övergreppet. Precis så här resonerar både en lekman och en domstol. Hans resonemang om att lagen då skulle förhindra att man kan fälla den som begår övergreppet, för att den som dokumenterat det inte skulle vilja lämna över materialet till polisen eller rent av förstöra det för inte åka dit för ett brott, är rent befängt.

Technically, most people growing up today lose their virginity through rape. I say “technically”: they lose their virginity through rape because legislators have redefined “rape” to include consensual, voluntary, loving sex between people of typical age of sexual debut. Such a legislative redefinition makes as much sense as redefining the act of murder to include friendly hugs, then complaining that murder rates are up. It also creates a lot of technical rapists and sex offenders who never harmed a single person, but did go against the morals of legislators. (This is not technically information policy, but is relevant to the context up ahead.)

Argumentet om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration för piratkopiering är så oerhört urvattnat. Så nu försöker han istället tillämpa det på barnporrlagstiftningen. Han hävdar att de flesta blir av med sin oskuld via ”våldtäkt”. Är han galen? Visst finns det en del teoretiska gränsdragningsproblem med barnporrlagstiftningen, vars syfte är att skydda minderåriga mot övergrepp av vuxna, men det där med våldtäkt är att ta i. Om två personer, som enligt vår lagstiftning är barn, har har sex med varandra och kanske rent av dokumenterar detta, så kommer de självfallet inte att fällas för något brott. Lagen har inte något sådant syfte! Man kan inte läsa lagen som fan läser bibeln och tro att man kan övertyga någon om att ”fans” tolkning är korrekt. Skärpning nu Falkvinge!

Förresten har vi ju sett hur svag barnporrlagstiftningen är i praktiken. Mangaöversättaren Simon Lundström befanns inneha en barnpornografisk bild på sin dator men fälldes inte för det eftersom man ansåg att innehavet var försvarligt pga hans yrke/expertis. Han behövde inte ens förstöra bilden utan han får fortsätta att inneha den med risk för att hans barn exponeras för den eller att den sprids vidare.

As long as the ban on child porn remains, special interests will use this open wound in our enlightenment traditions of information freedom to infest it with their own ideas of what other information, speech, and communication should be banned and prohibited. We’ve seen everything from gambling companies to the copyright industry use child porn as a pretext for censoring business competition, consequences to society at large be damned, just like in the “rape-and-shoplifting” example above.

(There is a reason the copyright industry loves child pornography. This reason. It opens the door to censorship.)

Och så var det det där med yttrandefriheten igen… Barnporr har förstås inget med yttrandefrihet att göra, lika lite som nedladdning av upphovsrättsskyddat material har med yttrandefriheten att göra. Yttrandefriheten är inte oändlig och kan inte användas som förevändning för att bryta mot lagar. Och det där om att ”copyrightindustrin” älskar barnporren för att det möjliggör det han kallar för censur av upphovsrättsskyddat material, det visar sig i praktiken vara en person som har sagt detta och en person är inte ”copyrightindustrin”. Det handlar om superdupermegastor överdrift som är så grov att den i praktiken övergår till att bli en lögn.

Vad det handlar om egentligen är ju helt uppenbart. Barnporrlagstifningen är ett hinder som måste undanröjas eftersom man anser att ingen form av blockering/censur ska få förekomma, eftersom detta då skulle kunna användas för att blockera piratkopiering. Han är alltså beredd att offra barnen som utsätts för sexuella övergrepp, för att värna om fortsatt piratkopiering. Precis som ”Pirate MEP” Christian Engström och Piratpartiet. Vi minns ju när Christian Engström och en annan EU-parlamentariker röstade emot viktiga åtgärder för att skydda barn mot sexuella övergrepp, resten av de 735 ledamöterna röstade för.

