Ung Pirat vill ha massinvandring

Gustav Nipe, ordförande för Ung Pirat, skriver i Norran om att Sverige behöver massinvandring. Som svar på det hittar man givetvis utspel från invandrarhatarna via Avpixlat.

Jag har absolut inget emot invandrare eller invandring i allmänhet och besöker jag Avpixlat så är det mer av en slump via en länk eller ett sökresultat. Jag mår om möjligt mer illa av SD:s politik än Piratpartiets/Ung Pirats, bägge är extrema fast på lite olika sätt. Dock anser jag att man ska bygga politiken på fakta. Gustav Nipe skriver:

Det föds färre personer i Sverige än det dör. Frågan är inte hur mycket invandring Sverige tål, utan hur lite.

Intressant. Kan det verkligen vara så? Om detta inte stämmer, ljuger han medvetet eller har han bara inte orkat kolla upp fakta?

Det här är busenkelt att kolla, Googla på befolkningsstatistik, första träffen, vidare till Tabeller och diagram, Helårsstatistik riket och sen Befolkningsutveckling; födda, döda, in- och utvandring, gifta, skilda 1749 – 2012.

Vad hittar man där då? Jo att det fötts fler personer än vad som dött varje år sedan 2002. 2012 föddes det 113 177 personer och det dog 91 938 personer, alltså ett överskott på 21 239 personer.

Det här är bara ett av otaliga exempel på uttalanden från Piratpartiet eller Ung Pirat som inte är faktaunderbyggda. Och ingen av de blinda följarna (flöjlarna…) verkar orka kolla upp fakta utan man sväljer allt med hull och hår och sprider vidare tills allt bara gå runt och runt. Piratpartiets politik bygger på okunskap och medveten eller omedveten spridning av den lögnaktiga piratpropagandan.

Bortsett från problemet med att man inte orkar hålla sig till fakta, kommer den här politiken verkligen att locka väljare? Jag är ytterst tveksam.

Hårdare straff för piratkopiering behövs

En 26-årig man dömdes i hovrätten till dagsböter för brott mot upphovsrättslagen efter att ha spridit upphovsrättsskyddat material via fildelningstjänster på Internet. Riksåklagaren vill att 26-åringen döms till ett strängare straff och överklagar nu domen till Högsta domstolen.

- Frågan i målet är hur påföljden ska bestämmas vid flerfaldig och likartad brottslighet som begås vanemässigt. Såvitt jag kan se har Högsta domstolen inte tidigare uttalat sig angående detta, säger vice riksåklagare Kerstin Skarp, i ett pressmeddelande.

Straffvärdet av det enskilda brottet ligger på bötesnivå och straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år och straffstadgandet innefattar såväl uppsåt som grov oaktsamhet.

- Den typ av brottslighet som det här är fråga om är mycket vanlig och påföljdsfrågan är därför av stor betydelse, inte minst då den brottlighet som utreds av Nationella gruppen mot immaterialrättsbrott ofta består av återkommande och vanemässiga gärningar under längre tid, säger Kerstin Skarp, i samma pressmeddelande.

Dagens juridik Sveriges Radio

Alla inser att allt som laddas ner inte motsvarar förlorade köp men en hel del gör det. Mediavision intervjuade fildelare och enligt dem skulle man ha köpt i 25% av fallen om man inte hade kunnat ladda ner illegalt. Procentsatsen kan givetvis diskuteras och det varierar mycket från fall till fall. Enskilda nedladdningar kan mycket väl motsvara 100% förlorade köp medan andra motsvarar 0%. De som påstår att de ändå inte skulle ha köpt överdriver ofta eftersom om man ändå inte skulle ha köpt så kan man ju tycka att de ändå inte skulle ha lyssnat på musiken eller tittat på filmen.

När det gäller snatteri kontra stöld så drar man gränsen vid ett värde på 1000 kr. Både snatteri och stöld tar man mycket allvarligt på. Även om någon bara åker fast för att ha snattat för en tia så polisanmäls det oftast. Är det en omyndig person så kontaktar polisen föräldrarna och socialen. Snatteri ses som ett allvarligt brott. Man borde se piratkopiering på ett liknande sätt, kanske genom att man ansätter en schablonsiffra på procentsatsen som värdet av det man laddat ner reduceras med, säg 20%. Sen går det givetvis inte att tillämpa en linjär straffskala eftersom det är så lätt att tanka ner stora mängder. Men 60 filmer från topplistorna, säg 150 kr i handeln, motsvarar ett värde på 9000 kr. 20% av detta är 1800 kr, dvs över gränsen för motsvarande stöld istället för snatteri. Skulle samma person fildelat 6000 filmer illegalt så hamnar man på värden på 180 000, vilket personen givetvis aldrig hade köpt för så när det kommer till skadeståndskrav så får man tillämpa en logaritmisk skala typ 60 filmer – 1800 kr, 600 filmer – 10 000 kr,  6000 filmer – 25 000 kr (bara exempel på principen).

Men det är knepigare än så. Enligt tidigare domar i fildelningsmål brukar man ofta prata om de s.k. kumulativa effekterna. Eftersom hudvuddelen av all fildelning idag görs via bittorrenttekniken där man oftast seedar medan man laddar ner och vissa även fortsätter att seeda långt efteråt, får man en spridningseffekt. När man laddar ner är det inte bara så att man tillägnar sig ett ekonomiskt värde som man borde betala för (de 1800 kronorna i exemplet) utan man sprider verket till flera andra som i sin tur sprider verket till andra osv. Den som laddar ner via bittorrent är alltså inte bara brottsling i första ledet utan är även medbrottsling för fortsatta upphovsrättsbrott – därav de kumulativa effekterna. Det är givetvis svårt att räkna ut effekterna i ekonomiska termer men man bör ta in det i beräkningen när man kommer till straffskalan.

Piratpartiets ledare Anna Troberg är verklighetsfrånvänd som vanligt:

–  Det är ungefär två miljoner svenskar som fildelar regelbundet. Det kan inte vara rimligt att de ska riskera fängelse för tar hem lite filmer eller lite musik, säger partiledare Anna Troberg.

Ja, och det är en himla massa som snattar också, varje dag. Det finns undersökningar som säger att runt 25% eller mer av svenskarna har snattat minst en gång och många har gjort det ett otal gånger. Eller kört för fort, bidragsfuskat osv. Antalet brottslingar kan inte användas som en förevändning som legalisering, det är ett helt vansinnigt resonemang. Man måste också betänka att huvudanledningen till att så många piratkopierar idag är ju att rättsskipningen inte fungerat i praktiken. Det tog oerhört lång tid innan man dömde ansvariga för The Pirate Bay, hade man hanterat detta med högre prioritet så hade mycket färre pirater härjat under alla dessa år och vanligt folk hade tagit mycket allvarligare på brottet.

Det återstår ett hårt arbete med att visa för allmänheten att det är allvarliga brott vi pratar om. Det finns brottsoffer även om man inte ser dem när man sitter framför datorn. Det behövs hårdare straff och framförallt en större andel dömda, det är ju idag närmast en försumbart liten risk att åka dit för piratkopiering, både för enskilda pirater och för kriminella personer som driver de stora piratsajterna som är motorn i hela verksamheten. Det är en stor skandal att man inte tagit problemet på allvar i vårt land.

Piratpartiet öppnar kriminellas kassa, K-kassan

Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat har tagit initiativ till att starta vad man kallar för Kopieringskassan, K-kassan. Man har registrerat ett företag, Sharing is caring AB, och startkapitalet kommer från Ung Pirat enligt informationen från K-kassan:

Startkapitalet kommer från ett ideellt förbund som arbetar för att legalisera fildelning, Ung Pirat.

Och enligt DN/TT så ägs aktiebolaget Sharing is Caring AB av Ung Pirat och Ung Pirats moderparti Piratpartiet står helt bakom försäkringsidén.

För 249 kr per år erbjuds en försäkring som ska betala böter i samband med att man åker fast för fildelning. Försäkringen täcker böter men inte skadestånd och givetvis kan man inte försäkra sig mot villkorlig dom eller fängelse.

Den här typen av försäkring har funnits tidigare så det är inget nytt påfund, se bl.a. följande artikel angående problematiken kring försäkringarna, exempelvis:

Peter Adamsson, advokat och specialist på immaterialrätt, menar att sajterna skulle kunna anses uppmana till brott mot upphovsrättslagen.
– Men det är naturligtvis ytterst en fråga för en domstol att avgöra.

Han menar även att marknadsföringen kan vara vilseledande och i strid med marknadsföringslagen.
– Jag ställer mig tveksam till om sajterna kan hålla vad de lovar eftersom de knappast kommer att kunna täcka hela det skadestånd en medlem kan drabbas av vid upphovsrättsintrång. Dessutom framstår det som tveksamt om man kan försäkra bort ett bötesstraff för en olaglig handling.

Marek Andersson, jurist på Konsumentverket håller med Peter Adamsson om att sajterna kan strida mot marknadsföringslagen. Konsumenter som betalat in en avgift för medlemskap och sedan inte får sina böter betalda av sajten, kan inte vända sig till Konsumentverket för att få hjälp.

– Vi kan inte hjälpa konsumenter som begått ett brott, säger han.

Det är djupt oetiskt att sälja försäkringar mot straff för olaglig verksamhet, faktum är att det borde kriminaliseras eftersom det är en förtäckt form av uppmaning till lagbrott. Man spelar på människors rädsla för att åka dit för medvetna illegala handlingar och genom att erbjuda ersättning om man åker fast så är detta en solklar uppmaning att fortsätta med piratkopiering med lugnare nerver, troligen leder det även till en ökning av piratkopieringsverksamheten för de som tecknar försäkringen. Historiskt sett blir den här typen av affärsverksamhet inte långlivad eftersom den har en hel del både juridiska och praktiska problem.

Här är ett uttalande av en jurist i samband med försäkring mot böter vid fortkörning:

Johan Lundström är chefs­jurist på branschorganisationen Svensk Försäkring, som representerar 97–98 procent av försäkringsmarknaden. Han garanterar att inget av de anslutna bolagen sysslar med den här typen av försäkringar.

Beviljar inte tillstånd

– Det går inte, eftersom Finansinspektionen inte beviljar tillstånd för verksamhet med den här typen av avtal, säger han.

Avtal där man försäkrar sig mot något som inte är lagligt är inte giltiga enligt lagstiftningen. Och företag som tecknar sådana avtal får inget tillstånd av finansinspektionen, det vill säga staten.

– Försäkring mot böter är ett typiskt exempel på avtal som inte blir lagligt bindande, säger Lundström.

Återigen, Piratpartiet  är de laglösas parti, piratkopieringspartiet, nu driver man även en affärsverksamhet i företagsform och som bygger på att ”försäkringstagare” mot 249 kr/år ska känna sig trygga med sin illegala verksamhet. Det Ung Pirat erbjuder är alltså ingen försäkring, möjligen någon form av löfte. Om många drabbas och vill få ut på ”försäkringen” och man inte får sina pengar så är det bara att glömma att få någon rättslig hjälp. Att köpa denna ”försäkring” kan möjligen ses som en politisk handling som stöd för Ung Pirat/Piratpartiet, men det är alltså inte ett lagligt bindande avtal utan i princip något helt värdelöst, ja i stil med Piratpartiets politik.

Jag mår illa av den mentalitet som ansvariga tycks ha. Fy fan vilket folk!

Man får anta att detta görs med Piratpartiets goda minne eftersom startkapitalet kommer från Ung Pirat. Vad tycker Christian Engström och Anna Troberg om den här typen av verksamhet? Det skulle vara intressant att se vad de säger om det. Men med tanke på tidigare verksamhet med leverans av bandbredd till The Pirate Bay så har de troligen inga problem med det utan man trivs med att ligga i lagens utkanter bara man uppfattar det som att det gynnar piratkopieringen.

Piratpartiet är ju inte bara ett parti som agiterar för lagändring, man bryter ju mot lagar i olika former eller befinner sig i en gråzon där man ännu inte prövat lagen i domstol eftersom inga vettiga människor tidigare kommit på tanken att bete sig på ett sådant sätt. Under Rick Falkvinges period som partiledare förekom en del liknande avarter, bl.a. att han själv skrev om att han sitter och laddar ner piratkopior under pågående fildelningsrättegång, eller att man funderar på att driva TPB inifrån riksdagshuset. Piratpartiet är inte en demokratisk yttring, det är en anarkistisk yttring. Namnet borde ändras. Förslag:

Piratkopieringspartiet
Ny Anarki

Pressmeddelande  Expressen Svd Svd Sydsvenskan DN HD Metro

Anna Troberg vill definiera om ordet censur

Piratpartiets ledare Anna Troberg skriver i bis - ”bibliotek i samhälle” , ”Biblioteksdebatt från vänster”:

Bokförlag försöker styra vilka titlar och vilka format biblioteken ska få erbjuda sina låntagare. Allt oftare tvingas bibliotekarier, trots sin gedigna kompetens på området, stå tillbaka när privata företag dikterar deras möjligheter att låna ut böcker. Allt för att slå vakt om en föråldrad upphovsrätt. Hur fritt är ditt informationsutbud när privata företag, som styrs av kontrollbehov och bestsellerism, redan gjort ett förhandsurval åt biblioteket och dig? Hur fri är informationen?

Censur betyder förhandsgranskning, oftast i bemärkelsen politisk censur. Argumentationen är märklig. All världens bibliotek och bokhandlare har alltid gjort ett urval eftersom man inte kan ta hem all världens litteratur i så många exemplar att alla som vill köpa eller låna kan få tag i ett. Detta är urval, inte censur.

Staten censurerar inte din kommunikation i traditionell bemärkelse. Men dagens övervakning, kombinerad med allas vår naturliga instinkt till självcensur när man vet att man inte talar ostört, får i praktiken en censurliknande effekt.

Knappast. Staten (FRA) övervakar dessutom bara den kommunikation som går över landets gränser.

Det finns självklart också en skillnad mellan att staten förbjuder en samhällskritisk bok, och att ett privat företag bestämmer sig för att inte vilja att biblioteken distribuerar den. De praktiska effekterna påminner dock om varandra.

Ja inte påminner de mycket om varandra i alla fall.

Detta skapar problem för det demokratiska samtalet. Genom att inte släppa fram mer än några enstaka bångstyriga åsikter får vi ett onödigt smalt och riktat informationsflöde. Det begränsar våra vyer, och styr i viss mån vår bild av världen omkring oss och de val vi gör.

Har vi inte alltid haft ett smalt och riktat informationsflöde? Via bibliotek, bokhandlare, massmedia, skolor etc? Och hur är informationsflödet från Piratpartiet? Smalt, riktat, propagandistiskt, indoktrinerande, falskt, missvisande…

Det skapar också problem för folkbildningen. Biblioteken, som tidigare ansågs fylla en viktig och grundläggande samhällsfunktion, anklagas nu för att premiera ”gratisläsning”. Förlagshusens häxjakt leder till att bibliotekens utbud begränsas.

All världens litteratur finns trots allt att köpa någonstans, även om det kan vara krångligt ibland p.g.a. förlagens ovilja att sälja helt fritt över nätet i och med att man har avtal med distributörer i olika länder som förhindrar detta. Varför ska inte förlagen få betalt?

Situationen är paradoxal. Trots att informationstekniken skapat aldrig tidigare anade möjligheter att överföra och dela med sig av information så har de politiska och ekonomiska makthavarnas reaktioner på utvecklingen lett till att det fria flödet av tankar, idéer och uttryck hindras och försvåras. En informell och konturlös censur gör att vår kommunikation och våra möjligheter att få en heltäckande bild av världen omkring oss kraftigt beskärs.

Censur igen…

Om informationsströmmarna tilläts flyta fritt, utan konstgjorda hinder, så skulle vi alla leva i ett mer nyanserat och välinformerat samhälle. Det är något som skulle gynna alla inblandade, men framför allt alla de enskilda människor som just nu befinner sig klämda i en rävsax mellan politiska och ekonomiska makthavare, utan någon reell möjlighet att göra sina röster hörda.

Fritt, dvs gratis? Och vad gäller möjligheter att göra sin röst hörd, idag finns det en hel uppsjö med fler sätt att göra sin röst hörd på än tidigare. Antalet kanaler via massmedia, nätet osv. är ju närmast oändligt!

Censur enligt gängse terminologi (NE):

Förhandsgranskning av innehållet i olika kommunikationskanaler som tidningar, tidskrifter, böcker, teaterföreställningar, filmer, radio- och TV-program osv. För censur av post, se postcensur. Censur utövas normalt av statliga myndigheter, men även icke-statliga institutioner kan bedriva censur eller censurliknande verksamhet; katolska kyrkan är ett känt exempel. Det officiella syftet med censuren är att förhindra spridning av sakuppgifter och synpunkter som enligt de styrande inte bör komma till allmän kännedom. Traditionellt har det varit innehåll av fem slag: meddelanden som ansetts hota landets säkerhet, de styrandes maktställning eller anseende, grundläggande religiösa värden, den officiella moralen (inte minst sexualmoralen) samt enskilda medborgares säkerhet eller anseende.

Censur enligt Anna Troberg och Piratpariet:

Det som hindrar oss från att få gratis tillgång till det andra skapat och ett av våra favoritargument för att försvara och på sikt legalisera piratkopieringen.

Och när Anna Troberg raderar inlägg som svar på faktafel i hennes blogg eller i forum i samband med hennes smala och riktade debattinlägg, då är det givetvis inte censur utan bara hennes rätt att välja vad som ska visas. Precis som bibliotekens och bokhandlarnas urval alltså.

The Pirate Bay har bytt domän från Sverige till Grönland

Enligt TorrentFreak så har The Pirate Bay bytt domän inför ett hot om att se-domänen skulle beslagtas.

Jag anser att det är en stor rättsskandal att TPB har kunna få härja ostört i så många år och att alla ansvariga ännu inte påbörjat eller slutfört sitt fängelsestraff. Sverige borde gå före och städa upp via beslagtagning av domänen, blockering av DNS och IP-nummer liksom ett antal andra åtgärder – vad som behövs för att stoppa deras kriminella verksamhet.

Nu har man tydligen bytt domän själva – till .gl  Grönland… Det är väl bara en tidsfråga innan de måste byta igen.

Hela hanteringen av nätrelaterad brottslighet måste ses över via snabbt framtagna internationella samarbetsavtal, kriminaliteten ska inte kunna flytta runt likt gamla tiders illegala radiosändningar via båtar ute på internationellt vatten. Den moderna kriminaliteten via internet får mycket större påverkan, på hela världen, och enormt stor skada för upphovsmännen. Det här kan inte få fortsätta!

Jag gläds dock ändå åt att se-domänen slutar användas, då slipper man åtminstone fortsätta skämmas som svensk vad gäller den delen.

Se även bl.a. Metro – Nu flyr The Pirate Bay Sverige – flyttar till Grönland:

Gl är det självstyrande danska territoriet Grönlands domän. En insider-källa berättar för sajten Torrentfreak att flytten har genomförts efter misstankar om att svenska myndigheter gör sig redo att förbjuda The Pirate Bays .se-domän.

Målet med att bannlysa domänen är att att göra Pirate Bay otillgänglig världen över. Men i och med flytten, som beskrivs som permanent, hoppas sajten undgå detta.

Domänen är registrerad på Fredrik Neij. Hur var det nu med det där att det inte är samma personer som driver TPB idag som vid tillslaget 2006? Knappast någon som går på detta, definitivt inte om det påstås av de kriminella själva. Peter Sunde har ju som exempel först blånekat  i rätten angående sin inblandning, i en senare intervju skröt han angående hans egen inblandning i programmeringen.

Edit 2013-04-11:

Det tog inte lång tid innan rättvisan kom ikapp även denna gång. Enligt TorrentFreak så har man redan blivit av med sina gl-domäner eftersom Tele-Post  som är ansvarig för registreringen inte tillåter att domänerna används illegalt, vilket är fallet med TPB.

Imponerande att Tele-Post agerar så snabbt, det kan man inte säga om hanteringen av se-domänen.

Nytt nederlag för Sunde och Neij – upphovsrätten väger tyngre än yttrandefriheten enligt Europadomstolen

Peter Sunde och Fredrik Neij lämnade in ansökan 20 juni 2012 om att få sina domar i TPB-målet prövade i Europadomstolen. De menade att de inte kunde hållas ansvariga för upphovsrättsbrott som andra utfört, och att de själva enbart utvecklat en tjänst för delning av information på internet, vilket de anser falla under rätten till yttrandefrihet.

Idag kom beslutet från Europadomstolen i Strasbourg. Den anser visserligen att fildelning, även av upphovsrättsskyddat material, ska ses som en del av yttrandefriheten, dock ska detta vägas mot behovet av att försvara upphovsrätten som även den skyddas av Europakonventionen. Europadomstolen anser att svenska domstolar gjort den avvägningen på ett bra sätt och kallar invändningarna från Neij och Sunde för uppenbart ogrundade. Man säger också att fängelsedomarna och skadeståndskraven som utdömdes inte kan anses vara oproportionerliga, ett mycket viktigt uttalande för fortsatta debatten och rättstillämpningen.

Beslutet kan inte överklagas och därmed bör man en gång för alla ha punkterat piraternas argument om att man kan åberopa yttrandefriheten för att begå upphovsrättsbrott, vilket alltså inte stämmer. Det är uppenbart att svensk lagstiftning är i enlighet med Allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, enligt Europakonventionen och Bernkonventionen, vilket ger stöd för att undanta upphovsrätten när det gäller yttrandefriheten, dvs att upphovsrätten väger tyngre.

Enligt pressmeddelandet från Europadomstolen (ECHR):

In its decision in the case of Neij and Sunde Kolmisoppi v. Sweden (application no. 40397/12) the European Court of Human Rights has unanimously declared the application inadmissible. The decision is final.

The case concerned the complaint by two of the co-founders of “The Pirate Bay”, one of the world’s largest websites for sharing torrent files, that their conviction for complicity to commit crimes in violation of the Copyright Act had breached their freedom of expression.

The Court held that sharing, or allowing others to share, files of this kind on the Internet, even copyright-protected material and for profit-making purposes, was covered by the right to “receive and impart information” under Article 10 (freedom of expression). However, the Court considered that the domestic courts had rightly balanced the competing interests at stake – i.e. the right of the applicants to receive and impart information and the necessity to protect copyright – when convicting the applicants and therefore rejected their application as manifestly ill-founded.

Artikel 10 om yttrandefriheten enligt Europakonventionen (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna):

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Och mer detaljerat i pressmeddelandet angående artikel 10:

The Court reiterated that Article 10 guaranteed the right for everyone to receive and disseminate information on the Internet. Although the aim pursued by Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi was profit-making, their involvement in a website facilitating the exchange of copyright-protected material was covered by the right under Article 10 to “receive and impart information”. As a result, their conviction had interfered with their right to freedom of expression.

However, since the shared material in respect of which Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been convicted was protected under the Copyright Act, the Court held that the interference of the Swedish authorities had been prescribed by law. It also considered that the conviction of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had pursued the legitimate aim of protecting copyright. Finally, the Court had to balance two competing interests which were both protected by the Convention – i.e. the right of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi to facilitate the exchange of information on the Internet and that of the copyright-holders to be protected against copyright infringement.

The Court reiterated that the Swedish authorities had a wide margin of appreciation to decide on such matters – especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate – and that their obligation to protect copyright under both the Copyright Act and the Convention had constituted a weighty reason for the restriction of the applicants’ freedom of expression. Moreover, considering that Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had not removed the copyright- protected material from their website despite having been requested to do so, the prison sentence and award of damages could not be regarded as disproportionate.

Therefore, the Court concluded that the interference with the right to freedom of expression of Mr Neij and Mr Sunde Kolmisoppi had been necessary in a democratic society and that their application had therefore to be rejected as manifestly ill-founded.

Observera speciellt det här från texten ovan:

especially since the information at stake was not given the same level of protection as political expression and debate

Det är tämligen uppenbart att yttrandefriheten syftar till att skydda personer som uttalar sig i termer av åsikter, kritik mot regimen osv. Även om man kan klassa en datafil som representerar en film eller en låt som information så är denna information normalt inte av den arten som yttrandefriheten syftar till att försvara, om det inte handlar om film eller musik som just för fram ett politiskt budskap, vilket knappast gäller för film och musik i underhållningssyfte i allmänhet. Nu säger Europadomstolen att informationen visserligen skyddas av yttrandefriheten men samtidigt säger man att skyddet av upphovsrätten väger tyngre. Än en gång visar det sig att sunt förnuft (för icke-pirater) också gäller när det handlar om tillämpningar av lagar och mänskliga rättigheter med koppling till upphovsrätten och yttrandefriheten.

Nu hoppas vi slippa vidare svammeldiskussioner från Donsan m.fl. med hänvisning till yttrandefriheten, Europadomstolen har sagt sitt och beslutet kan inte överklagas. Och nu ska det väl mycket till om inte Sunde och Neij äntligen plockas in för att börja avtjäna sina fängelsestraff.

Dn  Sydsvenskan Metro IDG (som först pinsamt skrev om EU-domstolen men nu har rättat detta) Svd

Piratpartiet tvingas fjärma sig från sin livlina The Pirate Bay?

Anna Troberg skriver:

Nordkoreabluffen tolkas naturligtvis av många som om man inte bryr sig om några andra rättigheter än rätten att få ladda hem film och musik. The Pirate Bay är lyckligt befriade från de kommunikativa hänsyn som vi som befinner oss i andra delar av piratrörelsen hela tiden måste ta i beaktande. The Pirate Bays budskap var: ”Fuck you, ni kan inte ta oss!”. Piratpartiets budskap är ett annat.

Det har nu blivit fullständigt uppenbart att personerna bakom TPB inte har några andra ideal än att tjäna pengar på brottslig verksamhet. Det är också uppenbart att Piratpartiet gått från att vara bundsförvant/sängkamrat med TPB till att nu vilja fjärma sig mer och mer, en liknande utveckling som i fallet Assange och wikileaks. I fallet Assange och våldtäktsanklagelserna reagerade man förhållandevis snabbt och fjärmade sig från wikileaks men i fallet TPB har man bara i panik reagerat efter den separation som blev påtvingad av de juridiska hoten som visserligen kom som ett brev på posten men som tog förvånansvärt lång tid innan den blev verklighet.

Hur kommer det att se ut framöver? Nu när TPB verkligen visat att de inte står för något annat än att driva sin kriminella verksamhet till varje pris, kommer PP att i högre och högre utsträckning ta avstånd från dem? Det är möjligt att det blir så. Samtidigt måste man hålla fast vid den livlina TPB är i och med att det är TPB och turerna kring TPB som varit förutsättningen för att PP ens kunde starta och som givit dem två platser i EU-parlamententet. Realistiskt så är det nog dags att de tiotal personer som EU-parlamentatikerplatserna avlönar med skattemedel nu börjar söka sig efter andra jobb, efter nästa val lär de inte ha något val utan då kommer vi att få se PP:s slutgiltiga väg ner i graven.