Desinformationen i fallet Simon Lundström och Mangadomen

Det har varit intressant att se hur detta mål har följts i massmedia såväl som i piratkretsar. Det har spridits ganska mycket desinformation, antagligen har även Simon Lundström själv bidragit till detta om man går efter de artiklar som finns i massmedia. Ett mycket tydligt fall handlar om att allt hans arbete skulle ha blivit förstört, hans privata bilder osv. Detta målades ut som något oerhört hemskt men visade sig sedan vara totalt fel. Han verkar ha fått tillbaka allt, inklusive de två beslagtagna hårddiskarna som nu inte längre ska förstöras, eftersom han friades. Några exempel:

Expressen 20 dec 2011:

Allt material på hans beslagtagna hårddiskar förstördes, även sådant han inte var åtalad för, berättar Lundström.
– Jag blev av med väldigt mycket. Gamla familjefoton och gammalt arbete och sånt som jag har sparat på mig. Det är ungefär samma logik som att säga att vi hittade en pistol i din byrålåda, så vi brände ner hela ditt hus.

I Sydsvenskan 22 maj 2011 gavs en annan bild:

Och de ville ju egentligen förstöra hela maskinerna, vilket hade betytt tio förlorade år av arbete och privata minnen. Vi har hittat ett pornografiskt foto i din byrålåda, så därför bränner vi ner hela ditt arbetsrum. Det är logiken.

I dag har Simon Lundström fått tillbaka mycket, men två hårddiskar har förstörts av polisen.

Lite mer överensstämmande med sanningen men de två hårddiskarna var bara beslagtagna, inte förstörda.

Och enligt HD-domen:

Yrkandet om förverkande av hårddiskar lämnas utan bifall. Beslaget hävs (Polismyndigheten i U län; beslag nr 2009-0300-BG3663 p. 3:2, 5:2 och 5:3 samt beslag nr 2009-0300-BG3675 p. 1).

Intressant är också att det i efterhand strids om huruvida allt förstördes eller inte, bl.a. har det varit ett ändrande fram och tillbaka på Wikipedia enligt historiken, där någon hävdar att allt raderades enligt källa Expressen, medan en annan hävdar att det inte alls är så. Det senare är det korrekta. Tydligen finns det vissa som vill skönmåla Simon Lundström. Det har även ändrats fram och tillbaka angående att han faktiskt hade en barnpornografisk bild enligt HD men att innehavet ansågs vara försvarligt. Signaturen ”Obelix” ansåg att detta var en ”onödig detalj”. Efter lite ändrande fram och tillbaka fick sanningen till slut framgå även på Wikipedia, Simon Lundsröm och Mangamålet.

Tydligen tycker även media att det är en ”onödig detalj” eftersom man i många fall bara nämner att han friats, inte att han enligt HD faktiskt hade en barnporrbild, eller att det bara nämns som en oviktig parentes. Att ett bekräftat innehav av barnporr anses vara en ”onödig detalj” anser jag vara en smula bisarrt.

Enligt HD-domen ansågs innehavet av en barnporrbild vara försvarligt enligt:

Det har framkommit i målet att SL är expert på japansk kultur, inte minst mangateckningar. Han har bott i Japan i flera år och har arbetat bl.a. som översättare av mangaserier. Han har haft stora mängder mangateckningar i sin dator. Mot den bakgrunden måste hans innehav av en enda teckning, som i och för sig är sådan att innehav av den annars vore straffbart, anses försvarligt.

OK, det kan ju vara rimligt. Dock trodde jag att det då var självklart att åtminstone barnporrbilden skulle förstöras, så att man minimerar risken för att Simon Lundströms barn exponeras för den, att bilden inte sprids vidare osv. men icke! Signaturen ”Sanningen” skrev till Åklagarmyndigheten och frågade om vad som förstörts och fick följande svar:

Du har ställt frågor om förstört material när det gäller det s.k. mangamålet.

Högsta domstolen ogillade åtalet för barnpornografibrott samt ogillade yrkandet om förverkande av hårddiskar. Högsta domstolen förordnade också att beslaget av hårddiskarna skulle hävas. Dessa ska därför återlämnas till den de tillhör.

Högsta domstolen fann att en av de 39 bilderna var att bedöma som straffbar barnpornografi enligt den aktuella straffbestämmelsen. Högsta domstolen fann dock att åtalet skulle ogillas eftersom innehavet av den enda barnpornografiska bilden ansågs försvarligt. Den tilltalade har därför rätt att inneha även den bilden.

Inte nog med att Simon Lundström dragit snyftarhistorier om att allt förstörts, historier som sedan spridits i media och i piratkretsar. Det fanns ingen som helst sanning bakom. Han får dessutom behålla barnporrbilden! Nu har det väl ändå gått för långt med ”yttrandefriheten”? Och vad betyder egentligen lagen mot barnpornografi i praktiken? Inte ett smack!

Apropå Mangadomen, ska vi tillåta vilken skit som helst enligt tryckfriheten?

Debatten går het angående s.k. Mangadomen. Var går gränsen för barnporr?

I ett diskussionsforum hittade jag en länk till s.k. shotacon som säljs via helt vanliga nätbokhandlare som adlibiris och bokus.

Yuu och Shin har träffats för att leka så som bara pojkar kan. Men den här gången vill Yuu vara den som sätter på. Shin blir chockad, eftersom det är första gången för honom. Men när han väl låter Yuu tränga in finns inget som kan stoppa de två pojkarna från att njuta av varandras kroppar.

Entartete Shota introducerar den populära japanska genren shotacon till Europa och Sverige. Missa inte detta stycke tryckfrihetshistoria.

Sjukt!

Enligt MINA cybernormer så ska sånt här inte tas in i sortimentet hos seriösa bokhandlare, världen blir inte bättre av att sån här skit sprids. I mina ögon är detta barnporr och förlagen borde polisanmälas!

Nu kanske jag blir anklagad för att vara moralist men då är jag det med stolthet. Någon jävla stans måste vi dra gränsen!

Vissa uppmanar till att man ska gå och köpa den här skiten, det finns verkligen folk till allt.

Edit 2012-05-23:

Jag fick en pingback från Karl Andersson som haft den dåliga smaken att ge ut skiten.

I april 2012 gav jag ut serietidningen Entartete Shota, vars första nummer innehöll serien Change Over av den japanske tecknaren Tsukumo Gou.

Shota, eller shotacon, är en japansk seriegenre med tecknat pojksex. Motsvarande med flickor kallas lolicon. I Japan utgör dessa genrer en subkultur, men en populär sådan; böckerna och tidningarna finns att köpa i vanliga butiker.

Enligt gällande rättsläge i Sverige är dessa genrer olagliga att producera, sprida, inneha och titta på.

Märkligt att de ändå säljs om de är olagliga. Jag har nu tagit bort länken till exempel på bilder från boken i och med detta. Vidare:

Fram till i går kunde man också beställa ett eget ex på Bokus, och man kan fortfarande beställa på Adlibris eller i princip vilken annan svensk bokhandel som helst eftersom Entartete Shota listas i förlagens centrala databas Bokrondellen.

Men nu är det slut på det roliga! I går tog Bokus bort Entartete Shota ur sitt sortiment efter att bloggen “Nej till pirater och piratpartiet” uppmärksammat tidningen.

Att den tas bort handlar ju inte om att någon uppmärksammat något, det handlar om att Adlibris och Bokus gör egna bedömningar. Vidare:

Jag tycker bara att det är synd att det kommer som ett direkt resultat av påtryckningar från en rätt förutsägbar bloggpöbel.

Påtryckningar? Någon/några har tydligen mailat Adlibris och Bokus, varpå dessa har gjort helt egna bedömningar. Självklart tar de inte bort böcker baserat på ogrundade åsikter från moraltanter och liknande. Antagligen är grundproblemet snarare att de missat att bedöma detta förut, de kan ju inte läsa varje bok av tusen och åter tusen de har i sitt sortiment.

Som en parentes är det också lite komiskt att s.k. Full Mental Straightjacket kallar mig rättshaverist i Karl Anderssons blogg. Jojo…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare